Vad menas med sekularisering?
Begreppet sekulariserad är svårtolkat eftersom det betyder att människan inte längre är religiös. Tolkningen av begreppet beror därför på vilken religionsdefinition som används. På senare tid har sekulariseringsbegreppet mest använts för att belysa avståndstagande från etablerade offentliga religioner. För oss i Norden handlar det i första hand om frigörelse från kristendomen.
Vår absoluta tro på vetenskapen har inneburit en enorm förändring i 1900-talets kulturklimat och har hela tiden betraktats som ett intellektuellt framsteg. För den sekulariserade människan är den vetenskapliga tolkningen av tillvaron lika verklig och påtaglig som religionens tolkning av verkligheten var för människor förr. Religionen genomsyrade då individens verklighetsuppfattning på ett mera allomfattande plan som inkluderar både psykologiska och kulturella sidor.
I det tomrum som uppstått efter att kristendomen tappat sin dragningskraft har vi idag blivit allt mera medvetna om vetenskapens otillräcklighet när det gäller andligt välbefinnande och livsfrågor. Vår religiositet finns kvar, men i förändrad form. Aktuell forskning har visat att tron istället har tagit sig många nya vägar i det svenska samhället. Vårt samhälle bör därför inte betraktas som helt sekulariserat.
Historiska orsaker till vår tids sekularisering
En teori som skulle kunna förklara vår tids sekularisering är vetenskapens frigörelse från religionen som började redan under upplysningstiden. Ett led i denna frigörelse var de naturvetenskapliga forskningsresultaten som förändrade dåtidens världsbild och ledde till att samhället började avmystifieras. När sedan läskunnigheten bland folket ökade vann den vetenskapliga världsbilden fler anhängare bland befolkningen. Sekulariseringen av samhället påbörjades därför redan för flera hundra år sedan.
Andra avgörande faktorer som har bidragit till att minska det religiösa engagemanget bland befolkningen är urbaniseringen och den geografiska rörligheten som uppstod i samband med industrialiseringen under 1800-talet och början av 1900-talet. Även specialisering och uppdelning inom staten och samhället har legat bakom sekulariseringen. Kyrkan har med tiden frånskilts från statliga sysslor och fått lämna ifrån sig nästan alla av de samhälleliga och mera världsliga uppgifterna som de tidigare ansvarade för. Idag ansvarar Svenska kyrkan endast för begravningar.
En annan teori är att den protestantiska kristendomen själv har burit fröet till samhällets avmystifiering och sekularisering då denna gjorde sig kvitt så mycket som möjligt av de tre äldsta och mest betydelsefulla kännetecknen hos det heliga - mysteriet, miraklet och magin. Att den här teorin stämmer för Sveriges del kan ses mot den bakgrunden att den protestantiska kyrkan redan före stormaktstiden lät avmystifiera religionen. Det har ända sedan dessa dagar funnits en tilltro till dogmatism och rätt lära inom den svenska kyrkan. Det rationella har framhävts på mystikens bekostnad vilket har lett till att mystiken har försvunnit. Detta fenomen skulle kunna vara en av förklaringarna till varför vi i Sverige är så sekulariserade.
En annan infallsvinkel inom samma resonemang är att sekulariseringen som har skett i slutet av 1900-talet i Sverige delvis kan ses som en protest mot religiösa representanters uttalanden och krav på underkastelse. Sekulariseringen kan troligtvis även relateras till demokratiseringsprocessen som har pågått i det svenska samhället under hela efterkrigstiden.
Den sekulariserade svensken
Sverige uppfattas ibland ur ett internationellt religionssociologiskt perspektiv som ett socialt laboratorium. Sverige avkristnas i snabb takt och anses vara ett av de mest sekulariserade länderna i världen. Även villigheten att underkasta sig kollektiva normer har minskat. Man intresserar sig inte längre i lika stor utsträckning som tidigare för samhällets normer. En orsak till det är att kyrkan inte längre fungerar som vägledare i etiska frågor. Kyrkan ger heller inte längre svar på de flesta av våra livsfrågor. Vi har slutat vallfärda till kyrkportarna varje söndag. Endast på någon större mässa vid stora helgdagar eller vid mera världsliga tillställningar som skolavslutningar, är det numera fullt i kyrkan och då har det stora flertalet anlänt i andra intressen än rent religiösa.
En orsak till att många svenskar inte anser sig vara troende kan vara att de förknippar religion med institutionaliserad religion (traditionella religioner) och tron på Gud eller gudar. I Sverige har tron på Guds existens minskat kraftigt sedan andra världskrigets slut.
Sekularisering och privatreligiositet
Till skillnad mot människor som levde för omkring hundra år sedan så har vi idag möjlighet att själva välja vad vi ska tro på. Tron och därmed även åsikten om vad som anses vara heligt har blivit en privat angelägenhet. Den privatiserade religionen är således uppbyggd på individens egna initiativ och medverkan.
Sekulariseringsbegreppet bör endast användas i samband med att etablerade officiella religioner diskuteras. Annars skulle all religiös verksamhet i samhället reduceras till tron på Gud eller andra himmelska makter och kyrkligt engagemang. Men i Sverige finns även en utbredd privatreligiositet som inte har mycket med kristendomen att göra. Det är en privatreligiositet som saknar yttre ritualer och som ofta bara är medveten för individen själv. Det är fördenskull inte självklart att individen själv betraktar sig som religiös.
I Sverige finns följaktligen en slags religiositet utanför kyrkan som inte har mycket med den traditionella religionen att göra. Svensken är därmed sekulariserad i den meningen att den traditionella religionen har obetydlig betydelse och inflytande.
Sekulariseringen har inte inneburit att vi har förlorat vårt religiösa intresse eller att vi inte skulle vara religiösa. Vissa religionsvetare kallar det för privatreligiositet eller folkreligion medan andra benämner det osynlig religion. Gemensamt är att det fortfarande finns kvar en religiös övertygelse som inte uttrycks i officiella, organiserade former, men ändå existerar.Religionspsykologer menar att en förklaring till den allmänt utbredda privatreligiositeten är att vi lever i ett mångkulturellt informationssamhälle där vi hela tiden tvingas ifrågasätta vårt eget sätt att uppfatta den andliga världen. Den sociala rörligheten i samhället är stor och hela tiden möter vi alternativa andliga verkligheter - både i skolan och på fritiden. Den förut så ensidiga kyrkliga verkligheten har idag ersatts av ett religiöst smörgåsbord.
LÄS MER: Sekularisering
LÄS MER: Religionskritik
LÄS MER: Privatreligiositet
LÄS MER: Ateism och agnosticism
Litteratur:
Göran Gustafsson, Tro samfund och samhälle - Sociologiska perspektiv, Libris förlag, 2000
Owe Wikström, Om heligheten - Religionspsykologiska perspektiv, Natur och kultur, 1997
Peder Thalén, ”Perspektiv på sekulariseringen” i Postsekulariserat interregnum?, Delsbo Åsak, 1990
Susan Budd, Sociologists and Religion, Collier-Macmillan, 1973
Peter L. Berger, The Sacred Canopy; Elements of a Sociological Theory of Religion, Anchor, 1990
Åke Daun, Svensk mentalitet, Norstedts Akademiska Förlag, 1998
Mircea Eliade, Heligt och profant, Verbum, 1968
Text: Robert de Vries (red)
