Arkeologiska fynd vittnar om bosättningar i nuvarande Costa Rica redan för 10 000 år sedan, men jämfört med övriga Centralamerika var området glest befolkat före spanjorernas ankomst på 1500-talet. De människor som fanns där levde i huvudsak som nomader och var starkt påverkade av mayakulturen norrifrån. Ursprungsbefolkningen utplånades nästan vid européernas ankomst, främst genom sjukdomar som de inte hade motståndskraft mot. Endast några mindre grupper överlevde i bergstrakterna.
Upptäcktsresanden Christofer Columbus landsteg på östkusten 1502 och döpte den till Costa Rica (rik kust) efter rykten om stora rikedomar. Men förhoppningarna om fyndigheter av guld och andra mineraler kom på skam. Det fanns inte heller förutsättningar för ett storskaligt feodalt plantagejordbruk, då den inhemska befolkningen var liten och terrängen svår. Costa Rica blev istället en fattig avkrok, långt från den koloniala huvudstaden i Guatemala. Området utvecklades till ett samhälle av spanska småbrukare, mer etniskt homogent och ekonomiskt jämlikt än andra delar av Latinamerika.
När Centralamerika tillsammans med Mexiko förklarade sig självständigt från Spanien 1821 fanns det knappt 70 000 invånare i Costa Rica. Efter två år som en del av det mexikanska kejsardömet bröt sig de centralamerikanska staterna ur och bildade en federation. Den föll sönder 1838, då bland annat Costa Rica förklarade sig självständigt. Den nya republiken fick en första författning 1848. När en amerikansk äventyrare, William Walker, gjorde ett försök att invadera landet norrifrån på 1850-talet lyckades en hastigt hopsatt bondearmé driva tillbaka honom. En ung man vid namn Juan Santamaría ska ha spelat en avgörande roll och blev så småningom landets officiella nationalhjälte; flygplatsen i huvudstaden San José är uppkallad efter honom.
I början av republikens existens kämpade olika fraktioner om makten med hjälp av valfusk och ibland även militärt våld. Men redan 1889 hölls det första demokratiska valet.
Handeln ökar
Kaffe hade införts från Kuba i början av 1800-talet och kaffeodling blev den första basnäringen i ekonomin. Bananer började därefter odlas på östkusten i slutet av 1870-talet och de båda grödorna var snart betydande exportprodukter. Den nyöppnade järnvägen 1890 mellan San José och Limón vid Atlantkusten gjorde att handeln ökade.
Den ekonomiska kris som följde på första världskriget resulterade 1917 i en kupp mot den lagligt valda presidenten. Militärstyret varade i drygt två år innan demokratin återupprättades. Utbildningssatsningar ledde till att en välutbildad, politiskt medveten medelklass växte fram med krav på politiska och ekonomiska reformer.
Läs i Landguiden om Costa Ricas historia från 1930-talet och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
