Armén och flottan under Vasatiden

Gustav Vasa var en av de mest framgångsrika företrädarna för det västeuropeiska nationalstatsprojektet. Det var under hans regering 1523-1560 som det moderna Sverige i väsentliga delar kom till. I Sverige, liksom i övriga Västeuropa, kom krigen att fungera som en drivande kraft bakom nationalstatsbygget. Gustav Vasa såg därför till att Sverige fick en stående armé och en permanent flotta som kunde försvara riket och och utmana dess fiender.

Bild: SO-rummet.se

Under Gustav Vasas tid infördes en stående nationell armé. De stora upproren hade visat att bondeuppbåden innehöll många stridsdugliga män som kunde tas i anspråk av kronan. På detta sätt skulle nya uppror försvåras och kronan få viktiga förstärkningar.

Gustav Vasa införde en permanent armé

Under Gustav Vasas tid blev den svenska armén för första gången en stående styrka. De militära resurser som stod kronan till buds i början av Gustav Vasas regering var, liksom under medeltiden, adelns rusttjänst och bondeuppbåden. Detta var otillräckligt mot professionella legotrupper från kontinenten, vilket visat sig vid Kristian II:s snabba erövring av Sverige 1520. Redan under befrielsekriget använde sig därför Gustav själv av tyska legoknektar. Dessa fick hyras in särskilt för varje nytt fälttåg, men genom indragningarna av kyrkans egendom (reformationen) skapades på 1530-talet ekonomiska resurser för att övergå till en permanent arméorganisation.

De knektfänikor (1 fänika = 500 man) som hyrts in för grevefejden avskedades inte när operationerna avslutats. Adelns rusttjänst inom kavalleriet kvarstod men fick allt mindre betydelse. Den reglerades genom 1526 års rusttjänststadga, i vilken adelsmännens rustningsskyldighet för första gången noga fixerades i förhållande till deras inkomster (en årsinkomst om 400 mark innebar exempelvis skyldighet att hålla sex rustningar).

ANNONS

Svenska knektar skulle utgöra grunden

Dackefejden visade emellertid på problem och kostnader med utländska legoknektar (en tysk knekt kostade som mest 72 mark/år, en svensk 16) varför riksdagen i Västerås 1544 fastställde ett system där huvuddelen av hären värvades eller skrevs ut bland den inhemska befolkningen. På detta sätt kunde även "oroliga element" i befolkningen sugas upp. Den procentuellt sett största delen av knektarna kom från Småland.

Soldater — Bild: Wikimedia Commons
Gustav Vasas trupper på marsch mot Småland under Dackefejden 1542-1543.

Redan under 1550-talet gick mer än hälften av statsutgifterna till arméns löner. Under Erik XIV:s regering ökades styrkan ytterligare, från ca 15 000 till drygt 24 000 man.

Det ökade behovet av officerare öppnade karriärvägar för en stor grupp utlänningar (som Pontus De la Gardie) liksom för ofrälse personer (som Jacob Bagge).

Bild: Länstyrelsen Örebro län

Vid Gustav Vasas död (1560) uppgick den nationella arméns numerär till omkring 15 000 man. Samtidigt byggdes landets borgar ut som ett led i försvaret mot såväl utländska som inhemska fiender. Bilden visar Örebro slott som fungerade som försvarsanläggning under Gustav Vasas tid. Men efter Karl IX:s makttillträde förlorade slottet sin roll som försvarsanläggning och byggdes om till renässansslott.

Med undantag av gardet, artilleriet och fästningarnas garnisoner var trupperna hemförlovade i fredstid och visade sig därför ofta illa övade när de sattes på prov. Både vid Axtorna 1565 och Kirkholm 1605 besegrades den svenska hären av numerärt underlägsna styrkor.

Den svenska flottans framväxt

Flottan upprättades av Gustav Vasa under befrielsekriget genom inköp av fartyg från Lübeck 1522. Eftersom Östersjöområdet var en skogig, glesbefolkad och vägfattig region med stora avstånd, där transporter måste gå över vattnet, var det nödvändigt för furstarna i området att skaffa sig militära resurser till sjöss.

ANNONS

Medan andra furstar (t.ex. Filip II av Spanien med spanska armadan) hyrde in fartyg och besättningar inför sjömilitära operationer, blev Sverige och Danmark bland de första staterna i Europa att skaffa sig stående flottor. Den begynnande imperiepolitiken på andra sidan Östersjön krävde dessutom fartyg för trupptransporter, liksom för att blockera motståndares handel.

Under nordiska sjuårskriget, då svenskarna hade övertaget till sjöss, var den svenska flottan med sina totalt 20 000 ton under segel troligen världens största (historikern Jan Glete). Under Johan III följde dock vissa neddragningar, och i början av Gustav II Adolfs regering var den danska flottan återigen starkare än den svenska.

LÄS MER: Vasatiden

LÄS MER: Vasatidens Sverige - ett statsbygge i Europas utkant

LÄS MER: Armén och flottan under stormaktstiden

LÄS MER: Vasatidens statsfinanser och näringspolitik

Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan

Senast uppdaterad: 3 augusti 2023

Publicerad: 30 juli 2021

Spara som favorit

ANNONS

Liknande filmer och poddradio