För vem?
Det finns tre olika svar på frågan om vilka som ska få ta del av det goda och eftersträvansvärda.
Egoister anser att man ska tänka på sig själv i första hand. Hänsyn mot andra behöver man bara visa om det gynnar en själv.
Altruister tänker tvärtom, de anser att man endast ska tänka på andra och inte sig själv.
Universalister slutligen anser att man ska tänka på andra och sig själv. Vilka de andra är finns det olika uppfattning om. En del altruister eller universalister hävdar att det endast gäller människor medan andra anser att det även gäller vissa djur eller allt levande.
Två etiska teorier
Låt oss titta på två konkreta etiska teorier, en konsekvensetisk och en regeletisk, och se hur de besvarar de tre frågorna om vad som är rätt, gott och vem man bör visa hänsyn.
Utilitarismen
Den mest kända etiska teorin är utilitarismen. Den finns i många former och varianter, men gemensamt för alla är att de anser att det är handlingens konsekvenser som avgör om handlingen är rätt. Utilitaristiska teorier är alltså konsekvensetiska.
Den ursprungliga utilitarismen grundades av engelsmannen Jeremy Bentham (1748–1832) och teorin kan sammanfattas med uttrycket: ”Största möjliga lycka för största möjliga antal”.
Det som är moraliskt gott och eftersträvansvärt enligt utilitarismen är alltså lycka. ”För så många som möjligt” innebär att utilitarismen är universalistisk och eftersom det inte bara är människor som kan uppleva lycka och lidande så anser många utilitarister att även djur som kan det bör omfattas av utilitarismen.
Kants kategoriska imperativ
Filosofen Immanuel Kant (1724-1804) ansåg att det var fel att grunda moralen i människors önskningar och behov, som utilitarismen gör. Eftersom vi blir lyckliga av olika saker så kan utilitarismen medföra att en och samma handling kan vara rätt i en situation och omoralisk i en annan. Det är oförnuftigt säger Kant och menar att en handling måste vara etiskt rätt oavsett vilken person som utför den. Det som är etiskt rätt måste därför bygga på en etisk princip som alla människor kan acceptera, menar han.
När vi funderar över vad som är rätt handling ska vi enligt Kant tänka på hur vi vill att alla andra ska handla: Handla alltid så att maximen för din handling skulle kunna upphöjas till allmän lag!
Kant kallade denna regel för det kategoriska imperativet eftersom det är en uppmaning (imperativ) som gäller för alla utan undantag (kategorisk). Med maxim kan förstås den regel eller etiska princip som handlingen är ett exempel på. Om du t.ex. tänker ta något från en butik utan att betala är det stöld som är regeln (maximen) bakom din handling och som du i så fall vill upphöja till allmän lag – alltså att alla ska stjäla. Du vill förmodligen inte att det ska vara lag på att alla ska stjäla i butiker för då skulle det knappast finnas några butiker. Och anser du att det inte är rätt att alla andra stjäl så är det inte rätt för dig heller att stjäla.
Kants etiska teori är regeletisk eftersom en handlings riktighet avgörs utifrån regeln om det kategoriska imperativet. Det moraliskt goda är att följa det kategoriska imperativet och viljan att göra sin plikt, anser Kant. Även denna teori är universalistisk eftersom imperativet är kategoriskt och gäller alla, men vi behöver enbart ta hänsyn till förnuftiga människor som kan förstå och tillämpa imperativet. Kant ansåg nämligen att djur är oförnuftiga så de har vi inga direkta plikter mot.
