En särskild uppgift för medierna är att granska de som sitter vid makten. Av den anledningen kallas massmedia ibland för tredje statsmakten. Den första makten i Sverige är regeringen och den andra makten är riksdagen.
Tryckfrihet
I Sverige har alltså yttrandefriheten och särskilt tryckfriheten starkare traditioner och bättre stöd i lagstiftningen än i de flesta länder.
Stödet är förankrat i grundlag; i Regeringsformen och i Tryckfrihetsförordningen (TF), som har mer än 200-åriga traditioner, samt i Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) från början av 1990-talet. Det betyder att tidningar, radio och TV har stor frihet att framföra åsikter och sända det de tycker är intressant.
Grundregeln för svensk tryck- och yttrandefrihet är att allt får sägas och allt får skrivas. Lagen innehåller bara några undantag. Till exempelvis är det förbjudet att publicera sådant som klassas som hets mot folkgrupp eller sådant som kan riskera landets säkerhet, till exempel att publicera hemliga SÄPO-handlingar. Man får inte heller förtala en person genom att exempelvis utpeka den som brottslig.
Några hörnstenar i lagstiftningen är meddelarfriheten, meddelarskyddet och efterforskningsförbudet, förbudet mot censur, tystnadsplikten och offentlighetsprincipen.
Meddelarfriheten betyder att alla som bor i Sverige får lämna information i vilket ämne som helst för offentliggörande i en tidning eller tidskrift. Du har alltså rätt att prata med medier om vad som helst.
Meddelarskyddet och efterforskningsförbudet betyder att mediernas källor - personer eller dokument som ger underlag för artiklar - inte får avslöjas och inte heller efterforskas av myndigheterna. Ingen får alltså ställa frågor om de uppgifter som har lämnats.
Som skydd mot missbruk av yttrandefriheten ska alla tidningar ha en registrerad ansvarig utgivare. Det är hon eller han som är ansvarig för allt som står i tidningen. Det brukar kallas ensamansvaret.
Tystnadsplikt innebär att den eller de som arbetar på en tidning och som tar emot ett meddelande inte får berätta vem som har lämnat meddelandet. Det gäller alla, även vaktmästaren som kan ha hört något i kopieringsrummet.
Förhandscensur av pressen är från myndigheter starkt förbjuden. Ingen, inte ens statsministern får titta igenom nyhetsinnehållet och säga till tidningen vad de får skriva och inte.
Offentlighetsprincipen ger medborgarna möjlighet och rätt att granska myndigheterna. Du kan få läsa politikers mejl och se deras kvitton. Principen finns där för att skydda medborgarna från politikers maktmissbruk. Rent praktiskt betyder offentlighetsprincipen att alla dokument som finns hos en myndighet är offentliga och att alla som bor i landet får läsa dem. Principen är också bra för journalister eftersom den gör att de kan hitta viktig information.
Riktigt allt kan du inte få veta. Det du berättar för skolsyster räknas som sjukjournal och sådana är hemliga enligt lag för att skydda ditt privatliv.
Pressetik
Att våra medier är fria betyder inte det att de är fria från ansvar. Istället för att med lag förbjuda medier att publicera vissa saker finns de etiska publicitetsreglerna för press, radio och TV. Det är regler som svenska medieorganisationer tillsammans tagit fram. Syftet är att skydda individer från lidande i samband med publicering och behålla allmänhetens förtroende. Spelreglerna är inte tvingande utan en frivillig överenskommelse som medierna själva gjort om ansvaret, etiska regler för press, radio och tv.
Tidningar kan fällas för etiska övertramp av Pressombudsmannen och Pressens Opinionsnämnd och TV- och Radio kan fällas av Granskningsnämnden.
Källkritik - tänk på att granska de som granskar
Journalistens uppgift är att granska och informera. För tidningar är det viktigt att inte bli ett språkrör för politiker, tjänstepersoner och olika intressegrupper, utan istället ge olika perspektiv på ett problem.
För att man ska kunna bedöma nyheter och värdera en uppgifts pålitlighet anger medier var de hämtat informationen från. När man läser tidningen litar man förmodligen på att journalisterna som har skrivit artikeln har kollat sina källor. De skriver till exempel "Det sa medieforskaren Britta Bergkvist". Eller: "enligt en ny undersökning från Statistiska centralbyrån". Eller så skriver de namnet på nyhetsbyrån de fått informationen ifrån: TT, Reuters och så vidare.
Men massmedier erbjuder inte några absoluta sanningar från någon högre, oidentifierbar källa. Lika viktigt som det är för journalister att förhålla sig kritisk inför källor, är det för dig som läsare att förhålla dig ifrågasättande inför information i medier. För att skilja mellan bra och tvivelaktig information kan man kontrollera källans trovärdighet, tillförlitlighet, rimlighet och referenser genom att fundera på följande frågor:
- Vem är avsändaren? Är det tidningen eller radio-/tv-nyheternas egen nyhet? Har de en korrespondent på plats eller har de fått materialet av någon annan? Är det en av tidningens journalister som skrivit, eller en frilans?
- Varifrån kommer bilderna? Är de tagna nu eller är det arkivbilder? Ett exempel: Efter händelserna den 11 september 2001 då kapade plan flög in i World Trade Center i New York, visade svenska tv-nyheter palestinier som stojade och var glada. När en reporter åkte dit och följde upp visade det sig att personerna som filmats varit glada för någonting helt annat och deras glädje hade inget med terrorattackerna att göra. Videoklippet togs ur sitt riktiga sammanhang och användes för att "visa" något som inte alls stämde. I efterhand försvarade sig en nyhetschef med att man trott att det stämde.
- Vilka val har gjorts? Du ska också förhålla dig kritisk till det urval av nyheter som gjorts. Varför har man valt att publicera den här nyheten tror du? Vem är det som får uttala sig - och inte? Vem som uttalar sig påverkar förstås hur händelser beskrivs. Tänk dig till exempel om en tidning skriver om festival - och antingen bara låter unga festivaldeltagare uttala sig eller bara föräldrar. Det skulle bli två helt olika artiklar, eller hur? Tänk dig då samma sak om tidningen skriver om en skandal kring Sveriges statsminister och antingen bara låter folk från statsministerns parti uttala sig - eller bara folk från oppositionspartiet.
Text: Rachel Baran, Mediekompass, Tidningsutgivarna
Hemsidor: Mediekompass - så använder du medier i undervisningen
Tidningsutgivarna
