Sverige är alltså ett stort land till ytan men med en ganska liten befolkning. Vissa delar av landet är mycket glesbefolkade medan andra delar, storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö, är mycket tätbefolkade. Klimat och geografiska faktorer som berg och djupa skogar är en bidragande orsak till att människor inte bor på vissa platser. Även närheten till arbeten, skola, sjukvård och kulturutbud styr människors val av bostadsort, inte bara i Sverige utan också runt omkring i hela världen. Idag är uppskattningsvis 35 procent av jordens totala landyta obebodd och dit hör områden som exempelvis Antarktis och ökenområden i Afrika och Asien.
De mest tätbefolkade områdena i världen idag ligger i världsdelen Asien där 60 procent av jordens befolkning bor. Den största folkmängden har Kina (drygt 1,4 miljarder, 2022), men Indien kommer att passera Kina i befolkningsstorlek kring 2030. I Asien och Afrika har det dessutom skett en enorm befolkningsökning under de senaste årtiondena. Detta kan ställas i kontrast till Europa där folkmängden knappt ökar i många länder och i vissa fall till och med sjunker. Anledningen till detta är bland annat att europeiska kvinnor föder barn allt senare i livet än för 30 år sedan och att många väljer att ha färre barn. Befolkningsökningen i Asien och Afrika beror främst på att fler nyfödda barn överlever sina första levnadsår tack vare förbättrad sjukvård. Även medellivslängden har ökat markant under de senaste 30 åren i många av världens fattigaste länder vilket är en bidragande orsak till befolkningsökningen.
Migration - utvandring och invandring
En annan orsak bakom befolkningsfördelningen i världen är det som kallas för migration.
Migration är ett samlingsnamn för emigration (utvandring) och immigration (invandring). Människor har i alla tider flyttat mellan olika platser på grund av geografiska orsaker (missväxt, torka), svält, fattigdom och krig.
Under 1800-talet fram till 1920-talet emigrerade omkring 50 miljoner européer, däribland närmare 1,3 miljoner svenskar, till Amerika, främst USA. Endast 20 procent av dem som emigrerade återvände till Europa. De svenskar som utvandrade var främst jordbrukare som drabbats av missväxt, men många sökte sig till Amerika av andra orsaker.
Inom forskningen kring migration används begreppen push- och pull-faktorer. Push-faktorer är de negativa faktorer som gör att människor lämnar sina hemländer och söker sig någon annanstans. Pull-faktorer är de faktorer som gör att människor vill flytta till en viss plats. En stor push-faktor är t.ex. krig och konflikter som i alla tider har drivit människor på flykt. Både första och andra världskriget drev miljontals människor på flykt precis som moderna konflikter. Ett nutida exempel är kriget i Syrien (som startade i mars 2011) vilket har drivit miljoner människor på flykt undan våld och terror.
Människor söker sig till städerna
Städer och centralorter har sedan forntiden och antiken inneburit en stark dragningskraft för människor runt om i världen. Städerna har under årtusenden varit centrum för handel och ekonomi och människor har sökt sig dit för att hitta arbete eller köpa och sälja varor. Den industriella revolutionen, med start i Storbritannien under senare delen av 1700-talet, lade grunden till en ny samhällsklass - arbetarklassen.
Industrisamhället växte fram i västvärlden under 1800-talet och många fabriker var antingen belägna i städer, eller så växte det fram samhällen eller städer kring fabrikerna (t.ex. bruksorter). Ny teknik inom jordbruket ledde till att färre bönder behövdes för att bruka jorden vilket i sin tur bidrog till att människor lämnade landsbygden och flyttade till städerna där industrierna sökte arbetskraft. Denna förflyttning av människor från landsbygd till tätorter och städer kallas för urbanisering.
Under 1800-talet levde en majoritet av Sveriges befolkning på landsbygden och det var först under 1930-talet som fler människor levde i städer och tätorter än på landet. Idag lever 85 procent av befolkningen i Sverige i tätbefolkade områden.
