Enligt Buddha kan människan befria sig från kretsloppet av återfödelse genom att avsäga sig alla begär.
Buddhismen har växt fram ur hinduismen
Buddhismen har sina rötter i hinduismen. Buddha själv var hindu, liksom kristendomens grundare Jesus var jude. Buddhismen har därför mycket gemensamt med hinduismen, däribland tron på karma och återfödelse. Buddha förkastade dock de hinduiska ritualerna och kastväsendet.
Det var först efter Buddhas död som buddhismen blev en självständig religion. Därefter spreds den snabbt över hela Indien, till Sri Lanka och slutligen till länderna i Sydostasien samt trakterna kring Himalaya.
Buddhismen är fortfarande en ganska stor religion i Indien, men de flesta av dess anhängare finns idag i Sydostasien i till exempel Thailand, Burma, Sri Lanka, Kina, Japan och Sydkorea.
Buddhas liv
Enligt traditionen grundades buddhismen av Siddharta Gautama, en fursteson som levde i norra Indien på 400-talet f.Kr. Beteckningen buddha (betyder "den som vaknat upp") fick han först så småningom.
Siddharta växte upp i ekonomiskt överflöd i en trygg tillvaro innanför palatsets murar där han senare gifte sig och fick en son.
Siddharta insåg efter ett tag att lyxen inte gav honom någon tillfredsställelse. Han hade tröttnat på nöjen och andra gagnlösa förlustelser och ville istället söka kunskapen om livet. Enligt traditionen lämnade han därefter trygghet, familj och rikedom för att istället söka sanningen.
Han studerade hinduiska skrifter under berömda guruer (vishetslärare) och lärde sig yoga för att därigenom kunna finna sanningen. Av andra guruer fick han veta att askes är själens seger över kroppen som leder till högre insikt.
Men varken intensiva filosofiska studier eller asketisk levnad gav honom kunskap om tillvarons innersta mening. Siddharta övergav därför dessa vägar för att försöka nå upplysning på andra sätt.
Efter åratal av strävan och meditation lyckades han till slut nå målet. I ett meditativt tillstånd under ett fikusträd blev han till slut en buddha - en upplyst - och nådde fram till nirvana, d.v.s. utslocknandet av begären och återfödelsens slut.
Efter att ha nått upplysning förstod Siddharta, som hädanefter kallades Buddha, att han måste berätta vad han visste. Han begav sig därefter ut och predikade och nådde på så sätt sin berömmelse.
Buddhismens lära
Buddha lärde ut att människans liv är ett enda lidande eftersom livet är så växlande och osäkert samtidigt som vi som människor aldrig blir nöjda utan hela tiden strävar efter mer (ett slags konstant tillstånd av disharmoni).
Människan känner frid först när alla begär och önskningar försvunnit. Det gäller därför att befria sig från alla begär och önskningar. Det är begären, inklusive livsbegäret, som håller oss kvar i återfödelsens kretslopp (samsara). Bakom detta ligger tron på karma - summan av människans goda och dåliga gärningar - som avgör hur man återföds. Många begär ger dålig karma.
Efter att ha nått nirvana insåg Buddha att vägen till upplysning och utslocknande av alla begär stod att finna mellan överflödets och asketismens ytterligheter. Genom att inte leva i lyx och överflöd, men inte heller alltför enkelt och fattigt, kan människan nå den kunskap och insikt som behövs för befrielse (nirvana). Den rätta vägen till upplysning var enligt Buddha en gyllene medelväg som byggde på en enkel balanserad livsstil fylld av självdisciplin och meditation.
