Politiskt system
Det finns inga demokratiska traditioner i Ekvatorialguinea, som gick från spansk koloni till diktatur vid självständigheten 1968. Författningen föreskriver ett flerpartisystem men inskränker rätten att bilda partier och delta i val.
I praktiken styrs landet helt och hållet av president Teodoro Obiang Nguema Mbasogo, hans söner och andra nära släktingar.
Fördjupning om aktuell politik i landet hittar du i Landguiden
Utrikespolitik och försvar
President Obiangs utrikespolitik har gått ut på att förbättra kontakterna med västmakterna, särskilt Spanien och Frankrike. Sedan oljeutvinningen kom igång på 1990-talet har också kontakterna med USA och Kina stärkts. Kina är på jakt efter att få sitt stora oljebehov säkrat, och länderna har skrivit flera samarbetsavtal.
Ekonomi
Ekvatorialguineas ekonomi är nästan helt och hållet baserad på olja och i någon mån naturgas. Den ekonomiska betydelsen av annan verksamhet, som tjänstesektorn samt jord- och skogsbruk, är försumbar. Försök görs dock att diversifiera ekonomin, eftersom produktionen på landets tre stora oljefält nått sin maximala nivå samtidigt som oljepriserna sjunkit kraftigt.
Läs om naturresurser och näringar i avsnittet om Ekvatorialguineas geografi >
Utrikeshandel
Ekvatorialguineas export utgörs nästan helt och hållet av olja (99 procent av exportvärdet), men även timmer, kaffe och kakao går på export. Landet är beroende av importerade livsmedel och köper också fartyg till sitt fiske utifrån.
Sociala förhållanden
Det stora inflödet av oljepengar till Ekvatorialguinea har hittills inte inneburit några större förbättringar av levnadsvillkoren för det stora flertalet invånare som lever under svåra förhållanden.
Medan den styrande eliten berikat sig lever hälften av ekvatorialguineanerna i djup fattigdom med mindre än två dollar om dagen att spendera. De saknar också tillgång till rent vatten och grundläggande sanitär utrustning.
Besök Landguiden och läs mer om Ekvatorialguinea.
Text: utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
