Antal invånare: 6 958 538 (2021)
Huvudstad: Tripoli
Libyen uppstod som politisk enhet först under 1900-talet, när kolonialmakten Italien slog samman tre regioner. Olja hittades runt 1960 och gav upphov till en exportboom. Landet styrdes med järnhand av Muammar Gaddafi i drygt 40 år, tills han störtades 2011. Därefter har mer eller mindre kaos rått i Libyen, som blivit en arena för regionala stormakter med libyska grupper som ombud. Sedan 2020 pågår en mödosam fredsprocess.
Befolkning
Majoriteten av libyerna är araber, men det finns små minoriteter av främst berbiska folkslag. Invånarantalet har ökat från färre än 3 miljoner i början av 1980-talet till över 6 miljoner idag. De allra flesta libyer bor vid kusten, där städerna har vuxit snabbt. Drygt var fjärde invånare är under 15 år.
Religion
Nästan alla libyer är sunnimuslimer. Vissa grupper inom den berbiska minoriteten i nordväst tillhör ibadi, en liten gren av islam som varken är sunni eller shia och annars främst återfinns i Oman. Tidigare fanns också små judiska och kristna minoriteter, men i princip alla lämnade landet under Gaddafieran. I stort sett alla som bekänner sig till någon annan religion än islam är av utländsk härkomst.
Politiskt system
Libyen plågas av laglöshet och kaos alltsedan diktatorn Muammar Gaddafis fall 2011. När det var som stökigast hade landet en temporär grundlag, två provisoriska parlament, tre regeringar och ett otal milisgrupper. Beslutsprocesserna tenderar att kollapsa i misstro mellan politiska fraktioner och strider mellan klanmiliser. 2022 har Libyen åter två regeringar som gör anspråk på att styra landet.
Fördjupning om aktuell politik i landet hittar du i Landguiden
Demokrati och rättigheter
Libyen har sedan 2011 befunnit sig i krigstillstånd med ett svåröverskådligt antal aktörer inblandade. Många av dem har utsatt människor för övergrepp. Ett visst hopp har nu tänts samtidigt som FN försöker driva fram en demokratisk process, men några stabila folkvalda institutioner har ännu inte uppstått efter diktatorn Muammar Gaddafis fall. Rättsväsendet är satt ur spel. Utbredd laglöshet skapar också svåra arbetsförhållanden för massmedier.
Utrikespolitik och försvar
Situationen i Libyen, med huvudsakligen två läger som bekämpat varandra, har de senaste åren allt tydligare framstått som en maktkamp mellan grannländer, via ombud. De omgivande länderna har valt sina favoriter: den FN-stödda regeringen i Tripoli har sökt stöd hos Turkiet och Qatar medan motståndarna runt general Haftar i öster stötts av framför allt Egypten och Förenade arabemiraten.
Ekonomi
Libyens ekonomi domineras helt av olje- och gassektorn, som före inbördeskriget 2011 stod för nästan alla statens intäkter och i princip all export. Oljeproduktionen har drabbats hårt av kriget och det kaotiska läge som rått har slagit ut viktiga samhällsfunktioner. Det pågår en återhämtning, men utvecklingen kan äventyras av politisk osämja.
Läs om naturresurser och näringar i avsnittet om Libyens geografi >
Sociala förhållanden
Libyen har tack vare oljan haft hög levnadsstandard jämfört med övriga Afrika, med väl utbyggd välfärdsstruktur och gästarbetare som skötte de tyngsta jobben. Striderna sedan 2011 har allvarligt försämrat läget.
Besök Landguiden och läs mer om Libyen.
Text: utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

Läs mer om