Rättegång - från brott till straff

Vad gäller i ett tvistemål?

Ett tvistemål uppstår då två parter är oense och frågan endast går att lösa på rättslig väg.

Ett tvistemål inleds när någon lämnar in en stämningsansökan med ett yrkande (orsaken till tvisten) till tingsrätten. Personen som lämnar in stämningsansökan kallas för kärande och om tingsrätten tar upp målet kallas motparten i målet för svarande. Den som är svarande ska lämna in en kommentar (svaromål) till tingsrätten där denne tar ställning för eller mot stämningsansökan. I flertalet fall är svaromålet nekande till yrkandet.

I de fall då parterna inte kommer överens sammankallar tingsrätten de inblandade till ett sammanträde som leds av en juristdomare. Under detta sammanträde försöker tingsrätten sätta sig in i ärendet och om det är möjligt försöka få parterna att lösa tvisten genom förlikning, d.v.s. att parterna själva kan komma fram till ett bud eller en överenskommelse.

Om inte parterna kan förlikas inleder tingsrätten en huvudförhandling i ärendet. Under huvudförhandlingen, som leds av en juristdomare, får inte parterna komma med nya bevis eftersom tvistemålet måste vara uppbyggt på fakta som framkommit innan rättegången. Då rättegången inleds får parterna själva driva processen. Tingsrätten förhåller sig passiv och lyssnar in de argument som framkommer. Den som lämnat in stämningsansökan har bevisbördan. Det innebär att det är käranden som ska presentera bevis mot motparten (svaranden).

I tvistemål som rör större ekonomiska värden deltar en till tre juristdomare vid huvudförhandlingen. I de fall då det handlar om lägre ekonomiska värden är det oftast bara en juristdomare med. I familjemål sitter även tre nämndepersoner med under huvudförhandlingen.

Tvistemål kan bli ekonomiskt dyra att driva eftersom den som förlorar tvistemålet i de flesta fall också måste betala motpartens rättegångskostnader. Undantag gäller för familjemål. I dessa står var och en av parterna för sina egna rättegångskostnader.

Tvistemål delas in i två olika kategorier:

• Dispositiva tvistemål handlar om ärenden kring pengar, arv, testamenten med mera. I dessa tvistemål är det parternas yrkanden som styr hur domstolen dömer. Här tillåts att parterna förlikas själva och gör upp om en lösning.

• Indispositiva tvistemål berör ärenden såsom äktenskapsskillnad, vårdnad av barn eller umgängesrätt vid skilsmässa. I dessa tvistemål har staten ett sådant intresse i själva sakfrågan att de enskilda parterna inte får avgöra tvisten själva genom förlikning. I ett indispositivt tvistemål kan således domstolen döma mot parternas yrkanden, t.ex. till förmån för barnet (eftersom barnets bästa alltid betraktas som det viktigaste).