En särskild uppgift för medierna är att granska de som sitter vid makten. Av den anledningen kallas massmedia ibland för tredje statsmakten. Den första makten i Sverige är regeringen och den andra makten är riksdagen.
Tryckfrihet
I Sverige har alltså yttrandefriheten och särskilt tryckfriheten starkare traditioner och bättre stöd i lagstiftningen än i de flesta länder.
Stödet är förankrat i grundlag; i Regeringsformen och i Tryckfrihetsförordningen (TF), som har mer än 200-åriga traditioner, samt i Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) från början av 1990-talet. Det betyder att tidningar, radio och TV har stor frihet att framföra åsikter och sända det de tycker är intressant.
Grundregeln för svensk tryck- och yttrandefrihet är att allt får sägas och allt får skrivas. Lagen innehåller bara några undantag. Till exempelvis är det förbjudet att publicera sådant som klassas som hets mot folkgrupp eller sådant som kan riskera landets säkerhet, till exempel att publicera hemliga SÄPO-handlingar. Man får inte heller förtala en person genom att exempelvis utpeka den som brottslig.
Några hörnstenar i lagstiftningen är meddelarfriheten, meddelarskyddet och efterforskningsförbudet, förbudet mot censur, tystnadsplikten och offentlighetsprincipen.
Meddelarfriheten betyder att alla som bor i Sverige får lämna information i vilket ämne som helst för offentliggörande i en tidning eller tidskrift. Du har alltså rätt att prata med medier om vad som helst.
Meddelarskyddet och efterforskningsförbudet betyder att mediernas källor - personer eller dokument som ger underlag för artiklar - inte får avslöjas och inte heller efterforskas av myndigheterna. Ingen får alltså ställa frågor om de uppgifter som har lämnats.
Som skydd mot missbruk av yttrandefriheten ska alla tidningar ha en registrerad ansvarig utgivare. Det är hon eller han som är ansvarig för allt som står i tidningen. Det brukar kallas ensamansvaret.
Tystnadsplikt innebär att den eller de som arbetar på en tidning och som tar emot ett meddelande inte får berätta vem som har lämnat meddelandet. Det gäller alla, även vaktmästaren som kan ha hört något i kopieringsrummet.
Förhandscensur av pressen är från myndigheter starkt förbjuden. Ingen, inte ens statsministern får titta igenom nyhetsinnehållet och säga till tidningen vad de får skriva och inte.
Offentlighetsprincipen ger medborgarna möjlighet och rätt att granska myndigheterna. Du kan få läsa politikers mejl och se deras kvitton. Principen finns där för att skydda medborgarna från politikers maktmissbruk. Rent praktiskt betyder offentlighetsprincipen att alla dokument som finns hos en myndighet är offentliga och att alla som bor i landet får läsa dem. Principen är också bra för journalister eftersom den gör att de kan hitta viktig information.
Riktigt allt kan du inte få veta. Det du berättar för skolsyster räknas som sjukjournal och sådana är hemliga enligt lag för att skydda ditt privatliv.
