Georgiens historia

Under tidigt 1100-tal enades landet under kung David II ("David Byggaren", Davit Aghmasjenebeli). Nu inleddes vad som brukar kallas ”guldåldern” i georgisk historia. Den kulminerade under drottning Tamars tid vid makten (1184–1212) då territoriet utvidgades och kulturen blomstrade.

År 1236 invaderades landet av mongoler, och efter hand föll det sönder i småriken. Därefter följde tre århundraden av turkisk respektive persisk dominans. I början av 1700-talet inleddes en kulturell renässans i östra Georgien. Handeln ökade och den första georgiska ordboken trycktes. De två östra regionerna Kartli och Kachetien förenades 1762 under kung Erekle II.

Inför hotet om en turkisk invasion ingick kungen, i hopp om beskydd, en allians med Ryssland. Tsar Alexander I upplöste kungadömet och omvandlade 1801 östra Georgien till en provins i det ryska imperiet. Den ryska erövringen av västra Georgien pågick fram till mitten av århundradet. Det georgiska samhället förändrades snabbt. Ryssarna tog över den politiska makten och armeniska köpmän dominerade handel och ekonomi. Många georgiska bönder flyttade in till städerna för att arbeta i den framväxande industrin.

Mot slutet av 1800-talet växte en rörelse för nationell frigörelse fram på landsbygden. Dess idéer övertogs av arbetarklassen under ledning av georgiska intellektuella. Det hela kulminerade i ett blodigt uppror 1905. Under det följande årtiondet splittrades Georgiens revolutionärer i en socialdemokratisk falang, mensjevikerna, och en radikalt revolutionär, bolsjevikerna. Den senare leddes av georgiern Josef (Ioseb) Dzjugasjvili, senare känd som Stalin.

Efter det ryska imperiets sammanbrott 1917 grundades en självständig georgisk stat under ledning av en mensjevikisk regering. 1921 invaderades landet av Röda armén och infogades i Sovjetunionen. 1936 fick Georgien status som egen sovjetrepublik.

Sovjetstyret innebar att staten övertog alla privata egendomar såsom företag och fastigheter och att kommunistpartiet blev enda tillåtna parti. All opposition trycktes ned med hårda metoder.

1929 inleddes en tvångskollektivisering av jordbruket som slog sönder det gamla bondesamhället. Under hot om våld tvingades bönderna lämna ifrån sig sina jordar vilka slogs ihop till stora egendomar som skulle ägas och brukas gemensamt.

Samtidigt inleddes en omfattande industrialisering. Arbetarklassen växte snabbt, och inflyttningen till städerna accelererade. Mellan 1940 och 1958 mer än fördubblades landets industriproduktion. Läskunnigheten ökade och utbildningsnivån steg.

Under åren 1953–1972 styrdes Georgien av kommunistledaren Vasilij Mzjavanadze. Hans styre präglades av korruption, svågerpolitik och en växande svart ekonomi. Hans efterträdare, den förre georgiske KGB-chefen Eduard Sjevardnadze, företog en upprensning. Han avskedade närmare 300 personer ur ledarskiktet, vilka bland annat anklagades för korruption.