Adel: Den rikaste och mäktigaste gruppen i samhället under medeltiden. De ägde mycket mark och behövde inte betala skatt.
Allmoge: Det vanliga (arbetande) folket, särskilt bönder och hantverkare som inte tillhörde adeln eller prästerskapet.
Arrendebonde: En bonde som hyrde mark av en adelsman/godsherre och betalade med arbete eller en del av skörden.
Dagsverke: Ett arbetspass som en bonde var skyldig att göra åt sin godsherre, till exempel några dagar i veckan.
Feodalism: För att kunna styra ett rike delade kungen/drottningen upp det i mindre områden. Dessa kallades län. Härskaren hade makten över alla länen men delade ut maktbefogenheter till olika vasaller som fick styra länen åt honom. Dessa vasaller kunde i sin tur fördela mindre områden till sina egna vasaller (undervasaller). Vasallerna var tvungna att svära en ed där de lovade att troget tjäna sin herre (kungen och/eller "storvasallen"). Under medeltidens gång blev länen ärftliga. Det var så adelsklassen föddes. Ordet feodalism kommer från det latinska ordet feudum, som betyder län eller lån. Systemet med vasaller som hjälper härskaren kallas därför feodalism. Läs mer om feodalismen >
Feodalsamhälle: Ett samhällssystem där kungen delade ut mark till adeln i utbyte mot lojalitet och militära tjänster.
Hierarkisk: Något som är uppdelat i olika nivåer där vissa har mer makt än andra, som i samhällspyramiden under medeltiden.
Hospital: En plats där sjuka, särskilt de med spetälska, togs om hand. En tidig form av sjukhus.
Livegen: Livegenskap syftar på en form av slaveri som främst används för att beteckna vissa bönders ofrihet i förhållande till jordägarna i delar av Europa i medeltidens och nya tidens feodalsamhälle.
Naturahushållning: Ett system där man betalade varor istället för att använda pengar.
Privilegier: Något vi måste känna till för att förstå medeltiden är begreppet privilegium (företrädesrätt, särskilda förmåner, fördelar). Ett privilegium är en rättighet till något, eller fördel som en person eller grupp av personer får. Skattefrihet var kanske det viktigaste privilegiet under medeltiden. Ensamrätten att bedriva handel var ett annat. Men även så grundläggande saker som att få bo i en stad krävde privilegier d.v.s. tillstånd att bo där. Det var nästan uteslutande kungamakten som hade rätt att ge privilegier och alla undersåtar var mer eller mindre beroende av dessa privilegier eller tillstånd. Tillstånd att bo någonstans, tillstånd att arbeta, tillstånd att resa och så vidare.
Sekularisering: När religion får mindre betydelse i samhället och människor i större utsträckning lever utan att följa religiösa regler eller tro på Gud.
Skatt: En avgift eller betalning som människor var tvungna att ge till staten, kyrkan eller adeln.
Socialt stånd: Ett socialt stånd är någon av de historiska samhällsklasser som haft juridiskt fastställda rättigheter och skyldigheter. De olika stånden företräddes av utvalda representanter i dåtidens riksdagsmöten. I Sverige och i större delen av Europa bestod ständerna under medeltiden av adelsståndet, prästeståndet samt borgar- och bondeståndet. I början av 1500-talet, under Gustav Vasas tid, fick Sverige fyra stånd då borgare och bönder fortsättningsvis kom att representeras var för sig i riksdagen.
Vasall: En storman, vanligen med en adelstitel, som var en viktig del av feodalsystemet (se ovan). En vasall lyder under en herre, t.ex. en kung. Vasallen kunde för egen vinning samla in skatt och tributer inom sitt län, men ansvarade i gengäld för att skydda sin herre militärt. Genom att ställa upp för sin herre i krig så fick alltså vasallerna vissa privilegier. Ett vanligt privilegium var att adeln (liksom prästerskapet) var frälse, d.v.s. befriade (frälsta) från att betala skatt till kungamakten.