Den ryska revolutionen 1917 var en händelse som har haft stor inverkan på Rysslands historia under 1900-talet. Förändringen innebar att det gamla tsarväldet störtades och byttes ut mot ett kommunistiskt styre som växte till en världsmakt. Händelsen har därför också haft stor betydelse för utvecklingen i Europa och övriga världen under "det korta 1900-talet".
Ineffektivt jordbruk
Vid tiden för den ryska revolutionen var Ryssland en outvecklad jordbruksnation med få och ganska outvecklade städer. Industrialiseringen hade ännu inte kommit igång på allvar och bönderna bodde i oskiftade byar som folk hade gjort i Västeuropa på 1700-talet. Den ryska livegenskapen hade dock avskaffats 1861 och de flesta bönderna ägde nu själva jorden. Men de ägde den inte individuellt. Ägandet var istället kollektivt där hela byn, den s.k. miren, samsades om all mark. Ägandeformen var komplicerad och många gånger orättvis. Miren betalade bland annat en gemensam skatt till staten som förhindrade folk från att flytta eftersom de kvarvarande då belastades hårdare. De flesta av mirernas bönder var därför missnöjda över de rådande förhållandena och ville ha förändringar, framförallt i form av en stor jordreform.
Folket ville ha förändringar
När Ryssland blev indraget i första världskriget 1914 förvärrades situationen i landet. Kriget gick mycket dåligt för Ryssland och ledde till hungersnöd och svåra prövningar för folket.
Vid tiden för den ryska revolutionen var befolkningen i Ryssland trött på tsarregimens förtryck, krig och de umbäranden (lidande, fattigdom) man påtvingats. Folket ville ha förändringar inom en rad olika områden.
Februarirevolutionen 1917
Ryska revolutionen 1917 bestod egentligen av två revolutioner. Den första ägde rum i februari enligt den dåvarande ryska almanackan, och den andra i oktober. Datumangivelserna är förvirrande eftersom man i Ryssland fram till 1918 använde sig av den julianska kalendern, till skillnad från den gregorianska kalendern som används idag. Februarirevolutionen inträffade därför egentligen i mars och oktoberrevolutionen i november, enligt den nutida kalendern.
Under februarirevolutionen, som inträffade i mars enligt vår tideräkning, förenade sig arbetarna med soldaterna och störtade tsarregimen i S:t Petersburg. Den främsta orsaken var att folk ville få slut på Rysslands deltagande i första världskriget.
Efter maktskiftet tillsattes en provisorisk (tillfällig) regering, samtidigt som en demokratiseringsprocess påbörjades. Regeringen hade emellertid svårt att kontrollera händelseutvecklingen och tvingades till följd därav att fortsätta delta i kriget. Det dröjde därmed inte länge förrän den nyligen tillsatta regeringen hade förlorat folkets stöd.
Bolsjevikerna ville att folket skulle ta makten genom revolution
I Ryssland fanns vid den här tiden även andra maktcentra än den provisoriska regeringen. Runt om i landet hade olika råd, s.k. sovjeter, bildats. Dessa dominerades av socialister och kommunister. Sovjeterna betraktade sig som folkets språkrör och hade dessutom kontroll över stora delar av armén och industrin. Ett av de partier som fanns representerade bland sovjeterna var bolsjevikerna, som var kommunister.
Den mest betydelsefulla av bolsjevikernas ledare var Vladimir Lenin. Han utgick från filosofen Karl Marx idéer om att förtryckta arbetare i ett land måste ta makten genom revolution. Det var därför bolsjevikernas uppgift att leda in de outbildade arbetarna och bönderna på den rätta vägen som innebar ett maktövertagande genom revolution.
Oktoberrevolutionen 1917
I samband med den förvirrade situationen som hade uppstått under den provisoriska regeringens ledning, började nu bolsjevikerna att propagera för fred, bröd och jord till bönderna. Det dröjde därefter inte länge förrän de kunde ta makten genom en statskupp. Händelsen kom att kallas för oktoberrevolutionen, men utspelade sig i november enligt vår nuvarande kalender.
Vid oktoberrevolutionen tog de kommunistiska bolsjevikerna över landets styre under Lenins ledning. Lenin förklarade då att proletariatets (arbetarnas) diktatur skulle råda i fortsättningen och att arbetarklassen nu bestämde.
Strax därefter slöts fred med Tyskland. Ryssland var därmed ute ur det stora kriget som rasade i Europa. Lenin lät nu också avskaffa den privata äganderätten av industrier, råvaror och all mark som i fortsättningen skulle tillhöra staten, och därigenom folket. Ryssland var nu kommunistiskt.
Ett blodigt inbördeskrig bryter ut
Förändringarna gillades inte av alla. 1918 utbröt ett inbördeskrig i Ryssland mellan bolsjeviker (de röda) och kontrarevolutionärer (de vita). De senare stöddes av konservativa partier i Ryssland och av flera europeiska länder, däribland Storbritannien och Frankrike, som fruktade att revolutionen skulle sprida sig till deras länder om den inte stoppades i Ryssland.
Striderna pågick i drygt tre år och slutade med att bolsjevikernas röda armé segrade. Konflikten blev oerhört kostsam för det ryska folket. Enligt beräkningar miste upp till 20 miljoner människor livet i inbördeskriget och i de hungersnöder och farsoter (sjukdomar och epidemier) som följde i dess spår.
Sovjetunionen bildas
År 1922, när inbördeskriget var över, utropades Sovjetunionen. Landet skulle fortsättningsvis styras av kommunistpartiet. Lenin blev därmed Sovjetunionens förste ledare.
Sovjetunionen varade ända fram till 1991 då kommunismen i Europa kollapsade.
LÄS MER: Ryska revolutionens orsaker
LÄS MER: Ryska revolutionens följder
PODCAST: Orsaker till den ryska revolutionen
Litteratur:
Richard Pipes, Den ryska revolutionen, Natur och Kultur, 2004
Åke Holmberg, Vår världshistoria, Natur och Kultur, 1995
Geoffrey Hosking, Ryssland - Folk och imperium 1552-1917, Historiska Media, 2003
Text: Robert de Vries (red.)
Läs mer om
