Galileo Galilei

Detta var den första i en lång rad lysande upptäckter på så olika områden som astronomi, mekanik och hydrostatik (läran om vätskors jämvikt). Galilei var också en av de första som insåg vikten av att göra noggranna experiment och jämföra resultaten med vad teorierna ville visa. Först om experimenten stämde med teorin kunde teorin godtas.

Galilei växte upp i Pisa i Italien och var son till en musiker. När han var 17 år blev han antagen till Pisas universitet. Galilei skrevs in som medicinstuderande men märkte snart att det var fysik som lockade. När pengarna inte räckte till fortsatta studier studerade Galilei istället fysik på egen hand.

En viktig del av Galileis arbete lade grunden till tröghetsprincipen. Han frågade sig vad som skulle hända om ett klot som satts i rörelse inte utsattes för några andra krafter. Han kom fram till att rörelsen skulle fortsätta om inget bromsade eller förändrade den. Galilei menade att detta berodde på föremålets inneboende ”tröghet”.

Vetenskapsmannen Isaac Newton arbetade vidare på dessa idéer. På 1680-talet kunde han lägga fram en formel som förklarade varför himlakropparna rör sig som de gör.

1609 fick Galilei höra talas om att en holländare konstruerat ett instrument som fick avlägsna föremål att verka så nära att det gick att ta på dem med handen. Utan att ha sett holländarens kikare funderade Galilei ut hur den var konstruerad och byggde själv en starkare. Instrumentet var ett teleskop.

En natt i slutet av 1609 riktade Galilei sitt teleskop mot stjärnhimlen. Engelsmannen Thomas Harriot hade observerat månen genom ett teleskop tidigare samma år, men Galilei gjorde systematiska observationer och publicerade snabbt sina resultat. Hittills i historien hade alla observationer fått utföras med blotta ögat, men Galilei var bättre rustad än någon människa tidigare varit att undersöka himlen, och han såg märkliga saker. 

Genom teleskopet såg Galilei bland annat berg och kratrar på månen, fyra månar som kretsade kring Jupiter och att Venus hade olika faser. Att Venus har olika faser betyder att planeten ser olika belyst ut från jorden, ungefär som månen. Ibland ser vi nästan hela den upplysta sidan, ibland bara en halva och ibland en smal skära. Det beror på att Venus rör sig runt solen. När planetens läge förändras ser vi olika stor del av den sida som solen lyser på. Galileis observationer av dessa faser gav starkt stöd åt tanken att Venus kretsar runt solen och inte runt jorden. 

Galileis observationerna visade att inte alla himlakroppar kretsade kring jorden och stärkte den teori som Copernicus lagt fram 1543 – att jorden kretsade runt solen och inte var universums centrum.

Copernicus teori om att jorden rörde sig runt solen och inte tvärtom hade väckt den mäktiga kyrkans oro och vrede. Så länge det bara var en teori var det inte så farligt, men här kom Galilei och sa sig ha bevisat den. Kyrkan ansåg detta strida mot Bibelns ord. Galileis bevis var en farlig utmaning mot kyrkans makt och myndighet.

År 1616 förbjöds han att lära ut någon annan lära om himlakropparna än den Aristoteles lagt fram under antiken om att jorden var universums centrum. Galilei gav inte upp för det och fortsatte att arbeta med frågan. När han var omkring 60 år gammal började han skriva på sin stora bok Dialogo, som kom ut 1632.

I boken lägger Galilei fram sina teorier om universum i form av ett samtal mellan tre personer. Påven Urban VIII blev rasande, eftersom han fått för sig att en av personerna i boken var en karikatyr av honom.

Galilei tvingades inställa sig inför inkvisitionen, den fruktade kyrkliga domstolen. Den 21 juni 1633 förklarades han skyldig, och nästa dag måste den gamle forskaren böja knä inför inkvisitionen och med darrande stämma läsa upp en färdigskriven bön om förlåtelse. Han lovade också att aldrig mer lära ut att jorden rörde sig runt solen.

Efter avbönen fick Galilei först bo under bevakning hos ärkebiskopen i Siena. I december 1633 flyttades han till sin villa i Arcetri nära Florens, där han levde i husarrest resten av livet. 

Galilei fortsatte – trots allt högre ålder och ökade kroppsliga krämpor – sitt vetenskapliga arbete på andra områden. År 1638 hade han fullbordat sitt andra stora verk, Discorsi. Det anses vara Galileis främsta verk. I boken behandlade han framför allt hållfasthet hos material och kroppars rörelse, bland annat fritt fall och projektilers banor. Galileis arbete gav senare Isaac Newton en viktig grund för att utveckla matematiska lagar för rörelse och gravitation.
 

M  LÄS MER: Galileo Galilei – mekanikens och astronomins banbrytare

M  LÄS MER: Galileo Galilei

M  LÄS MER: Galileo Galilei – den moderna vetenskapens fader

M  LÄS MER: Vetenskapliga revolutionen

M  LÄS MER: Vetenskap, teknik och kommunikationer 1500-1776

M  LÄS MER: Inkvisitionen

M  LÄS MER: Vetenskapspersoner och vetenskapshistoria

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.

Litteratur:
Daniel J Boorstein, The Discoverers, Random House, 1983
Rom Harré, Great Scientific Experiments, Oxford University Press, 1983
Roy Porter (red.) Man Masters Nature, BBC Books, 1987
David Eliot Brody och Arnold R Brody, Upptäckterna som förändrade världen och människorna bakom dem, Wahlström & Widstrand, 1999

FÖRFATTARE

Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare