Administration: Hantering av information för att fatta beslut.
Akvedukt: En vattenledning i form av en smal brobyggnad som med gravitationens inverkan genom självfall leder vattnet över hinder i form av dalgångar, vägar eller vattendrag. Akvedukter användes särskilt för antika städers vattenförsörjning.
Aristokrati: Det översta och mäktigaste sociala samhällsskiktet (överklass/adel).
Byråkrati: En struktur och uppsättning regler som skapats för att styra en större organisation.
Diktator: En form av envåldshärskare. Ordet diktator härstammar från den romerska republiken där senaten kunde anförtro en av konsulerna oinskränkt makt för en tidsperiod på upp till sex månader, som en nödåtgärd i kristider.
Envåldshärskare: En person som utövar full och oinskränkt makt över en stat och dess invånare.
Envälde: Ett statsskick där den offentliga makten utövas av en envåldshärskare med absolut (fullständig) makt, t.ex. en diktatur.
Fältherre: En härförare, den högsta militära ledaren för en armé/här på en krigsskådeplats.
Imperium: En stor stat som omfattar flera nationer eller folkslag. Ursprungligen användes begreppet imperium inom romarriket för höga befattningshavares myndighet (maktbefogenheter), men begreppets betydelse kom att förändras med tiden till att istället syfta på rikets maktsfär. Ett imperium skiljer sig från en federation genom att inte erbjuda politisk representation till de områden som ingår. Jämfört med senare tiders nationalstater skiljer sig ett imperium genom att vara mer mångkulturellt. Organiserad strävan att bilda eller upprätthålla ett imperium kallas för imperialism.
Inbördeskrig: Ett krig i vilket de stridande parterna tillhör samma land eller rike.
Kartago: Huvudstaden i det feniciska handelsriket i Nordafrika med samma namn som även innefattade flera andra stora städer.
Kejsare: Titeln på den manliga monarken i vissa monarkier (som då brukar kallas kejsardömen). Den kvinnliga motsvarigheten heter kejsarinna, en titel som också bärs av en kejsares hustru. En kejsare anses ha högre rang än en kung. I Europa har titeln framförallt använts för monarkier som hävdar ett arv från det romerska riket. Ordet kejsare kommer av det romerska familjenamnet Caesar och dess mest kände bärare, den romerske diktatorn Gaius Julius Caesar (mördad 44 f.Kr). I klassiskt latin uttalas namnet som "Kajsar". Därifrån kommer det tyska ordet kaiser, det ryska tsar och det svenska kejsare.
Konstantinopel: Östromerska rikets huvudstad (nuvarande Istanbul).
Konsul: Titeln på den romerska republikens två likställda högsta ämbetsmän. De hade den högsta verkställande makten i riket. Två konsuler valdes för ett år i taget.
Legion: En romersk legion var en självständig militär enhet som i regel bestod av ca 5000 soldater (legionärer). Som mest förekom omkring 30-40 legioner vid samma tidpunkt.
Provins: Romerska provinser var de områden man styrde över och kontrollerade utanför den italiska halvön. Provinserna styrdes av ståthållare som hade till uppgift att driva in skatt till Rom. Ståthållaren skulle också skriva rapporter till kejsaren. Folket i provinserna var i regel inte romerska medborgare.
Republik: En stat med vald statsledning eller statschef.
Senaten: En beslutande församling. Senaten var den främsta rådsförsamlingen i antikens Rom och hade 300 medlemmar (senatorer). Senaten leddes av två valda konsuler som byttes ut varje år.
Statsreligion: En religion som fått företräde i en stat och där invånarna i regel ges fördelar av att bekänna sig till religionen i fråga.
Ämbete: Högre tjänst, befattning, yrke med maktbefogenheter inom staten.
