Världens befolkning

Industrisamhället växte fram i västvärlden under 1800-talet och många fabriker var antingen belägna i städer, eller så växte det fram samhällen eller städer kring fabrikerna (t.ex. bruksorter). Ny teknik inom jordbruket ledde till att färre bönder behövdes för att bruka jorden, vilket i sin tur bidrog till att människor lämnade landsbygden och flyttade till städerna där industrierna sökte arbetskraft. Denna förflyttning av människor från landsbygd till tätorter och städer kallas urbanisering.

Under 1800-talet levde en majoritet av Sveriges befolkning på landsbygden och det var först under 1930-talet som fler människor levde i städer och tätorter än på landet. Idag lever 85 procent av befolkningen i Sverige i tätbefolkade områden.

Den stora urbanisering som Europas länder genomgick för mer än 100 år sedan pågår idag i länder i Asien, Afrika och Sydamerika där många städer växer explosionsartat till följd av att folk lämnar landsbygden i hopp om att finna jobb och ett bättre liv i städerna. Detta har bidragit till att kåkstäderna och slumområdena växer. I dessa områden lever människor i stor fattigdom och utanförskap med minimala möjligheter till utbildning, sjukvård, rent vatten och sanitär utrustning.

Överbefolkningen i flera av världens fattiga länder medför många problem, inte minst när det gäller negativ miljöpåverkan. Ett exempel är Mexico City (huvudstad i Mexiko) där det bor mer än 20 miljoner människor i staden och dess omkringliggande områden. Miljöproblemen i form av avgaser från alla bilar och utsläpp av orenat avloppsvatten från kåkstäder har bidragit till en ökad dödlighet i olika sjukdomar bland befolkningen.

Det finns också exempel på städer i världen där man från statens sida har arbetat aktivt för att uppfylla FN:s globala mål för en hållbar utveckling. Ett sådant exempel är staden Bakut i Kamerun där västerländska hjälporganisationer har arbetat tillsammans med invånarna för att skapa en stad med hållbar utveckling i fokus.

Utmaningar i en överbefolkad värld

Beräkningar som har gjorts visar att jordens befolkning kommer att passera 10 miljarder år 2050. Samtidigt kommer en ökad medeltemperatur göra att flera platser blir obeboeliga för människor på grund av brist på dricksvatten och för höga temperaturer. Det finns forskare som menar att bristen på vatten kommer att bli en konfliktfaktor i framtiden, att människor tar till vapen för att få rent vatten.

Det finns flera stora utmaningar som världens befolkning står inför när antalet människor närmar sig 10 miljarder. En sådan utmaning är att det kan bli brist på viktiga naturresurser. Även matbrist i utsatta områden kan bli ett stort problem. För att lösa framtidens utmaningar krävs bland annat att ny teknik inom jordbruk gör det möjligt att mätta fler munnar. Befolkningen i den rika världen måste samtidigt se över sina levnadsmönster och tänka i nya banor. Skulle alla människor leva som vi gör i Sverige skulle jordens resurser snabbt ta slut. FN:s jordbruksorgan FAO har bland annat tagit upp att en framtida proteinkälla går att finna i livsmedel baserade på insekter.

Orsaker till fattigdom

Det är positivt att den extrema fattigdomen har minskat under det senaste decenniet. Samtidigt är det väldigt många som fortfarande lever i extrem fattigdom. Världsbanken uppskattar att 10 procent av världens befolkning idag lever under extrem fattigdom. Därutöver finns miljarder andra människor som är fattiga, vilket innebär att de saknar rent vatten, elektricitet, mat, sociala rättigheter, trygghet och rätten till utbildning. FN har som ett centralt mål att minska fattigdomen i världen och ett av FN:s globala mål till 2030 är att den extrema fattigdomen helt ska utrotas.

Vilka är då orsakerna bakom fattigdomen i världen? Det finns flera bakomliggande orsaker och i flera fall hänger dessa orsaker ihop.

• En bakomliggande faktor till fattigdom är den geografiska faktorn. Den innebär att människor är fattiga till följd av att de lever i områden där det är torka eller annat extremt klimat. Brist på vatten är ett stort problem i sådana områden.
   
• Krig och konflikter är en annan orsak till fattigdom. Människor som lever i krigshärjade områden förlorar allt vad de äger och har. Svält och sjukdomar följer dessutom i krigens spår.
   
• Bristande demokrati lyfts också fram som en bakomliggande faktor till fattigdom. I länder där en ledare eller ett politiskt parti styr utan att ta hänsyn till befolkningens vilja fördelas de ekonomiska resurserna inte rättvist. I diktaturer är det alltid vissa människor, de som stödjer regimen, som får ekonomiska fördelar. I Nordkorea svälter befolkningen medan en mindre elit lever i rikedom.
   
• Flera av de fattiga länderna i världen har en bakgrund som kolonier till europeiska länder. När kolonierna blev självständiga under 1950- och 1960-talen fick de klara sig på egen hand samtidigt som kolonialmakterna, exempelvis Belgien, Frankrike och Storbritannien, hade exploaterat sina koloniers naturresurser. I dessa tidigare kolonier växte fattigdomen bland befolkningen och i flera fall tog militären över makten.
   
• Sammankopplad med den äldre formen av kolonisering (se ovan) är den orsak som kallas nykolonialism. Med det menas att multinationella företag, oftast från Europa eller USA, har byggt upp vinstdrivande verksamheter i fattiga länder och utnyttjar ländernas resurser genom att t.ex. använda befolkningen som billig arbetskraft.
   
• Slutligen lyfts också bristande utbildning fram som en bakomliggande faktor till fattigdom. Människor som utbildar sig har lättare att skaffa arbete. I många fattiga länder är det bara en liten del av befolkningen som har råd eller möjlighet att utbilda sig. Det gör att befolkningen har svårt att ta sig ur fattigdom.