I Norden drabbades vissa områden olika hårt. Nordens kalla klimat gav små möjligheter att klara missväxt, och vissa trakter blev särskilt utsatta.
Det saknas fullständig statistik över medeltidens befolkning, priser och skördar. Forskarnas bild bygger istället på bland annat jordeböcker, alltså förteckningar över gårdar och avgifter, samt skattelängder, gamla kartor och arkeologiska fynd. Uppgifterna är därför uppskattningar, men källorna visar tydligt att många gårdar övergavs och att det uppstod brist på arbetskraft.
Vi vet också att landborna på många håll fick den avrad (arrende/hyra) de skulle betala till jordägaren sänkt. Det kan ha berott på att bönderna hade blivit fattigare. Men arbetskraftsbristen kan också ha stärkt deras ställning, eftersom jordägarna behövde människor som kunde bruka gårdarna.
Krisen påverkade inte bara bönderna utan också kungen och adeln. En stor del av deras inkomster kom från skatter och avgifter från jordbruket. När jordbruket gav mindre avkastning minskade därför även deras inkomster.
Samtidigt verkar allt fler stora gods ha hamnat i händerna på ett mindre antal jordägare. De stora gårdarna delades ofta upp i mindre delar som arrenderades ut till bönder. Det berodde bland annat på att det blev svårare att sälja jordbruksvaror och få lönsamhet i stora jordbruk.
När inkomsterna minskade blev konkurrensen också hårdare om slottslän och viktiga ämbeten. Ett slottslän var ett område som styrdes från ett kungligt slott. Den adelsman som fick ansvar för länet fick både makt och inkomster från området. Därför uppstod konflikter mellan kungen och delar av adeln om vem som skulle få kontroll över slottslänen under unionstiden.
I Götaland verkar krisen ha gjort boskapsskötseln allt viktigare. Den krävde mindre arbetskraft än spannmålsodlingen, och övergivna åkrar kunde användas som betesmark eller äng. Mot slutet av medeltiden blev smör en av Sveriges viktigaste exportvaror vid sidan av järn och koppar. Den ökade boskapsskötseln gav nya inkomster och bidrog till att jordbruket kunde återhämta sig.
För att smöret skulle hålla under transporten behövde det saltas. Saltet importerades till stor del genom handeln över Östersjön. Bönderna hade därför ett starkt intresse av att handeln fungerade och att det fanns tillgång till salt. När unionskungarnas politik störde handeln med Hansans städer kunde det skapa missnöje bland allmogen, det vill säga främst bönderna.
En katastrof med oväntade följderDigerdöden var en katastrof som kostade miljontals människor livet. Men den kraftiga befolkningsminskningen fick också en oväntad följd: de människor som överlevde kunde ibland få en starkare ställning. När det blev ont om arbetskraft behövde jordägare konkurrera om bönder och andra arbetare som kunde bruka jorden. På vissa håll kunde därför arrenden sänkas och löner stiga. Samtidigt övergavs tusentals gårdar och stora områden som tidigare hade odlats började växa igen. För en bonde som överlevt kunde det därför finnas möjlighet att lämna en dålig gård och söka sig till bättre jord någon annanstans. Det innebar inte att livet plötsligt blev enkelt, men bristen på arbetskraft kunde ibland förändra maktförhållandet mellan jordägarna och dem som arbetade på deras marker.
|
M LÄS MER: Sverige och Norden på medeltiden 1050-1520
M LÄS MER: Livet på landet och i staden under medeltiden
M LÄS MER: Ekonomi och handel på medeltiden
M LÄS MER: Jordbruk förr och idag
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet!
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
