Det område som idag utgör Bosnien-Hercegovina var en del av det romerska imperiet. På 1300-talet blev Bosnien självständigt och sedan tog de turkiska osmanerna över. Efter 400 år i det Osmanska riket hamnade Bosnien 1878 under dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Mordet i Sarajevo på monarkins tronarvinge 1914 blev tändande gnista för första världskriget, och efter kriget bildades Jugoslavien. Under andra världskriget invaderades landet av de tyskallierade axelmakterna och Bosnien drabbades av hårda inbördesstrider.
Bosnien-Hercegovinas historia
ANNONS
ANNONS
ANNONS
ANNONS
Landets sammanhållning hotades av interna motsättningar, främst mellan serber och de kroater som inte ville styras från Belgrad. År 1934 mördades också den serbiske kungen, av kroatiska extremnationalister, när han var på statsbesök i Frankrike. Det största hotet mot landet visade sig dock komma utifrån: 1939 utbröt andra världskriget och två år senare invaderades Jugoslavien av axelmakterna och deras anhängare (Tyskland, Italien, Ungern och Bulgarien). Landet styckades upp och nästan hela Bosnien hamnade under den så kallade Oberoende staten Kroatien som med tyskt stöd styrdes av fascistorganisationen Ustaša och dess ledare Ante Pavelić. Ustaša ägnade sig bland annat åt förföljelse av judar, romer, politiska motståndare och den serbiska minoriteten som med tvång skulle omvändas från ortodox kristendom till katolicism.
Interna strider
Två rivaliserande motståndsgrupper i Jugoslavien stred mot ockupanterna och mot Ustašaregeringen: dels de kungatrogna och serbnationalistiska četnici (tjetniker), dels de så kallade partisanerna under det jugoslaviska kommunistpartiets ledare Josip Broz, alias Tito. De två motståndsrörelserna försökte först samarbeta men började snart bekämpa varandra. Tito ville skapa ett socialistiskt Jugoslavien efter kriget medan četnici ville återupprätta kungamakten. De inbördes konflikterna utvecklades till ett regelrätt inbördeskrig och de värsta striderna kom att stå just i Bosnien.Partisanerna var mest framgångsrika och hade stöd av de allierade (Storbritannien, Frankrike, USA och Sovjetunionen). Partisanerna intog Belgrad i september 1944 och bildade vid krigsslutet regering med Tito som premiärminister. En tiondel av Jugoslaviens befolkning hade då mist livet. Fler offer hade skördats i de interna striderna än i kampen mot ockupationsmakterna.
Läs i Landguiden om Bosnien-Hercegovinas historia - tiden efter andra världskriget och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om