Vetenskap, teknik och kommunikationer 1500-1776

Uppfinningar och vetenskapsmän

Under nya tiden uppfanns och utvecklades också flera nya instrument, däribland teleskopet och mikroskopet. Med hjälp av den nya tekniken kunde människan utforska både himlen och sig själv. Flera nya forskningsområden uppkom därför under den här tiden.

Många av de vetenskapsmän som levde under perioden blev berömda för sina upptäckter. Några av de mest kända är Nicolaus Copernicus (1473-1543), Tycho Brahe (1546-1601), Galileo Galilei (1564-1642) och Isaac Newton (1642-1727).

Manufakturer och järnbruk

Även industrin utvecklades i många av de europeiska länderna. Under 1600-talet ökade antalet manufakturer (små fabriker) och järnbruk, och vid mitten av 1700-talet hade den industriella revolutionen kommit igång i Storbritannien.

Sjöfarten utvecklas

Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen påverkade även handeln. I slutet av 1400-talet hade fartygen blivit större och kunde bära fler segel än tidigare. Navigeringskonsten hade också utvecklats – kompassen anpassades till sjöfart och kartorna blev mer exakta. Dessutom visste man nu att jorden var rund. De vetenskapliga och tekniska framstegen som gjorts var därför en viktig förutsättning för upptäcktsresorna, den ökade fjärrhandeln och koloniseringen av andra kontinenter som inleddes vid nya tidens början och som fortgick under hela perioden.

Att resa landvägen

Men det var inte bara till havs som kommunikationerna förbättrades. De nya nationalstaterna som växte fram i Europa under 1500- och 1600-talen byggde på en central förvaltning (en stark statsmakt) som hade till uppgift att kontrollera och hålla ihop riket. Därmed ökade också behovet av bra kommunikationer inom landet. Vägarna och postväsendet byggdes därför ut under perioden. På det sättet förbättrades också förbindelserna mellan länderna. Staten såg dessutom till att det fanns gästgiverier och skjutsställen utplacerade längs med de viktigaste resvägarna.

De olika sätten att resa hade dock inte förändrats speciellt mycket sedan medeltiden. Att färdas landvägen tog fortfarande lång tid och var vanligtvis lika obekvämt och strapatsrikt som tidigare. Vatten band samman bygderna och viktiga landsdelar medan landmassorna i form av stora skogsområden och berg skilde dem åt. Det bästa var därför att låta sig transporteras sjövägen då det var, billigare, säkrare och i många fall smidigare än landburna transporter. Det var först en bit in på 1800-talet då järnvägar började byggas som resandet på land blev snabbare och bekvämare än resandet till sjöss.