Här kan du läsa om de nationella minoriteterna och samernas ställning som urfolk i Sverige samt vad deras särställning och rättigheter innebär.
Vi ska även titta på begreppen etnicitet, identitet och kultur.
Koppling till kurs- och ämnesplaner hittar du längre ner i texten.
Vad är en nationell minoritet?
En vanlig definition av begreppet nationell minoritet brukar se ut ungefär så här: "en etnisk minoritet som under lång tid, vanligtvis över hundra år, har levt inom ett lands gränser och har en långvarig språk- och kulturgemenskap".
Med det menas att:
- Gruppen har en tydlig samhörighet som går att urskilja från den övriga befolkningen.
- Gruppen har en religiös, språklig, traditionell eller kulturell särart, som den inte delar med andra i landet.
- Gruppen strävar efter att behålla sin identitet.
- Gruppen har en lång historia i landet de bor i.
I nästan alla länder finns mindre folkgrupper som har ett eget språk och en egen kultur som skiljer sig från landets majoritetsbefolkning.
För att ge skydd åt alla nationella minoriteter i världen har FN och Europarådet sammanställt några konventioner och deklarationer (överenskommelser) som de länder som vill har fått skriva på.
De svenska nationella minoriteterna
Det var i samband med att Sverige år 2000 undertecknade Europarådets konvention till skydd av nationella minoriteter, som samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar fick status som nationella minoriteter i Sverige. Enligt FN:s definition är samerna dessutom ett ursprungsfolk (se nedan).
De historiska minoritetsspråken i Sverige är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli (tornedalsfinska). Enligt svensk lag har man rätt att få undervisning på dessa språk. Det finns till exempel skolor där det mesta av undervisningen sker på samiska.
Gemensamt för de fem minoritetsgrupperna är att de har befolkat Sverige under lång tid samt att de utgör grupper med en uttalad samhörighet. De har även en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet.
Den svenska minoritetspolitiken omfattar frågor om skydd och stöd för de nationella minoriteterna och de historiska minoritetsspråken. Att stärka skyddet av de nationella minoriteterna är en del av Sveriges arbete med att värna om de mänskliga rättigheterna.
Samerna har speciella rättigheter
Bland Sveriges fem nationella minoriteter har samerna en särställning då de även räknas som ett ursprungsfolk och lyder under FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter. Samerna har därmed kollektiva rättigheter.
I världen finns det ungefär 5000 olika ursprungsfolk och lika många språk. Alla dessa folk lever under varierande villkor och kan vara både rika och fattiga. Många ursprungsfolk har blivit uppsplittrade av de nationsgränser som upprättats i samband med nationalstaternas uppkomst eller genom kolonisering. Samerna, som finns både i Skandinavien och på Kolahalvön i Ryssland är ett exempel på detta.
FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter antogs 2007 och syftar till att stärka skyddet av ursprungsfolken och de mänskliga rättigheterna. Deklarationen förbjuder forsatt diskriminering av ursprungsfolk och betonar ursprungsfolkens rätt att behålla och stärka sina egna kulturer, traditioner, seder och bruk. Den stödjer bland annat också deras rätt att bevara sin identitet.
Fem nationella minoriteter
De fem erkända nationella minoriteterna i Sverige är samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar.
Samer
Samernas område kallas ofta Sápmi och sträcker sig från ryska Kolahalvaön i öster till det svenska landskapet Dalarna i söder. Sápmi innefattar därmed landområden i Ryssland, Finland, Norge och Sverige [se karta].
Samerna har levt i Sápmi i omkring 12 000 år och fanns långt innan Sverige bildades. De har en egen kultur och eget språk. I Sverige bor det mellan 20 000 - 35 000 samer. Läs mer om samer >
Judar
Den första judiska församlingen bildades i Stockholm på 1770-talet efter att ha fått tillstånd av Gustav III. Det fanns dock judar i Sverige långt innan dess, men de var inte många. En del uppehöll sig här tillfälligt. Andra lät döpa sig för att stanna i landet.
Judar har ett egen kultur och en egen religion. Judendomen handlar egentligen mer om en gemensam judisk kultur än om religion.
Idag finns det mellan 20 000 - 25 000 judar i Sverige. De flesta av dem bor i Stockholm, Göteborg och Malmö. Läs mer om de svenska judarnas historia >
Romer
Romer, inklusive resandefolk, härstammar från Indien varifrån de utvandrade i vågor mellan år 240 och år 1000. Till Sverige kom de första romerna på 1500-talet. Vart de än har kommit har romerna förbjudits att slå sig ner. I Sverige har man dessutom ända fram till början av 1970-talet tvångssteriliserat romer och tvingat romska kvinnor att göra abort – statliga brott mot mänskliga rättigheter som hade påbörjats 1934 av ”rashygieniska” skäl.
Enligt en svensk lag som gällde ända till mitten av 1950-talet fick romer inte vistas i Sverige. De kunde därför inte folkbokföras och var i praktiken statslösa. Det var inte förrän 1952 som Sveriges romer fick samma medborgerliga rättigheter och skyldigheter som andra svenskar.
Idag finns det cirka 10 miljoner romer i världen, de flesta lever i Europa. I Sverige räknar man med att det finns ungefär 50 000 - 60 000 romer. Läs mer om romer >
Sverigefinnar
Finland har varit en del av Sverige från tidig medeltid fram till 1809 då Sverige efter ett misslyckat krig förlorade Finland till Ryssland.
Under den långa perioden då Sverige och Finland var ett gemensamt rike bosatte sig många finländare i Sverige, liksom många svenskar i Finland. Men de flesta sverigefinnar flyttade hit under 1900-talet. Många kom till Sverige som flyktingar under andra världskriget, medan andra flyttade hit senare, särskilt under 1970-talet. Idag finns mellan 450 000 - 600 000 sverigefinnar i Sverige varav mer än hälften pratar finska dagligen.
Tornedalingar
Under medeltiden var Tornedalen ett viktigt handelscentrum med en stor finsktalande befolkning. Dessa kom senare att utveckla ett eget språk, meänkieli. Efter finska kriget 1809 då Sverige (inkl Finland) förlorade Finland till Ryssland, delades området kring Torneälven, Muonio- och Könkämäälvar upp i två delar. Den västra sidan blev en del av det nya Sverige (som då fick sina nuvarande gränser), medan området i öster blev finskt, eller rättare sagt ryskt eftersom Finland tillhörde Ryssland från och med då (fram till 1917).
Begreppet tornedaling används för ett beteckna både en regional och en kulturell identitet, och man behöver inte kunna språket för att vara tornedaling.
Idag finns det omkring 50 000 tornedalingar i Sverige. De flesta bor i några av landets nordligaste kommuner: Kiruna, Pajala, Övertorneå, Haparanda och Gällivare. Allra flest bor det i Pajala där också kulturlivet är mest aktivt.
Etnicitet, identitet och kultur
Etnicitet, identitet och kultur är begrepp som används när man talar om olika folkgrupper. Det är ord som beskriver hur de hålls samman och hur de skiljer sig från andra. Även språk och religion kan skapa och avgränsa grupper och minoriteter.
Etnicitet, identitet och kultur kan definieras på många olika sätt, vilket också har skett i olika tider och olika sammanhang.
Etnicitet används idag för att beskriva tillhörighet till en grupp som definierar sig som skild från andra vad gäller ursprung och kultur. Ursprung kan syfta på släktskap, historia eller geografisk härkomst.
Kultur kan stå för en livsstil med särskilda symboler, seder och bruk, vissa normer, ideal och värderingar men också världsbilder och verklighetsuppfattningar.
Etnisk identitet betyder att en person menar sig tillhöra en folkgrupp och i större eller mindre utsträckning sympatiserar med dess kulturella normer och uttryck. Men den etniska tillhörigheten är sällan en persons enda identitet, lika lite som en språklig eller religiös. Andra saker som kan påverka är till exempel kön, klass, sexualitet, ålder och bostadsort.
Hur och om en person uttrycker sin etniska identitet kan variera. Beroende på sammanhanget kan etnisk identitet vara något ointressant, viktigt eller farligt.
Att tala om etniska, språkliga, kulturella, religiösa minoriteter handlar därför inte bara om ett positivt identitetsskapande. Bakgrunden till dagens minoritetspolitik är raka motsatsen. Det finns människor och grupper som varit nedvärderade och utsatta för övergrepp, bland annat i form av rasbiologisk forskning, tvångsförflyttningar och tvångssteriliseringar. Barn har skilts från sina föräldrar och förbjudits att tala sitt modersmål. Än idag kan personer på grund av sin etniska tillhörighet möta både diskriminering samt stereotypa och fördomsfulla uppfattningar.
