Medeltiden varade i tusen år. Under den här tiden ägde en rad teknologiska förändringar rum som skulle få stor betydelse för medeltidens människor, men också för den efterföljande historien.
Tekniska framsteg
Under 700-talet och 800-talet började stigbygeln och hästskon användas i Europa. Dessa nymodigheter hade, liksom många andra uppfinningar, sitt ursprung i Kina. Stigbygeln kom att revolutionera krigföringen i Europa medan hästskon gjorde hästen till ett effektivare dragdjur. Något senare uppfanns också hästselen som ökade hästens dragkapacitet ytterligare. Även många jordbruksredskap förbättrades under medeltiden, däribland plogen som gjordes smidigare och starkare. Det var nu hjulplogen togs i bruk. Den var kraftig och hade en egg av järn som skar djupt ner i jorden. Den hade dessutom en välvd skiva som gjorde så att den plöjda jorden vändes över plogfåran. Hjulplogen kunde plöja djupare än tidigare plogar. Nya och mer svårarbetade jordar kunde därför tas i bruk. Med bättre plogar fick bönderna större skördar. En annan nymodighet var väderkvarnen med vars hjälp vindkraft kunde utnyttjas för att mala säd till mjöl. Vattenkraft utnyttjades också i större omfattning än tidigare genom att driva kvarnmaskiner och mekaniska hammare.
Jordbruket förbättrades och befolkningen ökade
Alla dessa tekniska framsteg inom jordbruket ledde till ökade skördar och att större markarealer kunde odlas upp. Europas befolkning växte därför kraftigt under delar av medeltiden fram till mitten av 1300-talet då befolkningstillväxten avtog till följd av digerdöden och den efterföljande jordbrukskrisen.
Kyrkans lära formade medeltidens vetenskap
Kyrkan var en oerhört stark maktfaktor i medeltidens Europa. Detta påverkade också vetenskapen och tekniken som ofta utvecklades och formades efter kyrkans regler.
Kyrkans kontroll av den medeltida människans idéer hade över lag en hämmande (bromsande) effekt på den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Men den kyrkliga kontrollen kunde också verka i positiv riktning när det gällde idéer som godkändes av kyrkan. Sådana "godkända idéer" kunde få stor spridning med hjälp av kyrkans organisation som då utnyttjade sitt mäktiga nätverk av kloster runt hela Europa. Klostren fungerade därför inte bara som andliga tillflyktsorter, utan också som en slags skolor och centra för vetenskap och teknik. Det ingick till och med i många munkars och nunnors arbetsuppgifter att utveckla och sprida sådana idéer som var till nytta för folket och som samtidigt ansågs överensstämma med Guds vilja.
Européernas världsbild genomsyrades under den senare delen av medeltiden av en kristen teologi som var blandad med antik filosofi. Araberna hade redan under 700-talet börjat översätta antika grekiska verk till arabiska och i samband med korstågen under 1100- och 1200-talen översattes dessa arbeten till latin vilket så småningom fick den europeiska vetenskapen att blomstra.
Att resa på medeltiden
Medeltidens kommunikationer var dåliga och långsamma. I städer och jordbruksbygder bodde människor tätt. Men mellan de olika städerna och byarna sträckte sig ofta oändliga skogar. I skogarna fanns vanligtvis inget annat än stigar som resenärer kunde ta sig fram på. De få vägarna som existerade och som band samman städerna var för det mesta usla och dåligt utbyggda.
Längs de större vägarna fanns ibland härbärgen och gästgiverier där resenärer kunde vila efter en strapatsfylld dagsetapp. Klostren som fanns utspridda i hela Europa, tog också emot resenärer.
Att resa var i regel förknippat med risker och problem, särskilt om man fraktade varor. Det säkraste och snabbaste sättet att ta sig fram var att färdas till sjöss. Vatten band samman medeltidens samhällen medan landmassornas stora skogs- och bergsområden skilde dem åt. Ett fartyg kunde dessutom ta en stor last vilket gjorde att sjöresor också blev billigare än transporter på land, särskilt för dem som bedrev handel och fraktade varor i stora mängder. Under vinterhalvåret var det också vanligt att utnyttja isarna för att ta sig fram.
Kraftig utveckling av sjöfarten i slutet av medeltiden
Teknikutvecklingen som ägde rum under medeltiden var ofta sammanlänkad med utvecklingen av handeln. Den ökade handeln mellan Europa och andra delar av världen bidrog till att Europa kunde ta del av vetenskapliga och tekniska landvinningar som hade gjorts på andra ställen. Det ökade handelsutbytet förde också med sig nya krav på bättre fartyg och navigeringsmetoder, vilket gynnade sjöfarten som utvecklades kraftigt i slutet av medeltiden.
Under 1400-talet hade nya fartygstyper och förbättrad navigeringskonst gjort det möjligt att korsa de stora världshaven.
Litteratur:
Jakob Christensson (red), Medeltiden - Signums svenska kulturhistoria 1, Signum, 2004
Kåre Lunden, Bra Böckers världshistoria, del 6 – Europa i kris, Bokförlaget Bra Böcker, 1984
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Gunnar Eriksson & Tore Frängsmyr, Idéhistoriens huvudlinjer, Wahlström & Widstrand, 1995
William J Duiker, World History: To 1500, Thomson/Wadsworth Publishing, 2006
Niels Steensgaard, Bra Böckers världshistoria, del 7 - Upptäckternas tid (1350 - 1500), Bokförlaget Bra Böcker, 1985
Text: Robert de Vries (red.)
Faktagranskad av: Lin Annerbäck, antikvarie på Stockholms Medeltidsmuseum
Kartor
