Väl medlem var man så trygg man kunde begära. Skråna kämpade med näbbar och klor för sina medlemmar.
Inom skråväsendet ställdes krav på goda yrkeskunskaper hos både gesäller och mästare. Skråna bestämde också vilka som fick bli mästare och därmed driva egna verkstäder.
Utmärkande för skråväsendet var också dess strikta konkurrensbestämmelser som reglerade utbudet av varor och arbetskraft. På så vis begränsades konkurrensen och skråna kunde påverka priser och löner.
Hantverkare på landsbygden
Skråväsendet var framförallt knutet till städerna. På landsbygden kunde vissa hantverkare, exempelvis skomakare och skräddare, få särskilt tillstånd att arbeta inom en socken (ett mindre område som ofta motsvarade en församling). Dessa kallades sockenhantverkare och behövdes eftersom bönderna ofta bodde långt från närmaste stad. Den som arbetade som hantverkare utan tillstånd kunde däremot råka i konflikt med skråna, som ville skydda sina medlemmar från konkurrens.
Från lärling till mästare
Blivande företagare var tvungna att vandra en lång och besvärlig väg. Det började i tonåren med några veckors prövotid. Gick allt bra blev man antagen som lärling. Lärlingstiden varierade från något år för t.ex. bagare, till sex år för guldsmeder. Därefter blev man gesäll. Gesällerna hade många och arbetsamma år framför sig, utlämnade till mästarens (chefens) infall och idéer. Efter avslutad anställning kunde de söka arbete hos andra mästare, ibland även i andra städer.
När gesällen hade skaffat sig tillräcklig erfarenhet kunde han ansöka hos skrået om att bli mästare. För att bli godkänd måste han göra ett mästarprov och uppfylla skråets övriga krav. Först därefter fick han rätt att driva en egen verkstad. Om en mästare dog kunde hans änka fortsätta driva verksamheten.
Det fanns tre nivåer inom skråväsendet: - Lärlingar lärde sig yrket genom att arbeta hos en mästare.
- Gesäller var utbildade hantverkare som arbetade för en mästare. Under skråväsendets senare tid blev gesällprov vanliga för att visa yrkesskicklighet.
- Mästare hade den högsta ställningen och fick driva egna verkstäder. För att bli mästare krävdes vanligtvis ett godkänt mästarprov och skråets tillstånd.
|
Du kan fortfarande bli mästare i SverigeVisste du att man fortfarande kan få både gesällbrev och mästarbrev i Sverige, trots att skråväsendet avskaffades för nästan 200 år sedan? Det äldsta kända svenska exemplet på ett skrå är från Stockholm 1356. Då fick stadens skräddare ensamrätt att utöva sitt yrke. Med tiden fick även andra hantverksyrken egna skrån, som bestämde vem som fick arbeta som mästare. År 1846 avskaffades skråväsendet i Sverige. Genom en ny lag 1864 infördes sedan en nästan fullständig näringsfrihet. Det innebar att människor fick mycket större frihet att starta företag och välja yrke utan att först behöva godkännas av ett skrå. Men traditionen med gesäller och mästare lever kvar. Idag går det att ta gesällbrev inom omkring 70 olika hantverksyrken. Varje år utfärdas drygt 1 000 gesällbrev i Sverige. Mästarbrevet är ett ännu högre bevis på yrkesskicklighet och erfarenhet. Skillnaden mot förr är att dessa yrkesbevis idag är frivilliga. De visar att en person har särskilda kunskaper inom sitt hantverk, men ger inte ensamrätt att utöva yrket. |
S LÄS MER: Medeltidens skrån och gillen
L LÄS MER: Hantverk och skrån på medeltiden
S LÄS MER: Hantverk
M LÄS MER: Livet på landet och i staden under medeltiden
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Lars Magnusson, Sveriges ekonomiska historia, Tiden Athena, 1996
Göran Behre m.fl., Sveriges historia 1521-1809, Almqvist & Wiksell, 1996
Susanna Hedenborg och Lars Kvarnström, Det svenska samhället 1720-2006. Böndernas och arbetarnas tid, Studentlitteratur, 2009
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)