Adelssläkten Fleming kom troligen till det svenska riket via Danmark i slutet av 1300-talet. Namnet antyder ett äldre ursprung i Flandern, och släkten blev snart etablerad i Finland. Erik Joakimsson Fleming (död 1548) deltog på Gustav Vasas sida i såväl befrielsekriget som grevefejden. Han belönades med omfattande förläningar i Finland som han kom att styra med järnhand.
Hans son Clas (död 1597) utmärkte sig i Gustav Vasas ryska krig och förde 1563 den häktade hertig Johan (III) från Åbo till Gripsholm. Senare deltog han dock i hertigarnas resning mot Erik och belönades av Johan III med titlar som friherre, riksråd och riksamiral.
Som en av rikets mäktigaste män var han efter Johan III:s död ovillig att underordna sig hertig Karl (IX). Också av försvarspolitiska skäl fann Fleming – liksom många andra finska adelsmän – att en fortsatt union med Polen under Sigismund vore lämplig.
År 1593 lät Fleming flottan föra Sigismund från Danzig till Stockholm inför kröningen. Året därpå fick Fleming omfattande befogenheter i den finska riksdelen och titeln riksmarsk.
När Sigismund hade rest till Polen tycktes brytningen mellan Clas Fleming och Karl bara vara en tidsfråga. Efter att brutalt ha undertryckt det så kallade klubbekriget började Fleming rusta sig för ett fälttåg mot hertig Karl, men han dog under förberedelserna. Därigenom underlättades hertig Karls seger i maktkampen mot Sigismund. För säkerhets skull lät hertigen 1599 dock avrätta Clas Flemings omkring 21-årige son Johan på Åbo torg.
M LÄS MER: Vasatiden
S LÄS MER: Klubbekriget
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
