Förhållandet till naturen var grundläggande för samernas traditionella tro. Naturen ansågs besjälad och rådare (en slags gudar) vakade över landskapet och djuren. Det var viktigt att hålla sig väl med naturens själar och gudar likaväl som med människorna i ens omgivning. Det var dessa själar och gudar som delade med sig av sin rikedom till människorna och t.ex. gav av sina bytesdjur, men de kunde även undanhålla villebråd om människorna bröt mot deras regler.
© 2026 SO-rummet.se
Samisk religion
-
Lär dig med hjälp av quiz och flashcards. Övningarna presenteras med facit och är anpassade efter skolans kursplaner.
Quizen har olika svårighetsgrad men kompletterar varandra.
Tips! Gör alla och bli expert! -
MAllmänt om: Samisk religion
ANNONS
ANNONS
Gudavärlden
Den förkristna religionens värld befolkades av gudar och gudomliga väsen. Olika naturfenomen, som solen, månen, åskan och vinden ansågs som gudomliga. De var livgivande och hade både en god och ond sida.
Solen, Biejvve, var en central gudinna, som gav alla varelser liv. Hon gav ljus, värme och växtlighet. Till solen offrades en vit ren.
Åskan, Horagalles eller Dierpmis gav regn, som gjorde att marken grönskade, och med sin pilbåge, regnbågen, fördrev han onda andar och troll. Åskan kunde också vara ond och rasande och farlig för människor och djur. Han tillbads för att inte orsaka skogsbrand eller skada människorna eller renarna.
Månen, Mánno, var en gudinna och dyrkades vid nymåne, särskilt vid jultiden. Då var det viktigt att det rådde stillhet och man fick inte syssla med sådant som åstadkom buller.
Hemmets gudinnor var stammodern, Máttaráhkká, och hennes tre döttrar: Sáráhkká, Uksáhkká och Juoksáhkká. De bodde under kåtan. Máttaráhkka gav människorna barn och såg till att graviditeten gick bra. De tre döttrarna hjälpte till vid barnets födelse, bestämde om barnet skulle bli pojke eller flicka och vakade över barnet och hemmet.
Offer och riter
Samerna offrade av många anledningar, t.ex. för renarnas välstånd, för jakt- och fiskelycka, för att övervinna sjukdomar och för att graviditet och förlossning skulle gå bra.
Några offerplatser var gemensamma för hela byn. Dit kom även folk från andra platser för att offra. Sedan fanns det offerplatser för dem som flyttade längs samma flyttleder eller fiskade i samma sjöar eller älvar, d.v.s. de som tillhörde samma arbetslag. Dessa offerplatser låg vid platser som utmärkte sig och ansågs som heliga. Det kunde t.ex. vara ett fjäll eller en sjö.
På en del platser fanns heliga stenar eller trästoder, s.k. sejtar. I dessa förkroppsligades de högre makterna.
I närheten av och i kåtan ägde de dagliga ritualerna rum. På varje plats där kåtan restes, restes också en offerbänk och i eldstaden offrades mat och dryck till kåtans gudinnor.
Man offrade djur – främst renar – men även andra djur, fåglar, fiskar och ibland husdjur.
Territorieanspråk och kyrkobyggande
I samband med den svenska nationalstatens framväxt fr.o.m. 1500-talet kom kyrkorna att spela en viktig roll i kampen om den territoriella makten i norra Skandinavien, Sverige-Finland, Danmark-Norge och Ryssland. Bland annat genom kyrkobyggande och församlingsgrundande kunde den egna nationens anspråk på området hävdas. År 1602 beslutade Karl IX att kyrkor skulle byggas på fem platser i Sápmi: Enontekis, Jukkasjärvi, Jokkmokk, Arvidsjaur och Lycksele.
Samtidigt förbjöds samerna att utöva sin tro och blev skyldiga att inställa sig till kyrkoplatserna vid särskilda helger för att erlägga skatt, bevista ting och delta i kyrkans gudstjänster, undervisning och förhör.
I slutet av 1600-talet kom en period med en intensiv religionskonfrontation. För de som höll fast vid sin gamla tro hotades med straff av olika slag; böter, fängelse eller dödsstraff.
ANNONS
ANNONS
Som ett led i missionsarbetet grundade staten också skolor. Den första skolan för samebarn öppnades redan i början av 1600-talet. De viktigaste ämnena var kristendomskunskap och bibelläsning. Kristnandet av samerna gick dock långsamt och 1723 startade svenska staten fler skolor på kyrkoplatserna. Här skulle eleverna gå i två år och sedan sprida kristendomen bland andra samer. Många undanhöll dock sina barn från skolan.
1738 grundades Direktionen över Ecklesiastikverket i Lappmarken, med mission bland samer som uppgift. Missionsarbetet intensifierades härigenom.
Tvångskristnande
Vad förbudet att behålla den egna tron betydde för samerna kan vi idag inte veta. Men vi vet av tingsprotokoll att samerna försökte hålla fast vid sin gamla religion. Den traditionella religionens ceremonier kunde de utföra där de än befann sig. Dessutom ansåg man att de samiska gudarna hjälpte till i det dagliga livet, både hemma i kåtan och ute i renskogen, vid jakt eller fiske.
Den kristne guden ansågs däremot inte befatta sig med det vardagliga. Den samiska religionen var dock tolerant mot den främmande religionen.
Eftersom man redan hade många gudar kunde man acceptera även den kristna treenigheten, som uppfattades som olika gudar.
Det samerna reagerade mest emot var när missionärerna angrep förhållandet till de döda förfäderna. I det samiska samhället var de döda förfäderna en viktig del av familjen. Förfäderna ansågs ta del av de levandes göranden och låtanden. De kunde orsaka bekymmer, som sjukdomar, men även vara till hjälp, genom att beskydda anhöriga eller vakta deras renhjordar. Prästerna och missionärerna attackerade hårt denna föreställning.
I den kristna världen fanns inte någon plats för den samiska föreställningen om de döda. För samerna betydde tvångskristnandet ett stort ingrepp i den egna kulturen, eftersom en viktig del av familjen plötsligt inte ansågs existera.
Det fanns också en rädsla för att tvingas överge sina förfäders tro. Man menade att förfäderna levat i välmåga när de fritt fick bruka de gamla helgedomarna, men sedan kyrkan börjat lägga hinder i vägen för förfädernas tro hade en allmän fattigdom tilltagit.
Motstånd och religionsskifte
Trots hot om dödsstraff och böter lät många samer bli att komma till kyrkoplatsen i den egna byn eller flyttade iväg till andra samebyar som låg längre bort från kyrkans inflytande. Det finns många skrivelser från prästerna vid den här tiden där de klagar på att samerna inte kom till gudstjänsterna.
Länge verkar det också som om man fortsatte att tillbe sina gamla gudar samtidigt som man besökte kyrkan och deltog i kyrkans aktiviteter. Eftersom de kristna kyrkorna var få och låg långt borta, medan de samiska gudarna och ritualerna var nära människorna, kunde de två religionerna länge existera sida vid sida.
I och med den intensifierade missionen på 1700-talet verkar den kristna religionen ha fått en allt större spridning. Deltagandet i gudstjänster och nattvard ökade. På 1800-talet svepte en kristen väckelse över det samiska samhället. Den kallas laestadianismen efter sin ledare Lars Levi Laestadius. Denna kristna lära passade för samerna och många anslöt sig till den. Element ur den samiska religionen har fortlevt i folktron in på 1900-talet.
En nationell minoritetSamer är, tillsammans med romer, judar, sverigefinnar och tornedalingar, en nationell minoritet i Sverige. Gemensamt för de nationella minoriteterna är att de har bott i landet under lång tid. Sverige har genom att anta internationella konventioner förbundit sig att ge skydd till nationella minoriteter, motverka diskriminering samt stödja minoritetsspråkens utveckling. Anledningen till att det finns internationella konventioner som skyddar nationella minoriteter är att många stater genom historien har bedrivit en politik som kränkt deras mänskliga rättigheter. |
Ande: En osynlig kraft eller varelse som ofta ses som en del av en person eller naturen och som kan påverka världen på ett övernaturligt sätt. I religioner kan andar vara goda eller onda.
Anspråk: Krav eller rätt att få något, t.ex. ett område.
Avskaffa: Ta bort eller upphöra med något.
Besjälad: Något som anses ha en själ eller livskraft.
Förfäder: Släktingar som levt före oss.
Flyttleder: Vägar eller rutter som samer använt vid förflyttning med renar.
Folktro: Den tro eller uppfattning som lever kvar bland folket, ofta utan att vara officiell religion.
Gudstjänst: En religiös samling eller ceremoni, ofta i kyrkan.
Kåta: En traditionell samisk bostad, liknande ett tält.
Laestadianism: En kristen väckelserörelse som var viktig för samerna under 1800-talet.
Mission: Att sprida sin religion till andra.
Myt: En gammal berättelse som ofta försöker förklara hur världen fungerar eller hur något blev till. Myter handlar ofta om gudar, hjältar eller övernaturliga händelser och har varit viktiga inom religioner och kulturer.
Nattvard: En kristen ceremoni där man tar emot bröd och vin som symbol för Jesus kropp och blod.
Offerbänk: En plats där man lade offergåvor.
Offerritual: En religiös handling där man ger gåvor till gudar eller andar.
Sameby: Ett geografiskt område där samer bor och samarbetar om rennäring.
Sejtar: Heliga stenar eller träfigurer som symboliserade makter i samisk religion.
Stammoder: Den ursprungliga kvinnan i en släkt eller grupp.
Territorium: Ett område som tillhör eller styrs av en viss grupp eller stat.
Tillbe: Att visa sin tro och respekt genom bön eller ritual.
Tingsprotokoll: Officiella anteckningar från ett rättsmöte (ting).
Tvångskristnande: Att tvinga någon att byta religion och bli kristen.
Väckelse: En stark religiös rörelse där många börjar tro på nytt eller starkare.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
- Samisk religion är en naturreligion. Motivera.
- Redogör kortfattat för tre samiska gudar.
- Ge exempel på varför och var samerna ibland utförde offerriter.
- Under 1600-talet förbjöd den svenska staten samerna att hålla fast vid sin tro. Vad gjorde kungamakten för att få samerna att bli kristna?
- Dyrkandet av förfäder hade en central betydelse i den samiska kulturen. Hur påverkades samernas förfäderskult av tvångskristnandet?
- Den samiska religionen och kristendomen kom att existera sida vid sida under väldigt lång tid. Förklara varför.
Ta reda på:
- Vad är en schaman? Läs mer >
- Berätta kortfattat om laestadianismen och dess lära.
Diskutera:
- Vilka styrkor hade den samiska religionen jämfört med kristendomen som gjorde att samerna inte ville konvertera (byta religion) under 1600-talet och 1700-talet?
S LÄS MER: Samernas religion
S LÄS MER: Samernas historia
L LÄS MER: Lätta fakta om samerna
M LÄS MER: Schamanism
M LÄS MER: Naturreligion
M LÄS MER: Sveriges nationella minoriteter
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Joseph Kaster, Mytologisk uppslagsbok, Tiden, 1995
Hans Mebius, Bissie – studier i samisk religionshistoria, Förlaget för Jemtlandica, 2003
Jörgen I Eriksson, Var tids noaidi – samisk shamanism, Rosengårdens förlag & studier, 2009
Christina Westergren och Eva Silvén, För Sápmi i tiden, Nordiska museets förlag, 2008
FÖRFATTARE
Text: Leif Löwegren, tidigare gymnasielärare i religionskunskap, historia och filosofi vid Lerums gymnasieskola och ämnesdidaktiker i religionskunskap och historia vid Lärarhögskolan i Göteborg.
© 2026 SO-rummet.se
