M

Mongoliets historia

I sydvästra Mongoliet finns arkeologiska lämningar efter mänsklig bebyggelse som anses vara mellan 100 000 och 200 000 år gamla. Omkring 1000 f Kr kunde befolkningen i det område som i dag är Mongoliet bearbeta brons. Runt 300 f Kr började de använda vapen av järn, samtidigt som olika stammar bildade allianser. Kinesiska källor talar om en invasion från det mongoliska området vid denna tid genomförd av en stamsammanslutning kallad xiongnu. Vissa forskare har på osäkra grunder velat identifiera denna som det folk som i europeisk historia är känt som hunnerna.

Stammarna på de vidsträckta mongoliska vidderna var länge små och kände föga samhörighet med varandra. I början av 1200-talet e Kr förenades dock ett antal mongoliska stammar och vissa icke-mongoliska grupper i en fast organiserad statsbildning under ledaren Temüdjin. Han utropades 1206 till härskare under namnet Djingis khan. Khan betyder hövding.

I sydvästra Mongoliet finns arkeologiska lämningar efter mänsklig bebyggelse som anses vara mellan 100 000 och 200 000 år gamla. Omkring 1000 f Kr kunde befolkningen i det område som i dag är Mongoliet bearbeta brons. Runt 300 f Kr började de använda vapen av järn, samtidigt som olika stammar bildade allianser. Kinesiska källor talar om en invasion från det mongoliska området vid denna tid genomförd av en stamsammanslutning kallad xiongnu. Vissa forskare har på osäkra grunder velat identifiera denna som det folk som i europeisk historia är känt som hunnerna.

Stammarna på de vidsträckta mongoliska vidderna var länge små och kände föga samhörighet med varandra. I början av 1200-talet e Kr förenades dock ett antal mongoliska stammar och vissa icke-mongoliska grupper i en fast organiserad statsbildning under ledaren Temüdjin. Han utropades 1206 till härskare under namnet Djingis khan. Khan betyder hövding.

ANNONS

ANNONS

Djingis khan och hans efterkommande företog väldiga erövringståg och lyckades, inte minst tack vare nya stridstekniker och ett effektivt kavalleri, erövra stora delar av den eurasiska landmassan. De nådde i väster fram till Österrike, längre söderut till Adriatiska havet och östra Medelhavet samt i öster till Korea. Men något enat rike uppstod aldrig.

Vid Djingis khans död 1227 delades riket mellan hans söner. Djingis khans sonson Khubilai khan (storkhan 1260-1294) erövrade hela Kina och grundade den kinesiska dynastin Yuan. Han flyttade sin huvudstad från Karakorum till nuvarande Peking. Khubilai khans bror Batu invaderade Ryssland 1240 och grundade "Gyllene hordens välde". Det varade i 240 år, till 1480, och bidrog till framväxten av ett mongoliskt skriftspråk och en mer enhetlig mongolisk kultur.

Mongolerna var för få för att i längden kunna hålla samman sitt jätterike. Det föll gradvis samman och mongolerna drog sig tillbaka till sitt kärnland. I slutet av 1600-talet erövrades Mongoliet av det kinesiska riket, som styrdes av manchuerna. Redan då kom Yttre och Inre Mongoliet (se geografi) att administreras som skilda provinser.

Uppmuntrat av manchudynastins fall i Kina och med visst stöd från Tsar-Ryssland och Japan utropade sig Yttre Mongoliet 1911 till en självständig monarki under Levande Buddha (Bogdo Gegen), titeln för de buddhistiska mongolernas överhuvud. Även Inre Mongoliet inbjöds att ansluta sig, vilket ledde till konflikt med Kina. Ryska, kinesiska och mongoliska representanter kom vid ett möte 1915 överens om att Yttre Mongoliet i fortsättningen skulle vara en autonom provins inom Kina. I realiteten var dock Yttre Mongoliet ett ryskt protektorat.

När Ryssland försvagades i samband med revolutionen 1917, och Sovjetunionen bildades, passade Kina på att öka kontrollen över Mongoliet. En kinesisk general tågade in i landet och mongolerna fick 1920 ge upp all makt till kineserna.

En underjordisk revolutionär mongolisk rörelse hade bildats 1917, inspirerad av den ryska revolutionen och ledd av Damdiny Süchbaatar. Rörelsen slogs samman med andra till Mongoliska folkets parti, som förhandlade om sovjetiskt stöd för självständighet från kineserna. Ryssland krävde i utbyte en sovjetvänlig regering i Mongoliet.

    ANNONS

    ANNONS

    Mongoliska folkets parti höll 1921 en konferens på sovjetiskt territorium där det bildade en revolutionär regering i opposition till regeringen i Urga, som Mongoliets huvudstad då hette. Denna provisoriska regering satte upp en partisanstyrka som tillsammans med större sovjetiska styrkor i juli 1921 erövrade Urga och utropade en ny regering under kungen Bogdo Gegen. Kungen saknade dock makt.

    1924 bytte Mongoliska folkets parti namn till Mongoliska folkets revolutionära parti. Samma år dog Bogdo Gegen. Trots Kinas protester, men med stöd av Sovjetunionen, utropades nu Mongoliska folkrepubliken. En författning efter sovjetisk modell antogs, där kommunistpartiet kom att dominera hela samhället. Mongoliet blev den andra socialistiska staten i världen och kom under 60 år att i många avseenden fungera som en sovjetisk delrepublik.

    Den nya regimen började genast omvandla landet efter sovjetiskt, centralstyrt mönster. Adelns och buddistprästernas makt bröts med hårda metoder, bland annat massavrättningar och skövling av klostren (se Religion). När regimen i början av 1930-talet försökte tvångskollektivisera boskapsskötseln ledde det till folkliga uppror som slogs ned med hjälp av sovjetisk militär. Utrensningar följde och makten koncentrerades 1939 till marskalk Chorloogijn Tjojbalsan, som ofta betecknas som Mongoliets Stalin. Tvångskollektiviseringen av boskapsskötseln hejdades men genomfördes senare stegvis genom ekonomiska påtryckningar.

    1939 slogs en japansk invasion från Manchuriet tillbaka av mongoliska och sovjetiska trupper. Efter det japanska nederlaget utlystes en vapenvila som gällde till i augusti 1945, då Mongoliet förklarade krig mot Japan. Mongoliska styrkor avancerade ända fram till den kinesiska stillahavskusten men drogs därefter tillbaka. I en folkomröstning 1945 tog 100 procent av de röstande ställning för nationell självständighet. Denna erkändes året därpå av Kina.

    Läs i Landguiden om Mongoliets historia - tiden efter andra världskriget och framåt.

     

    Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

    Läs mer om

    Sidan uppdaterad: 14 januari 2019
    Ursprungligen publicerad: 14 oktober 2010

    ANNONS

    ANNONS

    Artiklar om Mongoliets historia

    L

    Djingis khan - mongolernas härskare och Guds piska

    av: Magnus Västerbro
    2019-08-18

    Mongolhärskaren Djingis khan har ofta kallats världshistoriens största erövrare, för han lämnade verkligen ett enormt rike efter sig, det största som världen dittills skådat. Men vem var egentligen denna ökända och mytomspunna historiska gestalt som under sina erövringskampanjer orsakade miljontals människors död? Och hur gick det till när han själv dog?

    + Läs mer

    L

    Kina under mongoler och Ming-dynasti

    av: Hans Thorbjörnsson
    2016-10-29

    I början av 1200-talet lyckades en obetydlig stamhövding göra sig till herre över hela Mongoliet. Han hette Djingis khan – ett namn som skulle sätta skräck i människor över hela Asien och Europa...

    + Läs mer

    Länkar om Mongoliets historia

    ANNONS

    ANNONS

    Loading content ...
    Loading content ...
    Loading content ...

    ANNONS

    ANNONS

    Relaterade ämneskategorier

    Mongolerna

    Mongolernas historia som skildrar deras framfart i Asien och Europa under medeltiden.

    Mongoliets geografi

    Här hittar du texter och annat faktamaterial som fokuserar på Mongoliets geografi ur olika perspektiv.

    Fakta om Mongoliet

    Aktuell samhällsfakta om Mongoliet. Här hittar du en kortfattad politisk och ekonomisk bakgrund om landet samt en del...

    Relaterade taggar

    Djingis khan

    Djingis khan, den grymme mongolhärskaren, blev en legend från Europas östgräns till Kinas...

    Kublai khan

    Kublai khan (1215-1294) var mongolernas store härskare under andra halvan av 1200-talet. Han var...