Tre berättande genrer med anknytning till folktro
Berättelser som ger uttryck för folkliga föreställningar kan vara av många olika slag. För att förenkla så kan vi skilja på tre genrer: sägner, folksagor samt trollformler.
Sägner: En sägen är i regel en kort dramatisk berättelse som befinner sig i gränslandet mellan fantasi och verklighet, ofta framförd med stildrag som ska öka dess trovärdighet, t.ex. genom att ange exakt plats där den utspelat sig, eller genom att hänvisa till en trovärdig person som upplevt eller berättat om händelsen. Den kan innehålla möten med övernaturliga väsen, men behöver inte göra det.
Sägnen är ofta berättat med ett visst sanningsanspråk. Sägnerna kan förmedla kunskaper och bekräfta trosföreställningar och normer. En sägen är ofta vardaglig och kortfattad, men kan analyseras för att nå kunskap om människans världsbild. Idag kan den också hjälpa oss att förstå vad som rör sig ”under ytan” i dagens samhälle, vilket gör att sägnen ligger nära ryktesspridning och ryktesbildning.
Folksagor: Sagans främsta funktion är att underhålla och är inte avsedd att bli trodd. Dess stil är mer konstfull och detaljrik än sägnen och kan vara både lång och utbroderad. Sagan är en krävande form av berättargenre som bara behärskas av ett fåtal individer, vilket skiljer den från sägnerna som i princip kan förmedlas av vem som helst. I regel utspelar sig sagan på en obestämd plats i en förfluten tid för länge sedan. Många sagor har nått Sverige genom kontinenten och har uppblandats med lokala föreställningar och motiv. Väldigt få har sitt ursprung i Sverige.
En stor del av sagorna har paralleller runt om i världen. Bland annat finns det varianter av sagor om Askungen, Rapunzel, Snövit, Törnrosa, Tummeliten, eller Mästerkatten i stövlarna beskrivna från olika länder. Vissa, som sagan om Askungen, har nästan en global spridning, men skiljer sig åt till sin form. Folksagan ger inte direkt uttryck för och har inte påverkat folktron i större mening, även om motiv har vandrat mellan olika typer av berättargenrer.
Trollformler: Den typ av ramsor som uttalades eller skrevs ned i magiskt syfte, t.ex. för att bota sjukdomar eller skydda mot onda makter, kallas för trollformler. En hel del s.k. svartkonstböcker finns bevarade. I dessa böcker finns det formler och anvisningar om hur man med hjälp av trolldom kunde bota sjukdomar, vinna lycka eller manipulera omgivningen. Ofta läses dessa formler samtidigt som rituella handlingar utförs.
Trollformler av olika slag har påträffats redan i de tidiga kulturerna i Egypten och Mesopotamien.
Vad som är intressant med trollformler är att de dels ger uttryck för en föreställningsvärld, dels är exempel på folklig diktning. En formel som ska skydda mot exempelvis folktrons väsen, t.ex. maran eller näcken, ger också uttryck för en reell rädsla för dessa väsen.
