Djiboutis båda folkgrupper issa och afar började vandra in i området från 200-talet f Kr. Under 800-talet e Kr tog araber över handeln men fick från 1500-talet konkurrens av portugiser. I slutet av 1800-talet bildades kolonin Franska Somaliland. I en omstridd folkomröstning 1967 valde befolkningen där att förbli en del av Frankrike.
Djiboutis historia
Afarerna härstammar från ett folk som vandrade in från Arabiska halvön under 200-talet f Kr och främst bosatte sig i det som i dag är norra och södra Djibouti. Senare trängdes de bort från den södra delen då issa-folket invandrade från området för dagens Somalia.
På 800-talet e Kr förde muslimska missionärer islam till området. Handeln i regionen kontrollerades fram till 1500-talet av araber, som då fick konkurrens av portugisiska handelsmän.
Frankrike förvärvade på 1860-talet hamnstaden Obock i afarernas område. Fransmännen började 1888 bygga hamnstaden Djibouti och 1897 blev Franska Somaliland en fransk förvaltningsenhet. 1917 stod en ny järnväg klar mellan Addis Abeba i Etiopien och staden Djibouti.
När Etiopien ockuperades av Italien på 1930-talet och under andra världskriget förekom sammandrabbningar i området mellan Frankrike och Italien.
1957 fick Djibouti omfattande självstyre, men framför allt issa krävde full självständighet. Vid en folkomröstning 1967 blev spänningarna mellan afar och issa tydliga. En majoritet röstade för att området skulle förbli en del av det franska väldet. Det fick officiellt namnet Afar- och issafolkens territorium. Kritiker hävdade att Frankrike hade hindrat medlemmar av issa från att delta i omröstningen och att utslaget därför inte representerade majoritetens åsikt.
Läs i Landguiden om Djiboutis historia från 1970 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om