Administration: Hantering av information för att fatta beslut.
Akvedukt: En vattenledning i form av en smal brobyggnad som med gravitationens inverkan genom självfall leder vattnet över hinder i form av dalgångar, vägar eller vattendrag. Akvedukter ledde vatten från berg och källor in till städerna i romarriket.
Amfiteater: En stor, rund eller oval byggnad där folk samlades för att se t.ex. gladiatorspel eller andra uppträdanden.
Aristokrati: Det översta och mäktigaste sociala samhällsskiktet (överklass/adel).
Byråkrati: Ett system med många ämbetsmän som sköter administration och styrning av ett land.
Colosseum: Roms mest kända arena där det hölls gladiatorspel inför tiotusentals åskådare.
Diktator: En form av envåldshärskare. Ordet diktator härstammar från den romerska republiken där senaten kunde anförtro en av konsulerna oinskränkt makt för en tidsperiod på upp till sex månader, som en nödåtgärd i kristider.
Envåldshärskare: En person som utövar full och oinskränkt makt över en stat och dess invånare.
Envälde: Ett statsskick där den offentliga makten utövas av en envåldshärskare med absolut (fullständig) makt, t.ex. en diktatur.
Folkförsamlingen: En grupp medborgare i det antika Rom som samlades för att rösta och diskutera lagar, men som hade begränsad makt.
Fältherre: En härförare, den högsta militära ledaren för en armé/här på en krigsskådeplats.
Gladiator: En person, ofta slav eller krigsfånge, som tvingades slåss inför publik i amfiteatrar.
Imperium: Ett mycket stort rike som omfattar många länder och folk, ofta styrt av en kejsare. Ursprungligen användes begreppet imperium inom romarriket för höga befattningshavares myndighet (maktbefogenheter), men begreppets betydelse kom att förändras med tiden till att istället syfta på rikets maktsfär. Ett imperium skiljer sig från en federation genom att inte erbjuda politisk representation till de områden som ingår. Jämfört med senare tiders nationalstater skiljer sig ett imperium genom att vara mer mångkulturellt. Organiserad strävan att bilda eller upprätthålla ett imperium kallas för imperialism.
Inbördeskrig: Ett krig i vilket de stridande parterna tillhör samma land eller rike.
Kartago: Huvudstaden i det feniciska handelsriket i Nordafrika med samma namn som även innefattade flera andra stora städer.
Kejsare: Titeln på den manliga monarken i vissa monarkier (som då brukar kallas kejsardömen). Den kvinnliga motsvarigheten heter kejsarinna, en titel som också bärs av en kejsares hustru. En kejsare anses ha högre rang än en kung. I Europa har titeln framförallt använts för monarkier som hävdar ett arv från det romerska riket. Ordet kejsare kommer av det romerska familjenamnet Caesar och dess mest kände bärare, den romerske diktatorn Gaius Julius Caesar (mördad 44 f.Kr). I klassiskt latin uttalas namnet som "Kajsar". Därifrån kommer det tyska ordet kaiser, det ryska tsar och det svenska kejsare.
Kejsartiden: Den period då Rom styrdes av enväldiga kejsare, från 31 f.Kr till 476 e.Kr i väst.
Konstantinopel: Östromerska rikets huvudstad (nuvarande Istanbul).
Konsul: Titeln på den romerska republikens två likställda högsta ämbetsmän. De hade den högsta verkställande makten i riket. Två konsuler valdes för ett år i taget.
Kristendom: En religion som växte fram i romarriket och blev statsreligion under 300-talet e.Kr.
Legion: En romersk legion var en självständig militär enhet som i regel bestod av ca 5000 soldater (legionärer). Som mest förekom omkring 30-40 legioner vid samma tidpunkt.
Provins: Romerska provinser var de områden man styrde över och kontrollerade utanför den italienska halvön. Provinserna styrdes av ståthållare som hade till uppgift att driva in skatt till Rom. Ståthållaren skulle också skriva rapporter till kejsaren. Folket i provinserna var i regel inte romerska medborgare.
Republik: Ett styrelsesätt där makten inte ärvs av kungar utan innehas av folkvalda ledare.
Senaten: Ett råd av mäktiga och rika män som styrde Rom under republiken, och som senare under kejsartiden fick en mer rådgivande funktion till kejsaren. Senaten hade omkring 300 medlemmar (senatorer) och leddes av två valda konsuler som byttes ut varje år.
Slavekonomi: Ett ekonomiskt system där stora delar av arbetet utfördes av slavar.
Statsreligion: En religion som fått företräde i en stat och där invånarna i regel ges fördelar av att bekänna sig till religionen i fråga.
Tribut: En skatt som ett besegrat folk tvingades betala till det styrande riket, t.ex. Rom.
Västrom/Östrom: De två delarna som romarriket delades upp i år 395 e.Kr; Västrom gick under 476, medan Östrom (Bysans) levde vidare i 1 000 år till.
Ämbete: Högre tjänst, befattning, yrke med maktbefogenheter inom staten.
