Aktör: En person eller grupp som agerar eller har inflytande i historiska händelser, till exempel en kung, politiker eller ett folk.
Avsändare: Personen, gruppen, företaget eller organisationen som ligger bakom den historia som presenteras.
Det förflutna: Allt som har hänt genom tiderna fram till nuet. Det innefattar alla människors liv och leverne fram tills idag. Man kan därför säga att det förflutna täcker allt som ägt rum, inklusive alla människors upplevelser och syn på sin omvärld.
Existentiellt historiebruk: När historia används för att skapa eller stärka en identitet, till exempel nationell eller etnisk tillhörighet.
Historia är alltså inte samma sak som det förflutna (se ovan). Något förenklat kan man istället säga att historia bygger på händelser i förfluten tid och på utforskningen av dessa händelser. Läs mer >
Historiekonsument: Person eller personer som konsumerar (använder, köper, läser, tittar/lyssnar på, spelar osv) saker med innehåll av historia.
Historiekultur: Hur historia uppfattas på en kollektiv nivå. Begreppet innefattar alla sätt som ett samhälle minns och pratar om sin historia, till exempel genom filmer, monument, sånger, traditioner eller skolundervisning.
Historiemedvetande: Hur historia uppfattas på en individuell nivå. Historiemedvetande är alltså en människas personliga förståelse av hur dåtid, nutid och framtid hänger ihop. Det påverkar hur vi tolkar historien.
Historiebruk: Hur historia används av olika personer och grupper, till exempel i forskning, politik, media eller reklam. Historiebruk berör alltså frågorna om hur det förflutna gestaltas till historia i olika delar av historiekulturen - på institutioner eller under politiska, kommersiella och existentiella villkor. Historiebruk kan också sägas handla om hur denna historiekultur konsumeras och påverkar ditt historiemedvetande.
Historierevisionism handlar om omskrivning av historia och historiska fakta för att uppfylla specifika politiska eller ideologiska syften. Historierevisionism kan både handla om förfalskning av fakta men också om omtolkningar och presentation av redan kända fakta för att få dem att passa en viss agenda.
Icke-bruk av historia: När någon medvetet undviker att ta upp vissa delar av historien, ofta för att det är känsligt eller obekvämt.
Ideologiskt historiebruk: När historia används för att stödja en viss politisk åsikt eller ideologi, till exempel genom propaganda.
Identitet: Vår uppfattning om vilka vi är, t.ex. baserat på kultur, bakgrund eller tillhörighet.
Kommersiellt historiebruk: När historia används för att tjäna pengar, till exempel genom filmer, spel eller turism.
Källkritik: Att undersöka hur trovärdig en källa är, och fundera på om den är äkta, opartisk och tillförlitlig.
Minnesplats: En plats som ska påminna oss om en historisk händelse eller person, till exempel ett krigsmonument eller ett museum.
Minnespolitik är en ständig pågående förhandling i våra samhällen mellan olika aktörer om vilka minnen som bevaras och hur de ska tolkas. Denna ständiga process innebär att våra tolkningar i nuet - utifrån våra nu gällande normer och principer och förväntningar om framtiden - kan resultera i omtolkning av existerande minnen. Det i sin tur innebär att den nya tolkningen kan resultera i nya minnen som ersätter de gamla.
Moraliskt historiebruk: När historia granskas genom att ifrågasätta orättvisor eller fel som begåtts i det förflutna.
Propaganda: När information presenteras på ett sätt som försöker övertyga eller påverka människor att tycka på ett visst sätt.
Vetenskapligt historiebruk: När historiker eller forskare använder källkritik och analys för att försöka förstå vad som faktiskt hände.
