Tagg om bönder förr och idag
Bönder med ett hölass.

Bönder

Benämningen bonde har använts (och används fortfarande) på olika sätt och vi ska här på ett kortfattat vis lyfta fram hur böndernas olika roller har sett ut, både i ett historiskt perspektiv och i dagens samhälle.

Bönderna som jordbrukare
Den vanligaste och mest förekommande användningen av benämningen bonde är synonymt med yrket att bruka jorden (jordbrukare), där även djurhållning är vanligt förekommande. Med djurhållning menas att man föder upp exempelvis nötkreatur, grisar och höns för att producera livsmedel.

Efter att den neolitiska revolutionen (jordbruksrevolutionen) inleddes för ca 12 000 år sedan - i bland annat dagens södra Turkiet och Iran (och för omkring 6 000 år sedan i Sverige) - blev människorna bofasta jordbrukare. Den stora merparten av alla människor blev därmed bönder.

Själva yrkesbenämningen bonde skulle dock dröja fram till medeltiden då även andra yrkesformer, som smeder, skomakare, handelsmän m.fl. blev vanligare. Det fanns vid den här tiden helt enkelt en mening i att ge den jordbrukande delen av befolkningen en benämning för att särskilja jordbrukarna från hantverkarna och övriga sysselsättningar.

Under medeltiden var många bönder i Europa livegna, vilket innebar att de kontrollerades av en godsherre och inte hade möjlighet att flytta utan godsherrens godkännande. Livegenskapen förekom inte i Sverige under medeltiden, här hade bönderna en betydligt bättre situation och mer än hälften ägde själva sin jord. Dessa bönder betalade skatt till både kungen och kyrkan. De kallades därför skattebönder. Andra bönder arrenderade (hyrde) kungens jord (s.k. kronobönder) eller den jord som kyrkan ägde (kyrkobönder). De som arrenderade mark från adeln (frälset) kallades för frälsebönder.

Kronobönderna betalade en avgift till kungen (staten), medan bönderna som hyrde mark av kyrkan (inkl. klostren) eller adeln betalade en avgift till markägaren i stället för till kungen. Avgiften kunde betalas både i pengar och i varor. Dessutom fick bönderna arbeta ett visst antal dagar (s.k. dagsverk) under året på frälsets eller kyrkans gårdar.

Livet som bonde var ofta hårt. Dåligt väder kunde ge en dålig skörd, som i sin tur kunde leda till både hunger och stora skulder.

Det hårda livet som bonde och de många avgifterna i kombination med alla de dagsverken som bönderna var tvungna att utföra på andras jordar, resulterade i flera stora bondeuppror under medeltiden.

Under medeltiden var omkring 90 procent av Sveriges befolkning bönder.

Det var först från och med slutet av 1800-talet som andelen bönder i Sverige började minska från omkring 80 procent av befolkningen, till knappt 40 procent åren innan andra världskriget.

Efter andra världskriget (1939-1945) har andelen bönder i Sverige minskat rejält och idag är bara omkring 1,5 procent av den svenska befolkningen bönder. De främsta faktorerna till att andelen jordbrukare har minskat så mycket, inte bara i Sverige utan även i hela den industrialiserade världen, är att jordbruket blivit mer effektivt och mindre arbetskrävande tack vare ny teknik och mer lättodlade grödor.

Bönderna som ett politiskt stånd
Under medeltiden växte ståndssamhället fram på den europeiska kontinenten. Det var ett samhällssystem där de priviligierade samhällsgrupperna adeln och prästerna var skattebefriade. I flertalet länder hade man ett system med tre stånd: adel, präster och det tredje ståndet, vilka utgjordes av ofrälse (de som betalade skatt). I det tredje ståndet ingick borgare och bönder.

I Sverige hade bönderna en betydligt bättre ställning än i övriga Europa och det var en viktig anledning till att bönderna från 1400-talet kom att utgöra ett eget stånd i den svenska riksdagen.

De fyra stånden i Sverige: adel, präster, borgare och bönder, minskade efterhand i betydelse.

Upplysningstiden och den framväxande industrialismen kom att innebära slutet för de fyra stånden. I och med att Sverige fick en tvåkammarriksdag 1866, försvann de fyra stånden helt och hållet från det svenska samhällssystemet.

Bonde i negativ bemärkelse
För flertalet människor är en bonde idag synonymt med en person som brukar jorden. Benämningen bonde har dock även använts i en negativ bemärkelse, som ett skällsord för att likna någon som dum eller lat. Denna användning av benämningen bonde kommer säkerligen ursprungligen från de högre samhällsklasserna som såg ner på bönderna och befolkningen på landsbygden.

Det ska också framhållas att benämningen bonde även använts i positiv bemärkelse för att symbolisera arbetsamma människor som sliter och arbetar tungt. Idag är det ovanligt att människor använder skällsordet bonde, även om skällsordet ”lantis” förekommer, vilket syftar på människor som bor på landet - dit bönder räknas. Ett exempel är då moderaten (senare partiledaren) Anna Kinberg Batra innan riksdagsvalet 1998 uttalade sig att ”stockholmare är smartare än lantisar”. Detta uttalande har hon senare offentligt tagit avstånd ifrån och bett om ursäkt för.

Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli

Här hittar du material som handlar om bönder och deras liv på landet ur ett historiskt perspektiv.

Uppdaterad:
16 mars 2018
Publicerad:
14 mars 2011

ANNONS

ANNONS

Artiklar om Bönder

M

Jordbruket förändras - bakgrund till den industriella revolutionen

Natur & Kultur
2018-01-26

I många tusen år var jordbruket grunden för människans tillvaro. Livet kretsade kring hemmet, byn och åkrarna. Den industriella revolutionen förändrade både jordbruket och världen. Det skedde under loppet av bara några generationer. Aldrig tidigare har människors villkor förändrats så snabbt på så kort tid och förändringen började i Storbritannien...

+ Läs mer

M

Det svenska näringslivet och jobben, del 1: Jordbruket rationaliseras

Hans Thorbjörnsson
2016-05-22

Vid sekelskiftet 1900 arbetade runt 50 procent av förvärvsarbetande svenskar med jordbruk. År 2010 var siffran lägre än 2 procent. Vad är det för slags arbetsplatser och yrken som tidigt fanns vid sidan av jordbruket – och som fångat upp dem som lämnat lantarbetet?

+ Läs mer

M

Bonden och Tredje riket

Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm
2016-01-18

Del 1 av 12 i en artikelserie om nazismen i Tredje riket. Här kan du läsa om den äldre tyska hembygdsromantiken och hur nazisterna kom att använda sig av denna gamla jord- och hembygdskult i sitt propagandamaskineri för att skapa lojalitet bland folket på den tyska landsbygden.

+ Läs mer

M

Engelbrektsupproret - bakgrund och orsaker

Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm
2014-01-11

I början av 1430-talet pyrde oron hos den svenska allmogen. Även de svenska stormännen kände sin makt hotad av den danske unionskungen Erik och hans utländska fogdar. Missnöjet blev snart så stort att bönderna gjorde uppror. Upprorets ledare hette Engelbrekt Engelbrektsson och händelsen har inom svensk historieskrivning fått namnet Engelbrektsupproret.

+ Läs mer

M

Engelbrekt Engelbrektsson i svensk historieskrivning

Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm
2014-01-11

I 1800-talets historieskrivning beskrivs Engelbrekt som en nationalhjälte. Engelbrektupproret vände sig förmodligen inte mot Kalmarunionen som sådan, utan hade sin spets riktad mot fogdeväldet. Men ändå kan man säga att hos allmogen och den framväxande borgarklassen började embryot till en svensk nationalkänsla långsamt utvecklas...

+ Läs mer

Länkar om Bönder

Sortera efter:
Loading content ...
Loading content ...
Loading content ...

ANNONS

ANNONS

ANNONS