Dagens Luxemburg lydde under många århundraden omväxlande under franska, tyska, spanska och österrikiska härskare. Vid Wienkongressen 1815 fick Luxemburg status som storhertigdöme och 1867 bekräftades landets självständighet. Under 1900-talet grundlades landets välstånd genom stålindustrins framväxt.
Kelter, romare och franker har bebott det område som idag är Luxemburg. På 900-talet e Kr grundades ett grevskap kring den nuvarande huvudstaden. Grevskapet kom tidigt att ingå i det tysk-romerska riket, men blev på 1300-talet ett självständigt hertigdöme. Olika härskare avlöste sedan varandra. På 1600-talet tvingades Luxemburg avträda sin sydligaste del till Frankrike och på 1800-talet avträddes områden i öster till Preussen och områden i väster till Belgien.
Vid Wienkongressen, som hölls mellan Europas stormakter efter Napoleonkrigen, beslutades att Luxemburg skulle bli ett storhertigdöme i personalunion med Nederländerna. Det innebar att den holländske kungen var statschef men att Luxemburg i övrigt var fristående. Vid Belgiens frigörelse från nederländsk överhöghet 1830 intog belgarna hela Luxemburg med undantag för huvudstaden.
Luxemburgs gränser dras
Sina nuvarande gränser fick Luxemburg genom ett fördrag i London 1839 mellan de dåvarande europeiska stormakterna, varvid västra hälften av landet tillföll Belgien. Från 1842 till 1919 var Luxemburg medlem av det tyska tullförbundet, dock utan att ha någon politisk anknytning till Tyskland. Därefter kom hertigdömet att orientera sin ekonomiska politik västerut.
Vid en konferens i London 1867 förklarades Luxemburg vara en självständig stat med ”evig neutralitet”. Först vid kung Vilhelm III:s död 1890 upphävdes personalunionen med Nederländerna och storhertigdömet övergick till en tysk gren av samma ätt, huset Nassau.
Mot slutet av 1800-talet inleddes utvinning av landets stora järnmalmstillgångar, vilket lade grunden för en framgångsrik stålindustri.
Tyskarna ockuperade Luxemburg under första världskriget 1914–1918. Storhertiginnan Marie-Adelïde som uppfattades som tyskvänlig tvingades att avgå efter kriget och efterträddes 1919 av sin syster Charlotte. Samtidigt antogs en ny författning som innebar att demokrati och allmän rösträtt infördes.
När tyskarna på nytt ockuperade landet under andra världskriget (1939–1945) gick Charlotte i exil i Storbritannien.
Läs i Landguiden om Luxemburgs historia - tiden efter andra världskriget och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
