Bannlysning: Uteslutning ur kyrkan och därmed dömd till ett evigt liv i helvetet.
Biskop: Under medeltiden var biskoparna viktiga makthavare och medlemmar i kungens råd. Biskopen var den högste kyrklige ledaren inom ett visst stift. I Sverige fanns under senmedeltiden sju stift: ärkestiftet Uppsala (Uppland, Norrland, Jämtland i Norge samt Åland fram till 1300-talet), Skara (Västergötland, Dalsland och Värmland), Strängnäs (Södermanland och Närke), Linköping (Östergötland, Gotland, Öland samt Småland utom Värend), Västerås (Västmanland och Dalarna), Växjö (Värend) samt Åbo (Finland). Biskoparna var därför också stora jordägare och viktiga spelare i det politiska livet. Detta gjorde dem till både världsliga och andliga makthavare.
Botgöring: Gottgörelse, sonande av synd. En metod för att rena samvetet och återigen få ta del av de kristnas gemenskap.
Celibat: Sexuell avhållsamhet. Medeltidens präster, biskopar etc inom katolska kyrkan var enligt kyrkliga regler tvungna att leva i celibat så att äktenskap och familjeliv inte skulle inverka på deras heliga uppdrag.
Domkyrka: Den kyrkan i ett stift där biskopen vistas. En domkyrka är ett självständigt och självägande rättssubjekt och är inte sorterat under någon församling.
Kyrkoprovins: Det största kyrkligt administrativa området inom den katolska kyrkan. Varje kyrkoprovins styrdes av en ärkebiskop som ansvarade för de stift som fanns inom kyrkoprovinsen. Från och med 1164 utgjorde de sju stiften inom det svenska riket en egen kyrkoprovins med Uppsala stift som ärkestift (ärkebiskopens stift).
Kättare: En individ som har idéer som strider mot en etablerad trosuppfattning eller ett förhärskande samfunds tro (här katolska kyrkan). Den som avviker på ett sådant sätt kallas kättare.
Påven: Högste ledaren inom den katolska kyrkan. Påven har sitt säte i Rom.
Reform(era): Omforma, omgestalta, förbättra. En förändring till ett nytt och bättre tillstånd i samhället. Under den s.k. reformationen som ägde rum på 1500-talet omformades kyrkan i flera länder i Nordeuropa. I de länder som reformerades ersattes den katolska läran med protestantismen.
Skärselden: En slags ”bakdörr” till himlen. I skärselden kunde de som begått mildare synder grillas tills de sonat sina gärningar varefter de kunde släppas in i paradiset.
Socken: Ett administrativt område bestående av flera intilliggande byar och tätorter. Socknen hade en präst, sockenkyrka, styrdes av sockenstämman, och var en slags föregångare till dagens kommuner.
Stift: Kyrklig administrativ region som leds av en biskop.
Synd: En slags skuld. En individs handlingar eller sinnelag (tankar och känslor) som står i strid med Guds vilja såsom den beskrivs i det kristna normsystemet (Bibeln och kyrkans lära).
Tionde: Extra skatt som bönder och borgare måste betala till kyrkan. Läs mer >
Ärkebiskop: Den ledande biskopen i en kyrkoprovins. Under medeltiden utgjorde de sju stiften inom det svenska riket en egen kyrkoprovins som lydde under påven i Rom. I varje kyrkoprovins fanns en ärkebiskop vilken i sin tur ansvarade för de stift (inkl. biskopar etc) som fanns inom kyrkoprovinsen.
