År 1933 kunde nazisterna ta makten i Tyskland med Adolf Hitler som ledare. Hitler satte genast igång med att rusta Tyskland för krig. Samtidigt ökade nazisternas diskriminering och förföljelser av judar och andra folkgrupper som de tog avstånd från.
Först försökte de få judarna att fly eller emigrera (utvandra) till andra länder. Men det var svårt eftersom många länder inte tog emot judiska flyktingar. De judar som inte lämnade landet hamnade så småningom i arbetsläger och koncentrationsläger.
Förföljelsen av judar och andra utpekade folkgrupper skulle senare trappas upp och övergå i ett välorganiserat folkmord.
Hitler utvidgar Tysklands gränser och ingår en pakt med Stalin
I mitten av 1930-talet började Hitler kräva att olika tyskdominerade områden runt Tysklands gränser skulle förenas med "det tyska kärnlandet" i syfte att skapa ett Stortyskland. 1938 annekterades (införlivades) Österrike och strax därefter marscherade tyska trupper in i Sudetområdena (som till stor del beboddes av tysktalande) i Tjeckoslovakien (dagens Tjeckien och Slovakien).
Storbritannien och Frankrike var till en början passiva men lovade till sist att hjälpa Polen om det skulle bli angripet. De allierade räknade dessutom med att Sovjetunionen skulle stå i vägen för ett tyskt angrepp mot Polen. Det blev därför en kalldusch för de allierade då Tyskland och Sovjetunionen ingick en pakt 1939. Enligt överenskommelsen i den s.k. Molotov-Ribbentrop-pakten, skulle Polen delas mellan de båda stormakterna. Sovjetunionen utlovades dessutom fritt spelrum i Baltikum (Estland, Lettland, Litauen) och Finland.
Hitlers målsättning
Hitlers första mål var att återta de områden som förlorats i samband med Versaillesfreden efter första världskriget samt att förena alla tysktalande folk i ett rike. Därefter skulle Tysklands territorium utvidgas österut för att skapa livsrum för det tyska folket. Det logiska målet med det senare var att lägga beslag på de stora naturresurserna som fanns i öst och därigenom göra Tyskland självförsörjande gällande många viktiga råvaror som t.ex. olja. Hitler hade därför redan från början planer på att angripa Sovjetunionen.
Men innan det stora anfallet mot Sovjetunionen, skulle först Polen införlivas i det tyska riket. Genom att erövra Polen avsåg Hitler skapa en fri passage till det tyskägda Ostpreussen som låg en bit österut och var avskilt från Tyskland sedan Versaillesfreden (se kartan till höger). Samtidigt skulle den tyska krigsmakten få ett viktigt uppmarschområde inför det planerade anfallet mot Sovjetunionen. Hitler drog nytta av att många tyskar ville återförena det "förlorade" Ostpreussen med det tyska kärnlandet och att Polen låg i vägen.
Efter att Polen erövrats skulle den tyska krigsmakten anfalla västerut, bland annat mot Frankrike för att få ryggen fri (både Storbritannien och Frankrike hade lovat hjälpa Polen om landet skulle attackeras av Tyskland). Inte förrän detta var klart skulle öst erövras. Den tyska militärledningen ville därmed undvika att fastna i ett flerfrontskrig som under första världskriget.
1939 - andra världskriget börjar
Den 1 september 1939 inledde Tyskland sitt anfall mot Polen. Några dagar senare förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland. Andra världskriget hade börjat. (Läs mer om upptakten till kriget i avsnittet om mellankrigstiden.)
Den tyska armén var vid krigsutbrottet en välutrustad och effektiv krigsmaskin som var drillad i modern krigföring. För att undvika att hamna i ett trögt ställningskrig som under första världskriget, tillämpade man "blixtkrig". Blixtkriget gick ut på att först mjuka upp fienden genom bombanfall mot strategiskt viktiga positioner. Därefter användes stridsvagnar för att bryta fiendens linjer. Sist kom infanteriet och rensade bort allt kvarvarande motstånd.
Sovjetunionen fick svårt att hänga med efter den tyska bundsförvantens blixtanfall mot Polen. Röda armén kastades in i Polen som redan var så gott som besegrat av tyskarna. När Polen kapitulerat delades landet upp mellan Sovjetunionen och Tyskland.
Sovjetunionen ockuperade även de baltiska staterna och den 30 november 1939 anfölls Finland som föll efter tre månaders hårdnackat motstånd.
1940 - land efter land ockuperas av den tyska krigsmakten
Den 9 april 1940 anföll den tyska krigsmakten Danmark och Norge. Tyskland ville på så sätt skaffa sig skyddade ubåtsbaser i de djupa norska fjordarna, men ännu viktigare var att säkra den viktiga järnmalmstillförseln från Sverige till Tyskland som gick via Narvik i norra Norge.
Den 10 maj anföll den tyska armén Nederländerna, Belgien och Luxemburg för att kunna nå Frankrike. Några veckor senare var det Frankrikes tur. Storbritannien hade tidigare sänt över en stor expeditionskår (en mindre armé) för att hjälpa Frankrike vid ett eventuellt angrepp. Men både britterna och fransmännen var dåligt förberedda på den tyska blixtkrigstaktiken. Den franska armén tvingades därför snart på reträtt varefter britterna evakuerade sina kvarvarande styrkor via den franska hamnstaden Dunkerque.
Den 14 juni ockuperades Paris av tyska trupper, och den 22 juni undertecknades ett vapenstillestånd mellan Frankrike och Tyskland.
Tyskarna delade upp Frankrike i två zoner för att få bättre kontroll. Norra Frankrike ockuperades av tyska trupper och den södra delen av landet kom att styras av en tillsatt tyskvänlig marionettregering, den s.k. Vichyregimen.
Hitler står som segrare i väst... bara Storbritannien kvar
I juni 1940 stod den tyska krigsmakten som segrare i väst. Ryggen var nästan fri. Det återstod nu bara att sluta fred med Storbritannien. Men Storbritannien vägrade. Hitler hade därför inget annat val än att försöka underkuva det bångstyriga öriket med våld.
Den tyska krigsledningen visste att de inte rådde på den brittiska flottan. En direkt invasion av ön var därför inte möjlig. Tyskland förfogade å andra sidan över ett mycket stort och toppmodernt flygvapen - Luftwaffe. Hermann Göring, som var Hitlers närmaste man och chef för det tyska flygvapnet, lovade att snabbt tvinga britterna till förhandlingsbordet.
Storbritannien skulle bombas till underkastelse
Slaget om Storbritannien inleddes i augusti 1940. De tyska flygangreppen blev emellertid mycket kostsamma för Luftwaffe som led stora förluster. Britterna förfogade bland annat över bättre jaktplan (främst Spitfire) och ett effektivt radarsystem som kunde upptäcka var tyskarna skulle slå till.
Hitler blev till slut tvungen att ge upp invasionsplanerna. I maj 1941 drogs de sista enheterna ur Luftwaffe bort från området för att istället användas i den sedan länge planerade attacken mot Sovjetunionen.
Försöket att få Storbritannien att dra sig ur kriget hade misslyckats. I likhet med händelseförloppet under första världskriget lyckades inte den tyska krigsmakten hålla ryggen fri. Historien såg ut att upprepa sig.
1941 - den tyska krigsmakten städar upp efter Italiens fiasko
Mussolinis fascistiska Italien, som var Tysklands bundsförvant, ville också visa musklerna. Efter att ha förklarat krig mot de västallierade, invaderade italienska trupper Egypten i september 1940. Drygt en månad senare anföll Mussolini Grekland för att ge Italien lite "lebensraum" i öst. Italienarnas krigsinsats blev ett dunderfiasko. Hitler tvingades därför skicka militär hjälp för att städa upp efter sin hetsiga bundsförvants äventyr.
I februari 1941 anlände den tyska Afrikakåren under Erwin Rommel till Nordafrika där den genast fick övertaget i ökenkriget mot britterna. Strax därefter invaderade den tyska armén Grekland och Jugoslavien. Stora tyska militära resurser fick därmed avsättas på flera håll i söder, vilket Hitler troligtvis inte hade räknat med från början.
