Det första kända baltiska folket bedrev före Kristi födelse handel med bärnsten till Medelhavsområdet. Riga grundades 1201 av tyska korsriddare, som lade under sig nuvarande Lettland, där bondebefolkningen förtrycktes av tysk adel. På 1600-talet intog Sverige området, och i början av 1700-talet erövrades det av Ryssland. Lettland gjorde sig fritt i första världskrigets slutskede 1918, men självständigheten krossades genom sovjetisk ockupation 1939–1940.
Lettlands historia
ANNONS
Under första världskriget, i synnerhet åren 1915–1917, var Lettland krigsskådeplats och landet lamslogs. Tyskland ockuperade 1915 landets västra halva och en femtedel av befolkningen drevs på flykt. De ryska härskarna förflyttade en stor del av industrin till det inre av Ryssland.
Lettiska frivilligkårer lyckades tillfälligt hejda Tysklands framryckning. Efter den ryska revolutionen 1917 höjdes krav på fullständigt oberoende. Lettiska nationalistgrupper valde ett provisoriskt nationellt råd som den 18 november 1918 proklamerade det självständiga Lettland. Men först 1920 hade såväl tyskar som ryssar slutgiltigt besegrats. Vid freden i Riga 1920 lovade Sovjetryssland att ”för evig tid” respektera den lettiska självständigheten. 1922 antog Lettland en demokratisk författning.
Trots att landet förlorat en fjärdedel av sin befolkning och huvuddelen av sin industri i kriget började ekonomin att blomstra, och i slutet av 1920-talet hade Lettland nått västeuropeisk levnadsstandard.
Den nya demokratin var instabil med många småpartier i parlamentet, saeima. En lång rad svaga koalitionsregeringar avlöste varandra. De viktigaste partierna var det konservativa Bondeförbundet, som hade premiärministerposten i tolv av 18 regeringar, och Socialdemokratiska arbetarpartiet. Kommunistpartiet var förbjudet. Framgångsrika jordreformer gav mark till över 140 000 jordlösa småbönder och Lettland började exportera livsmedel.
Den lettiska demokratin klarade inte påfrestningarna under den ekonomiska depressionen i början av 1930-talet. 1934 genomförde president Karlis Ulmanis, Bondeförbundets ledare, en oblodig statskupp, upplöste parlamentet, förbjöd alla politiska partier och upprättade diktatur.
Efter andra världskrigets utbrott hösten 1939 tvingade den sovjetiske ledaren Josef Stalin balterna att ingå försvarsavtal som tillät Sovjetunionen att placera trupper i de baltiska staterna. I enlighet med hemliga tilläggsbestämmelser i den så kallade Molotov-Ribbentrop-pakten, där Tyskland och Sovjetunionen delade Östeuropa mellan sig, ockuperades Lettland av Sovjet i juni 1940.
Ockupationsmakten lät genomföra val som regisserades av kommunisterna, och det nya parlamentet ”ansökte” sedan om inträde i Sovjetunionen. President Ulmanis deporterades, regelrätt terror inleddes och över tusen människor dödades på mindre än ett år. En natt i juni 1941 deporterades över 15 000 lettländare till fångläger i ryska Sibirien. De flesta var letter, men även judar och ryssar fördes bort. Vid denna tid inleddes också ett förstatligande av industrin och handeln. Sovjetstyret avbröts dock samma sommar, när tyska trupper ockuperade Lettland.
Ett lettiskt SS-förband, Lettiska legionen, inrättades på order av Adolf Hitler. Den största delen av Lettlands nära hundratusen judar dödades, delvis under medverkan av letter. Andra letter riskerade sina liv för att rädda judar och göra motstånd mot den tyska ockupationen. Sovjettrupperna återkom och när den tyska armén drevs tillbaka 1944 och kapitulerade 1945 flydde över 100 000 letter till väst.
Läs i Landguiden om Lettlands historia - tiden efter andra världskriget och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
Sidan uppdaterad:
15 augusti 2024
Ursprungligen publicerad:
14 oktober 2010
