Forntiden är den äldsta av de historiska epokerna och räknas från omkring 3000 f.Kr då de stora flodkulturerna uppstod, till dess att antiken upphörde i samband med romarrikets undergång i slutet av 400-talet e.Kr.
Anledningen till att det är forntiden och inte stenåldern som utgör vår äldsta historiska epok är att skrivkonsten uppfanns då för omkring 5000 år sedan (ca 3200 f.Kr). Det är först i samband med skrivkonstens uppkomst som våra historiker börjar få skriftliga källor att utgå från. Vi vet därför mycket mer om forntidens människor än om de som levde tidigare på stenåldern. Inom historievetenskapen utgörs därför all "historisk tid" av den tid då det finns skriftliga källor bevarade. Tiden innan dess kallas "förhistorisk tid". (Läs mer om historievetenskap i avsnitten om historia och historieforskning.)
Orsaker till högkulturernas uppkomst
De första kulturerna med skriftspråk uppstod ungefär samtidigt i Mesopotamien och Egypten för omkring 5000 år sedan. Lite senare uppstod även kulturer med skrift i Indien och i Kina. Alla dessa högkulturer var civilisationer med utvecklad byråkrati, teknologi, konst och effektiva arméer.
En enkel definition av vad som kännetecknar en högkultur:
- Överproduktion av mat och en utvecklad arbetsfördelning
Jordbruket måste producera ett överskott av mat så att folk kan ägna sig åt andra sysselsättningar som t.ex. hantverk och handel. En viktig förutsättning för detta var tillgången till stora vattendrag som kunde användas för både odling och transporter. De första högkulturerna uppstod därmed i bördiga områden längs med stora floder. De kallas därför ofta för flodkulturer.
- En styrande centralmakt
För att arbetsfördelning i ett större samhälle ska fungera effektivt måste den ledas av någon form av centralmakt, alltså några som bestämmer och som styr produktionen. Detta behövs för att resurserna ska utnyttjas bättre och komma fler människor till nytta och få samhället att utvecklas. Samma sak gäller även i dagens samhälle.
Centralmakten måste kräva in skatt av folket som används till att organisera och administrera samhället. Det är bland annat viktigt att se till att handeln fungerar och att det finns lagar och regler som bestämmer vad som ska göras och vad som inte är tillåtet att göra. Folket måste också ha militärt beskydd.
Därutöver behövs ett utvecklat skriftspråk för att organisera och administrera samhället. Det är också viktigt att kunna färdas enkelt och snabbt så att "riket" kan hållas samman lättare. Floder och andra vattendrag var därför av central betydelse för de första högkulturerna.
Centralmakten kunde bestå av en kung (monarki), präster (teokrati) eller en samhällsgrupp (aristokrati).
- En gemensam kultur
Förenklat kan man säga att kultur fungerar som ett sammanhållande kitt i samhället - då som nu. Men låt oss hålla oss till forntidens kultur. För att centralmakten skulle bli legitimerad av folket var det viktigt att ha en gemensam kultur i samhället. Detta innefattade framförallt en religion som förklarade världen och berättade om vilka gudar som styrde över människorna. I kulturen/religionen framgick ofta vilka grupper som skulle styra samhället och varför folket måste lyda.
Vid sidan av religion och andra seder och bruk var det viktigt med ett gemensamt språk.
Förutsättningarna för att högkulturerna kunde uppstå bestod som vi sett av många olika faktorer som var tätt sammanlänkade med varandra. Allt detta bidrog till uppkomsten av städer som senare utvecklades till stora riken.
Genom handeln spreds inflytandet från Mellanösterns högkulturer till östra Medelhavets stränder. De första europeiska högkulturerna växte fram på Kreta och i Mykene under det andra årtusendet f.Kr. Efter 1000-talet f.Kr dominerades Medelhavshandeln av fenicierna, som bland annat utvecklade ett ljudalfabet med 22 tecken. Under samma tid spreds användningen av järn i Medelhavsområdet.
Antiken - Europas forntid
Antiken är en benämning för den period då Medelhavsområdet dominerades av grekisk och romersk kultur. Perioden omfattar tiden från omkring 700 f.Kr då de grekiska stadsstaterna växte fram, till andra halvan av 400-talet e.Kr då det västromerska riket gick under.
Medelhavet hade mycket stor betydelse för antikens handel. Som innanhav gav de omgivande landmassorna skydd mot de värsta vindarna. Medelhavet var därför relativt lugnt att färdas på och gav möjlighet till billig och snabb sjötrafik över ett stort geografiskt område. Detta gynnade den urbana, ekonomiska, tekniska och kulturella utvecklingen för folken som bodde längs med kusterna som ofta låg steget före sina jordbrukande grannar i inlandet.Antikens grekiska och romerska kulturer har haft stor betydelse för Europas efterföljande historia och kulturarv. Arvet från antiken märks inte minst inom ämnen som litteratur, filosofi, konst, rättsväsende, politik, arkitektur och matematik. Det var också under antiken som kristendomen uppkom i Mellanöstern och började spridas till Europa.
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Bra Böckers Lexikon 2000, del 1, Bokförlaget Bra Böcker, 1995
Text: Robert de Vries (red.)
Faktagranskad av: Fredrik Helander, museipedagog vid Medelhavsmuseet
Vad menas egentligen med forntiden?
Ofta brukar forntiden användas synonymt med förhistorisk tid. Man tänker då främst på de senaste 40 000 åren efter att Homo sapiens koloniserat Europa. Eller ännu mer begränsat från omkring 10 000 f.Kr i samband med jordbruksrevolutionen. Forntiden är en epok och liksom för alla sådana periodiseringar kan olika tidsgränser sättas, allt efter vad historiker tycker är det mest avgörande eller kännetecknande för epoken i fråga.
Mycket vanligt i västerländsk historieskrivning är också att forntiden sägs omfatta tiden 3000 f.Kr – 750 f.Kr. Denna epok syftar då på kulturer i det östra medelhavsområdet, där omkring 3200 f.Kr skriftspråk uppstått i Mesopotamien och Egypten. Eftersom dessa så kallade flodkulturer starkt påverkade grekerna i det sydöstra hörnet av Europa, brukar historiker också tala om detta som en första europeisk historisk epok. De skriftliga källorna under hela denna tid var dock få och bristfälliga vilket gör att man bör benämna den som en ’tidighistorisk’ epok.
Grekerna, som vid den här tiden till stor del också bodde i det som kallas Mindre Asien (idag västra Turkiet) påverkades av sumerers och egyptiers upptäckter inom matematik, astronomi och medicin. Grekerna tog över och utvecklade alfabetet från fenicierna, ett sjöfararfolk som bodde ungefär vid dagens Libanon. Via hettiterna, ett annat folkslag i Mindre Asien lärde sig grekerna smälta järn, en revolutionerande händelse i historien.
På ön Kreta i Medelhavet uppstod den första europeiska högkulturen, den minoiska omkring 2000 f.Kr. Där skapades ett skriftspråk (omkring 1650 f.Kr) som dock inte gått att tyda. Också på det grekiska fastlandet skapades ett skriftspråk i den mykenska kulturen (1400–1200 f.Kr). Inte heller detta har dock kunnat ge så mycket upplysningar om den historiska utvecklingen.
Från Fenicien kom också, enligt sagan, den grekiska guden Zeus, förklädd till en tjur. Han ska ha simmat till Kreta med prinsessan ’Europa’ på sin rygg. Hon fördes sedan vidare till det grekiska fastlandet. Detta är en myt men som alla myter vill den peka på något väsentligt, nämligen att rötterna till Europas kulturhistoria står att finna i Orienten. Något måste alltså här sägas om Mesopotamien och Egypten.
Enligt den här tidsindelningen bildar antiken en särskild europeisk historisk epok. Ibland används också uttrycket ’den orientaliska antiken’ för att beteckna Mesopotamien, Egypten m.fl. områden på andra sidan Medelhavet.
Av: Lars Hammarén, författare och gymnasielärare i historia.
Webbplats: Lars Hammarén
Lättsmält inspiration
Vid de stora floderna
Floder har alltid lockat människor. Mest de stora, breda som flyter i sakta mak genom slättland. På dem har man vågat sig ut i bräckliga farkoster. De har givit vatten till människor och ofta även till åkrarna. Där har man fiskat. På dem har man färdats till andra boplatser för att byta varor. Floderna har varit den säkraste vägen in i okänt land. De som först bosatte sig utefter en flod var nära släkt, talade samma språk och höll samman. Så uppstod byar och städer.
Varje flod lever sitt eget liv. Ibland snålar den på vattnet. Ibland svämmar den över sina bräddar. Då tvingar den människorna att samarbeta, att organisera sig. De bygger dammar och kanaler för att bevattna åkrarna.
Floder som var givmilda med vatten hjälpte bönderna till rika skördar och välstånd. Fler munnar kan mättas och folkmängden ökar. Då kan inte alla vara bönder. Många andra yrken behövs, snickare, smeder, djurskötare, skrivare, räknemästare, kloka ledare. Vid de stora floderna uppstår stater. Ungefär så kan det ha börjat.
Säd odlades först i Mindre Asien. Sädeskornen maldes för hand mellan stenar. Det var ett tungt arbete, så det fick slavinnorna sköta. Mindre Asien är bergigt och där rinner många raska floder. Vid en av dem levde för några tusen år sedan den okände uppfinnaren av vattenhjulet. Att den skulle dra en kvarn är ju klart. En grekisk skald som ömmade för de malande slavinnorna, fick se vattenkvarnen. Han blev förtjust och skrev en dikt om den. I dikten fick han med både åkerbrukets gudinna Demeter och nymferna, kvinnliga väsen som bodde i bäckar och källor.
Släng nu O flickor den kvarn, som fyllt era dagar med plåga!
Sov fastän tupparna gal och gryningen redan är inne!
Nu har Demeter befallt, att nymfer tar över er möda.
Vattendemoner i mängd ska flinkt löpa fram över hjulet.
Axlarna knarrande vrids och kuggarna hittar varandra,
stenarna lätt, fastän tunga, snurrar och mjöl blir av säden.
Åter vi njuter - som förr i människans gyllne ungdom –
utan slit och släp Demeters ljuvliga frukter.
Den okände skalden såg in i framtiden. Forsar och fall skulle befria människan från mycket slit och släp. Men han kunde inte förutse, att de också skulle ge oss elektriciteten.
Av: Hans Thorbjörnsson, medförfattare till Prio Historia, Sanoma Utbildning
Webbplats: PRIO - Sanoma Utbildnings nya läromedelserie i SO åk 7-9
