Frankrikes geografi

Centralmassivet är en högplatå i det inre av södra Frankrike. De högsta partierna ligger inom platåns centrala del Auvergne, vars utslocknade vulkaner har toppar på knappt 1 900 meters höjd. I söder, längs gränsen mot Spanien, reser sig Pyrenéerna. Jurabergen och Vogeserna är bergsområden i öster, norr om Alperna.

Landet har få sjöar. Den största är Lac Léman (Genèvesjön), som delas med Schweiz. Flera stora floder genomkorsar landet. De största är Loire, Rhône, Seine och Garonne, av vilka Rhône är den enda som mynnar i Medelhavet. Landets långa kuster mot Engelska kanalen, Atlanten och Medelhavet är omväxlande sandiga eller klippiga. Såväl Atlantkusten som Medelhavskusten ger Frankrike flera goda hamnar. I Frankrike ingår också ön Korsika i Medelhavet.

Till Frankrike hör dessutom ett antal utomeuropeiska områden, rester av landets forna kolonialvälde. Det är Franska Guyana på Sydamerikas nordkust; Guadeloupe, Martinique, Saint-Barthélemy och Saint-Martin i Västindien; Franska Polynesien (med bland annat Tahiti), Nya Kaledonien samt Wallis och Futuna i Söderhavet; öarna Mayotte och Réunion i Indiska oceanen; ön Saint-Pierre-et-Miquelon utanför Kanadas östkust; och Franska södra och antarktiska territorierna, en samling områden i Indiska oceanen och Antarktis vilka saknar permanent befolkning. Därtill har Frankrike den obebodda atollen Clipperton i östra Stilla havet.

I sydöst råder ett torrt och hett medelhavsklimat, medan de inre delarna på sina håll har mer av ett inlandsklimat med större temperaturskillnader.

Variationerna i temperatur är annars relativt små inom landet. Vid Medelhavskusten är medeltemperaturen omkring fem grader högre än i Paris såväl vinter som sommar. I höga bergstrakter och det inre av landet är vintrarna kallare.

På vintern blåser ibland en kall nordlig fallvind, mistralen, från Centralmassivet och ned över Medelhavskusten och kan ge frost. In från Medelhavet blåser under sommarhalvåret ibland siroccon, som kommer från Nordafrika, och emellanåt den fuktigare vinden marin.

Somrarna är överlag torra vid Medelhavet. I landet i övrigt faller regn året runt. Det regnar mest i bergsområdena och vid Atlantkusten. 

Naturtillgångar och energi

Det finns många olika mineral  i Frankrike, men mängderna är begränsade. Kolbrytningen har avvecklats och tillgångarna på olja och naturgas är små. För sin energiförsörjning är landet i hög grad beroende av kärnkraft. Det har bidragit till att utsläppen av växthusgaser är lägre än  i många andra stora industrinationer. 

Kärnkraft svarar för den största delen av den energi som används, omkring 44 procent, enligt energiorganet IEA (2024). Olja kommer därnäst och står för drygt en fjärdedel medan förnybara energikällor svarar för en sjättedel. Deras andel av energimixen har ökat stadigt sedan början av 2010-talet. Fossilgas utgör omkring 12 procent medan kol numera är ett mindre inslag.