Adelssläkten Fleming invandrade till Sverige troligen från Flandern, med Erik av Pommern i början av 1400-talet och blev snart etablerad i Finland. Erik Joakimsson Fleming (död 1548) deltog under Gustav Vasa i såväl befrielsekriget som grevefejden. Han belönades med omfattande förläningar i Finland som han kom att styra med järnhand.
Hans son Clas (död 1597) utmärkte sig i Gustav Vasas ryska krig och förde 1563 den häktade hertig Johan (III) från Åbo till Gripsholm. Senare deltog han dock i hertigarnas resning mot Erik och belönades av Johan III med titlar som friherre, riksråd och riksamiral.
ANNONS
ANNONS
Som en av rikets mäktigaste män var han efter Johan III:s död ovillig att underordna sig hertig Karl (IX). Också av försvarspolitiska skäl fann Fleming, liksom många andra finska adelsmän, att en union med Polen vore lämplig. År 1594 lät han flottan föra hem Sigismund till Sverige och fick av denne omfattande befogenheter i den finska riksdelen och titeln riksmarsk.
Sedan Sigismund avrest till Polen tycktes brytningen mellan Clas Fleming och Karl bara vara en tidsfråga. Efter att brutalt ha undertryckt de s.k. klubbekriget började Fleming rusta sig för fälttåg men avled under förberedelserna. Därigenom underlättades hertig Karls seger i maktkampen mot Sigismund. För säkerhets skull lät hertigen 1599 dock avrätta Clas Flemings nittonårige son Johan.
Artikel i SFV, Uppslagsverket Finland, där du kan läsa om klubbekriget som var ett bondeuppror i Finland vintern 1596-97. Namnet kan troligen härledas från böndernas primitiva beväpning. Detta uppror framstår som den mest omfattande folkresningen i en lång serie oroligheter som började på 1570-talet...
Artikel i Wikipedia där du kan läsa om klubbekriget och en del annat kring händelsen. I november år 1596 inleddes det händelseförlopp som utvecklades till Nordens sista betydande bondeuppror, klubbekriget i den finska rikshalvan av dåtidens Sverige...