Från 600-talet och flera århundraden framöver dominerades området av det hindu-indonesiska Srivijaya-riket, som hade sin bas på Sumatra. Islam kom på 1300- och 1400-talen med missionärer från Indien.
Malackahalvöns moderna historia brukar räknas från början av 1400-talet då en javanesisk prins grundade Malacka, som blev en viktig hamnstad. Malackasultanatet utsträckte sin kontroll till större delen av halvön genom ett system av vasallstater. 1511 erövrades huvudstaden Malacka av portugiserna och 1641 av holländarna.
Från slutet av 1700-talet strävade britterna efter att kontrollera handelsvägen till Kina genom Malackasundet. Ön Penang blev 1786 ett handelscentrum under brittisk kontroll. 1795 erövrade britterna Malacka och 1819 fick brittiska Ostindiska kompaniet tillstånd av sultanen av Johore att grunda en ny handelsstad, Singapore. De tre frihandelsstäderna Singapore, Malacka och Penang bildade British Straits Settlements.
Malaya bildas
Under det brittiska styret hade flera sultanat länge ett stort mått av självstyre. Så småningom, 1896, sammanfördes fyra sultanat till en administrativ enhet: Malayas federerade stater, med Kuala Lumpur som huvudstad. ”Malaya” blev benämningen på de brittisk-dominerade delarna av Malackahalvön, utom Singapore.
På ön Borneo hade sultanen av Brunei 1841 installerat en brittisk äventyrare som den förste av de ”vita rajor” som skulle styra Sarawak i över ett århundrade. Senare skaffade sig brittiska Borneo Company kontroll över Sabah. Först 1946 blev Sabah och Sarawak brittiska kronkolonier.
Exportindustrin ökar
På 1840-talet upptäckte britterna att det fanns stora fyndigheter av tenn på Malackahalvöns västkust (läs om industrialismen). Eftersom lokalbefolkningen inte ville arbeta i gruvorna uppmuntrade malajiska härskare britterna att rekrytera arbetare från södra Kina. Malaya ryckte snart fram som en av världens ledande producenter av tenn och senare också gummi, och till gummiplantagerna hämtades arbetare från Indien och Ceylon (nuvarande Sri Lanka). Malajerna hamnade i viss mån utanför det moderna ekonomiska livet.
Japansk ockupation
Kring nyåret 1942 invaderade Japan Malaya och Singapore. Britterna flydde, medan de malajiska härskarna i stor utsträckning valde att samarbeta med japanerna. Endast en del kineser, som upprörts av rykten om japanernas brutala framfart i Kina, försökte på allvar motstå ockupanterna. Kineserna blev därför den folkgrupp som led värst under den japanska ockupationen.
Malajiska federationen
Sedan den brittiska administrationen återinsatts 1945 ville britterna bilda en unionsstat av Malaya med lika rättigheter för alla landets folkgrupper. Den malajiska eliten ogillade dessa planer och bildade året därpå ett parti, UMNO (United Malays National Organisation), och tog upp förhandlingar med britterna.
1948 blev Malaya en federation, med vissa privilegier för malajerna inskrivna i författningen. Formellt utgick all makt från sultanerna. I federationen ingick inte Singapore, Sabah eller Sarawak, som förblev separata kronkolonier.
Många kineser var bittra över att inte få bli fullvärdiga medborgare. Det kinesiskt dominerade kommunistpartiet inledde ett gerillakrig mot britterna och mot federationen. Kriget var i praktiken slut då Federationen Malaya fick sin fulla självständighet 1957, men först 1990 gav den sista gerillagruppen upp kampen.
Läs i Landguiden om Malaysias moderna historia från 1957 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
