Tagg om bönder förr och idag

Bönder

M
Bönder med ett hölass.

Benämningen bonde har använts (och används fortfarande) på olika sätt och vi ska här på ett kortfattat vis lyfta fram hur böndernas olika roller har sett ut, både i ett historiskt perspektiv och i dagens samhälle.

Bönderna som jordbrukare

Den vanligaste och mest förekommande användningen av benämningen bonde är synonymt med yrket att bruka jorden (jordbrukare), där även djurhållning är vanligt förekommande. Med djurhållning menas att man föder upp exempelvis nötkreatur, grisar och höns för att producera livsmedel.

ANNONS

ANNONS

Efter att den neolitiska revolutionen (jordbruksrevolutionen) inleddes för ca 12 000 år sedan - i bland annat dagens södra Turkiet och Iran (och för omkring 6 000 år sedan i Sverige) - blev människorna bofasta jordbrukare. Den stora merparten av alla människor blev därmed bönder.

Själva yrkesbenämningen bonde skulle dock dröja fram till medeltiden då även andra yrkesformer, som smeder, skomakare, handelsmän m.fl. blev vanligare. Det fanns vid den här tiden helt enkelt en mening i att ge den jordbrukande delen av befolkningen en benämning för att särskilja jordbrukarna från hantverkarna och övriga sysselsättningar.

Under medeltiden var många bönder i Europa livegna, vilket innebar att de kontrollerades av en godsherre och inte hade möjlighet att flytta utan godsherrens godkännande. Livegenskapen förekom inte i Sverige under medeltiden, här hade bönderna en betydligt bättre situation och mer än hälften ägde själva sin jord. Dessa bönder betalade skatt till både kungen och kyrkan. De kallades därför skattebönder. Andra bönder arrenderade (hyrde) kungens jord (s.k. kronobönder) eller den jord som kyrkan ägde (kyrkobönder). De som arrenderade mark från adeln (frälset) kallades för frälsebönder.

Kronobönderna betalade en avgift till kungen (staten), medan bönderna som hyrde mark av kyrkan (inkl. klostren) eller adeln betalade en avgift till markägaren i stället för till kungen. Avgiften kunde betalas både i pengar och i varor. Dessutom fick bönderna arbeta ett visst antal dagar (s.k. dagsverk) under året på frälsets eller kyrkans gårdar.

ANNONS

Livet som bonde var ofta hårt. Dåligt väder kunde ge en dålig skörd, som i sin tur kunde leda till både hunger och stora skulder.

Det hårda livet som bonde och de många avgifterna i kombination med alla de dagsverken som bönderna var tvungna att utföra på andras jordar, resulterade i flera stora bondeuppror under medeltiden.

Under medeltiden var omkring 90 procent av Sveriges befolkning bönder.

Det var först från och med slutet av 1800-talet som andelen bönder i Sverige började minska från omkring 80 procent av befolkningen, till knappt 40 procent åren innan andra världskriget.

Efter andra världskriget (1939-1945) har andelen bönder i Sverige minskat rejält och idag är bara omkring 1,5 procent av den svenska befolkningen bönder. De främsta faktorerna till att andelen jordbrukare har minskat så mycket, inte bara i Sverige utan även i hela den industrialiserade världen, är att jordbruket blivit mer effektivt och mindre arbetskrävande tack vare ny teknik och mer lättodlade grödor.

Bönderna som ett politiskt stånd

Under medeltiden växte ståndssamhället fram på den europeiska kontinenten. Det var ett samhällssystem där de priviligierade samhällsgrupperna adeln och prästerna var skattebefriade. I flertalet länder hade man ett system med tre stånd: adel, präster och det tredje ståndet, vilka utgjordes av ofrälse (de som betalade skatt). I det tredje ståndet ingick borgare och bönder.

I Sverige hade bönderna en betydligt bättre ställning än i övriga Europa och det var en viktig anledning till att bönderna från 1400-talet kom att utgöra ett eget stånd i den svenska riksdagen.

ANNONS

De fyra stånden i Sverige: adel, präster, borgare och bönder, minskade efterhand i betydelse.

ANNONS

Upplysningstiden och den framväxande industrialismen kom att innebära slutet för de fyra stånden. I och med att Sverige fick en tvåkammarriksdag 1866, försvann de fyra stånden helt och hållet från det svenska samhällssystemet.

Begreppet "bonde" i negativ bemärkelse

För flertalet människor är en bonde idag synonymt med en person som brukar jorden. Benämningen bonde har dock även använts i en negativ bemärkelse, som ett skällsord för att likna någon som dum eller lat. Denna användning av benämningen bonde kommer säkerligen ursprungligen från de högre samhällsklasserna som såg ner på bönderna och befolkningen på landsbygden.

Det ska också framhållas att benämningen bonde även använts i positiv bemärkelse för att symbolisera arbetsamma människor som sliter och arbetar tungt. Idag är det ovanligt att människor använder skällsordet bonde, även om skällsordet ”lantis” förekommer, vilket syftar på människor som bor på landet - dit bönder räknas. Ett exempel är då moderaten (senare partiledaren) Anna Kinberg Batra innan riksdagsvalet 1998 uttalade sig att ”stockholmare är smartare än lantisar”. Detta uttalande har hon senare offentligt tagit avstånd ifrån och bett om ursäkt för.

LÄS MER: Jordbruksrevolutionen

LÄS MER: Jordbruk och bönder i medeltidens Sverige

LÄS MER: Svenska skatteväsendets historia

Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världshistoria, Natur och Kultur, 1995
Harald Gustafsson, Nordens Historia, Studentlitteratur, 2007
Yuval Noah Harari, Sapiens - en kort historik över mänskligheten, Natur och Kultur, 2014


Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap

 

Här hittar du material som handlar om bönder och deras liv på landet ur ett historiskt perspektiv.

Uppdaterad: 18 april 2022
Publicerad:
14 mars 2011

ANNONS

ANNONS

Artiklar om Bönder

SO-rummet bok
L

Hästens historia i människans tjänst

av: Lars Hildingson
2022-05-14

När isen drog sig tillbaka mot polerna efter den senaste istiden, och gräs började växa i Europa, spreds stora vildhästhjordar över ett i början trädfattigt landskap. Den tidens jägare organiserade välplanerade jakter på hästarna. Jaktlagens medlemmar måste ha haft ett funktionsdugligt talspråk, för planeringen krävde resonemang. Jägarna utnyttjade bergig terräng, till exempel i Solutré i nuvarande Frankrike, där de drev stora hjordar av hästar mot ett klippstup. Sista biten mot bråddjupet drev jägarna med rop och facklor hästarna att i panik rusa fram mot stupet. I tusental störtade djuren ner och slog ihjäl sig. Kanske fångade jägarna in föl och unghästar, fick dem tama och använde dem som lockdjur vid nya jakter - och efter hand som riddjur...

+ Läs mer

SO-rummet bok
L

Boskapsdjuren var livsviktiga i det gamla jordbrukssamhället

av: Lars Hildingson
2022-05-14

Husdjuren i det gamla jordbrukssamhället under tidigmodern tid, var småväxta jämförda med dagens husdjur. Kor och grisar vägde inte mer än en tredjedel av vad de väger idag. En ko gav kanske 500 liter mjölk per år. Dagens ko ger 10 000 liter mjölk per år. Det händer att hennes juver blir så stort och tungt att det behöver hållas uppe med väv och remmar för att inte spenarna ska släpa mot marken...

+ Läs mer

SO-rummet bok
L

Husdjurens betydelse för människan

av: Lars Hildingson
2022-05-13

Utan husdjur skulle vårt liv bli annorlunda, i varje fall när det gäller boskapsdjur, som ger både mat och kläder. Tänk på korna vars mjölk vi lägger beslag på och dricker eller gör ost och smör av. Vi äter dessutom nötboskapens kött. Annat kött vi äter i stora mängder kommer från grisar och kycklingar. Vi äter kanske inte ägg till frukost som farmor alltid gjorde. Men det är ägg i den frasiga omeletten och i den söta sockerkakan och i den chokladöverdragna glassen. Och inte nog med att vi äter upp våra släktingar djuren. Av deras hudar skaffar vi skinn till jackor och skor och läder till sulor. Pälsverk gör oss varma och vackra...

+ Läs mer

SO-rummet bok
M

Maten förr: På bondens bord

av: Jane Fredlund
2022-02-18

Mest karakteristiskt för gångna tiders mathållning på landsbygden var nog att kosten var så ensidig. Dag efter dag samma mat, mål efter mål. Enformigheten bröts bara till helgerna och vid en och annan fest. Matvanorna skilde sig åt från trakt till trakt och kosten var mycket olika sammansatt beroende på vad som odlades och vad som i övrigt fanns att tillgå. "Man tager vad man haver" var den gyllene regeln...

+ Läs mer

SO-rummet bok
L

Så bodde man förr, del 1: Bondens stuga

av: Jane Fredlund
2022-02-13

Vill vi göra oss en uppfattning om hur våra förfäder levde och bodde förr i tiden får vi försöka föreställa oss en bond- eller torpstuga eller kanske en liten oansenlig backstuga någonstans ute på landsbygden. De flesta i Sverige livnärde sig av jordbruk eller boskapsskötsel. Hantverkarna och industriarbetarna var få och städerna var enligt vårt sätt att se små och obetydliga. Låt oss alltså böja huvudet i den låga dörröppningen, lyfta foten över den höga tröskeln och stiga in i halvdunklet i våra förfäders bondstuga. Håll för säkerhets skull också för näsan, för doften som slår emot oss är mer mustig än behaglig...

+ Läs mer

L

Hemmets stilhistoria, del 1: Bondehemmet

av: Eva Atle Bjarnestam
2022-01-28

Bondehemmen har varit sig ganska lika från medeltiden och långt in på 1800-talet. Mitt på golvet hade man under forntiden och tidig medeltid en eldstad där man fick värme och lyse och där man lagade sin mat. Röken gick ut genom ett hål i taket. Hur stora husen än blev och hur många rum en bondgård än hade så användes till vardags bara stugan (dagligstugan eller storstugan) som var det enda rum som hade en eldstad. Här lagades maten, här åts den, här sov alla, åtminstone under den kalla årstiden, här spanns, vävdes och slöjdades det om kvällarna; kort sagt här tillbringade man all sin tid inomhus. Och ett hushåll kunde bestå av ett stort antal personer...

+ Läs mer

Länkar om Bönder

ANNONS

ANNONS

Loading content ...
Loading content ...
Loading content ...

ANNONS

ANNONS

ANNONS