I sydvästra Mongoliet finns arkeologiska lämningar efter mänsklig bebyggelse som anses vara mellan 100 000 och 200 000 år gamla. Omkring 1000 f Kr kunde befolkningen i det område som i dag är Mongoliet bearbeta brons. Runt 300 f Kr började de använda vapen av järn, samtidigt som olika stammar bildade allianser. Kinesiska källor talar om en invasion från det mongoliska området vid denna tid genomförd av en stamsammanslutning kallad xiongnu. Vissa forskare har på osäkra grunder velat identifiera denna som det folk som i europeisk historia är känt som hunnerna.
Mongoliets historia
ANNONS
Mongoliska folkets parti höll 1921 en konferens på sovjetiskt territorium där det bildade en revolutionär regering i opposition till regeringen i Urga, som Mongoliets huvudstad då hette. Denna provisoriska regering satte upp en partisanstyrka som tillsammans med större sovjetiska styrkor i juli 1921 erövrade Urga och utropade en ny regering under kungen Bogdo Gegen. Kungen saknade dock makt.
1924 bytte Mongoliska folkets parti namn till Mongoliska folkets revolutionära parti. Samma år dog Bogdo Gegen. Trots Kinas protester, men med stöd av Sovjetunionen, utropades nu Mongoliska folkrepubliken. En författning efter sovjetisk modell antogs, där kommunistpartiet kom att dominera hela samhället. Mongoliet blev den andra socialistiska staten i världen och kom under 60 år att i många avseenden fungera som en sovjetisk delrepublik.
Den nya regimen började genast omvandla landet efter sovjetiskt, centralstyrt mönster. Adelns och buddistprästernas makt bröts med hårda metoder, bland annat massavrättningar och skövling av klostren (se Religion). När regimen i början av 1930-talet försökte tvångskollektivisera boskapsskötseln ledde det till folkliga uppror som slogs ned med hjälp av sovjetisk militär. Utrensningar följde och makten koncentrerades 1939 till marskalk Chorloogijn Tjojbalsan, som ofta betecknas som Mongoliets Stalin. Tvångskollektiviseringen av boskapsskötseln hejdades men genomfördes senare stegvis genom ekonomiska påtryckningar.
1939 slogs en japansk invasion från Manchuriet tillbaka av mongoliska och sovjetiska trupper. Efter det japanska nederlaget utlystes en vapenvila som gällde till i augusti 1945, då Mongoliet förklarade krig mot Japan. Mongoliska styrkor avancerade ända fram till den kinesiska stillahavskusten men drogs därefter tillbaka. I en folkomröstning 1945 tog 100 procent av de röstande ställning för nationell självständighet. Denna erkändes året därpå av Kina.
Läs i Landguiden om Mongoliets historia - tiden efter andra världskriget och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om