För en hindu är det slutgiltiga målet att komma loss från samsara, det eviga kretsloppet av återfödelse. Först då blir man frälst. Men vägen dit är lång och går genom många liv fyllda av goda gärningar, s.k. karma.
De viktigaste tankarna inom hinduismen är därför tron på själavandring och karma.
Tron på själavandring (reinkarnation)
För en hindu är Gud och världsalltet ett och samma. Brahman (världssjälen) genomsyrar allt. Gud finns därför också inom oss själva och i allt annat levande. Det gudomliga inom oss själva kallas för Atman och kan liknas vid vår själ.
Tron på själavandring är en central tanke inom hinduismen. I den här tankegången uppfattas allt levande som en del av en evig cyklisk process som inbegriper födelse, död och återfödelse.
Kroppen utgör endast Atmans (själens) skal som byts ut mot ett annat när den dör. Atman vandrar därför hela tiden från generation till generation och kan även återfödas i ett djur.
Karma - lagen om handling och konsekvens
Karmas lag är en lag om orsak och verkan som bestämmer hur individen ska återfödas i nästa liv – högre upp eller längre ned i den sociala hierarkin. Det gäller därför att samla på sig så mycket positiv karma som möjligt i livet genom att följa de förutbestämda levnadsreglerna i samhället.
Följs inte normer, regler och lagar får man istället negativ karma och återföds längre ned i den sociala hierarkin. Det hinduiska kastväsendet (se nedan) har i alla tider legitimerats av dessa idéer.
Vägar till frälsning
Inom hinduismen strävar man efter att komma ur samsara med dess kretslopp av återfödelse. Först då uppnås moksha - befrielse eller frälsning.
Att återfödas är negativt. För att slippa återfödas måste all karma utplånas. Samsara kan liknas vid en brasa där karma utgör veden. De flesta hinduer upplever detta som alldeles för abstrakt och försöker istället att samla god karma för att nå en bättre ställning och utgångsposition i nästa liv.
För att nå frälsning måste man inse att allt är ett och att ens "egna själv", Atman (själen), blivit ett med Brahman (världssjälen). Den sanna verkligheten finns inom oss själva.
Yoga betyder förena eller enhet på sanskrit och används ofta som namn på de läror som visar vägar till befrielse och frälsning, d.v.s. för att få Atman att förenas med Brahman. Här nedan presenteras kortfattat de vanligaste vägarna till frälsning:
Kärlekens väg (Bhakti Yoga) är en väg där alla handlingar utförs i kärlek till Gud i gestalt av Krishna (en s.k. avatar). Läran vädjar till känslan och sätter kärleken till Krishna högre än allt annat (t.ex. Krishnarörelsen). Detta är idag den vanligaste vägen till frälsning inom hinduismen eftersom de andra vägarna i de flesta fall anses för svåra.
Kunskapens väg (Jnana Yoga) är en utpräglad intellektuell väg för dem som nått långt genom god karma och studier av skrifter. Det gäller att inse sambandet mellan Atman och Brahman.
Gärningarnas väg (Karma Yoga) är de rätta handlingarnas väg. Det viktigaste är att följa plikten i kasten (se kastväsendet). Handlingarna ska vara osjälviska och utföras till Guds ära.
De andliga övningarnas väg (Raja Yoga) är en svår väg att gå och kräver mycket träning. Läran går ut på att koppla bort kroppen för att koncentrera sig på sitt inre. De andliga övningarna brukar ofta användas som komplement och hjälp till de andra frälsningsvägarna.
