För 2 000 år sedan började flera statsbildningar ta form kring Nigerfloden. Under 1200-talet växte riket Mali fram i trakterna kring Bamako. Maliriket drev karavanhandel över Sahara. 1545 erövrades rikets huvudstad av kungadynastin Songhai. Under 1800-talet började franska kolonisatörer att tränga österut från kusten.
De första kända spåren av mänskliga bosättningar i området för dagens Mali härrör från stenåldern. Från omkring 10 000 f Kr finns lämningar av jägarkulturer. Mer permanenta bosättningar anlades omkring år 6 000 f Kr. Under den afrikanska järnåldern, som inleddes på 100-talet e Kr, började flera statsbildningar att ta form kring Nigerfloden. Nordvästra delen av dagens Mali ingick från 600-talet i det mäktiga Ghanariket som bars upp av soninkefolket och hade sin blomstringstid mellan 700- och 1000-talen.
Under 1200-talet växte det ännu mäktigare riket Mali fram i trakterna kring landets nuvarande huvudstad Bamako i sydväst. Kärnan i Maliriket utgjordes av malinkefolket, som i dag lever i flera västafrikanska länder. På 1300-talet nådde riket sin största utbredning, från Atlantkusten i väster fram till dagens Nigeria i öster. Norrut sträckte sig riket djupt in i Saharaöknen. Mali bedrev karavanhandel över Sahara, bland annat med muslimska riken i Nordafrika. Islam blev efter hand förhärskande religion bland makthavare och handelsmän i Maliriket.
Mali började försvagas i början av 1400-talet och 1545 erövrades rikets huvudstad av Songhai, som var en muslimsk kungadynasti med centrum i staden Gao i östra delen av nuvarande Mali. Songhai blev större och mäktigare än Maliriket. En militär flotta bevakade Nigerfloden. Administrationen byggdes ut och stora landområden odlades upp. Timbuktu blev ett religiöst och kulturellt centrum med 100 000 invånare mot dagens cirka 35 000.
År 1591 invaderade muslimska styrkor från Marocko området. Det blev början till slutet för de stora kungarikena i Västafrika. En lång period av upplösning och oreda följde. Karavantrafiken genom öknen förlorade i betydelse och Mali hamnade i bakvattnet när handelsmännen sökte sig mot kusterna. Islam vann samtidigt ökat inflytande i regionen genom krig mellan muslimer och icke-muslimska afrikanska folk.
Under andra halvan av 1800-talet började franska kolonisatörer att tränga österut från Senegal vid västkusten. Fransmännen besegrade efter hand de lokala härskarna i Mali och vid sekelskiftet kom Franska Sudan, som fransmännen kallade området, att införlivas i kolonin Franska Västafrika. Genom skatteindrivning tvingades befolkningen in i penninghushållning. Bönderna beordrades att odla jordnötter, gummi och bomull för export.
År 1946 bildades ett politiskt parti i Bamako som vände sig mot den franska kolonialpolitiken. Bland grundarna fanns Modibo Keita, som skulle bli det fria Malis förste president. 1958 blev Franska Sudan en självstyrande republik inom det franska samväldet. Året därpå slogs det samman med Senegal i federationen Mali, men endast två månader efter självständigheten 1960 upplöstes federationen i två oberoende stater.
Läs i Landguiden om Malis moderna historia från 1960 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
