En enkel definition av vad som kännetecknar en högkultur:
- Överproduktion av mat och en utvecklad arbetsfördelning
Jordbruket måste producera ett överskott av mat så att folk kan ägna sig åt andra sysselsättningar som t.ex. hantverk och handel. En viktig förutsättning för detta var tillgången till stora vattendrag som kunde användas för både odling och transporter. De första högkulturerna uppstod därmed i bördiga områden längs med stora floder. De kallas därför ofta för flodkulturer.
- En styrande centralmakt
För att arbetsfördelning i ett större samhälle ska fungera effektivt måste den ledas av någon form av centralmakt, alltså några som bestämmer och som styr produktionen. Detta behövs för att resurserna ska utnyttjas bättre och komma fler människor till nytta och få samhället att utvecklas. Samma sak gäller även i dagens samhälle.
Centralmakten måste kräva in skatt av folket som används till att organisera och administrera samhället. Det är bland annat viktigt att se till att handeln fungerar och att det finns lagar och regler som bestämmer vad som ska göras och vad som inte är tillåtet att göra. Folket måste också ha militärt beskydd.
Därutöver behövs ett utvecklat skriftspråk för att organisera och administrera samhället. Det är också viktigt att kunna färdas enkelt och snabbt så att "riket" kan hållas samman lättare. Floder och andra vattendrag var därför av central betydelse för de första högkulturerna.
Centralmakten kunde bestå av en kung (monarki), präster (teokrati) eller en samhällsgrupp (aristokrati).
- En gemensam kultur
Förenklat kan man säga att kultur fungerar som ett sammanhållande kitt i samhället - då som nu. Men låt oss hålla oss till forntidens kultur. För att centralmakten skulle bli legitimerad av folket var det viktigt att ha en gemensam kultur i samhället. Detta innefattade framförallt en religion som förklarade världen och berättade om vilka gudar som styrde över människorna. I kulturen/religionen framgick ofta vilka grupper som skulle styra samhället och varför folket måste lyda.
Vid sidan av religion och andra seder och bruk var det viktigt med ett gemensamt språk.
Förutsättningarna för att högkulturerna kunde uppstå bestod som vi sett av många olika faktorer som var tätt sammanlänkade med varandra. Allt detta bidrog till uppkomsten av städer som senare utvecklades till stora riken.
Genom handeln spreds inflytandet från Mellanösterns högkulturer till östra Medelhavets stränder. De första europeiska högkulturerna växte fram på Kreta och i Mykene under det andra årtusendet f.Kr. Efter 1000-talet f.Kr dominerades Medelhavshandeln av fenicierna, som bland annat utvecklade ett ljudalfabet med 22 tecken. Under samma tid spreds användningen av järn i Medelhavsområdet.
Antiken - Europas forntid
Antiken är en benämning för den period då Medelhavsområdet dominerades av grekisk och romersk kultur. Perioden omfattar tiden från omkring 700 f.Kr då de grekiska stadsstaterna växte fram, till andra halvan av 400-talet e.Kr då det västromerska riket gick under.
Medelhavet hade mycket stor betydelse för antikens handel. Som innanhav gav de omgivande landmassorna skydd mot de värsta vindarna. Medelhavet var därför relativt lugnt att färdas på och gav möjlighet till billig och snabb sjötrafik över ett stort geografiskt område. Detta gynnade den urbana, ekonomiska, tekniska och kulturella utvecklingen för folken som bodde längs med kusterna som ofta låg steget före sina jordbrukande grannar i inlandet.
Antikens grekiska och romerska kulturer har haft stor betydelse för Europas efterföljande historia och kulturarv. Arvet från antiken märks inte minst inom ämnen som litteratur, filosofi, konst, rättsväsende, politik, arkitektur och matematik. Det var också under antiken som kristendomen uppkom i Mellanöstern och började spridas till Europa.
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Bra Böckers Lexikon 2000, del 1, Bokförlaget Bra Böcker, 1995
Text: Robert de Vries (red.)
Faktagranskad av: Fredrik Helander, museipedagog vid Medelhavsmuseet
