S Fördjupning
Efter upproret 1568 mot Erik XIV fick Karl som hertig av Södermanland reell makt över hertigdömet, som också omfattade Närke, Värmland, Västmanland och norra Västergötland.
Karl uppmuntrade bergsbruket, grundade Karlstad, Filipstad och Mariestad och byggde ut Nyköping. Det uppstod dock konflikter med kung Johan, både om kyrkopolitiken (Karl var kalvinistiskt orienterad) och hertigdömets självständighet.
Efter Johans död 1592 följde ett oroligt decennium då kung Sigismund, rådet och hertig Karl ingick skiftande allianser. Vid Uppsala möte 1593 avskaffades Johan III:s katolskt färgade reformer. Under Sigismunds frånvaro (denne skötte sitt andra rike, Polen) gav rådet och riksdagen Karl makten. Senare skedde dock en brytning med rådet, som ogillade Karls maktanspråk. Delar av högadeln flydde då till Sigismund i Polen.
Hertig Karl stödde också de finländska böndernas protester mot "herrarna", vilket ledde till klubbekriget 1596-1597. Med segern i slaget vid Stångebro 1598, den efterföljande riksdagen och Linköpings blodbad befästes Karls makt gentemot Sigismund och högadeln.
