Arkeologiska fynd vittnar om bosättningar i nuvarande Costa Rica redan för 10 000 år sedan, men jämfört med övriga Centralamerika var området glest befolkat före spanjorernas ankomst på 1500-talet. De indianer som fanns där levde i huvudsak som nomader och var starkt påverkade av mayakulturen norrifrån. Indianerna utplånades nästan vid européernas ankomst, främst genom sjukdomar som de inte hade motståndskraft mot. Endast några mindre indiangrupper överlevde i bergstrakterna.
Upptäcktsresanden Christofer Columbus landsteg på östkusten 1502 och döpte den till Costa Rica (rik kust) efter rykten om stora rikedomar. Men förhoppningarna om fyndigheter av guld och andra mineraler kom på skam. Det fanns inte heller förutsättningar för ett storskaligt feodalt plantagejordbruk, då den inhemska befolkningen var liten och terrängen svår. Costa Rica blev istället en fattig avkrok, långt från den koloniala huvudstaden i Guatemala. Området utvecklades till ett samhälle av spanska småbrukare, mer etniskt homogent och ekonomiskt jämlikt än andra delar av Latinamerika.
