Pygméfolket twa antas ha varit först ut med att befolka det område som i dag utgör Burundi. Uppgifterna om när folkgrupperna hutu och tutsi vandrade in i området är osäkra och kontroversiella, inte minst i skenet av senare decenniers massmord. Mellan 1890 och 1962 koloniserades området av först Tyskland, därefter Belgien.
Jägar- och samlarfolket twa började befolka området under de första århundradena efter Kristus. Jordbrukande hutuer bosatte sig troligen där under 700- och 800-talen, medan de boskapsskötande tutsiernas förfäder förmodas ha invandrat från 1100- eller 1200-talet.
Ett tutsidominerat kungadöme började med tiden växa fram och var fast etablerat från 1600-talet. Monarkin blev dock mindre centraliserad än i grannlandet Rwanda. Kungen hade en svagare ställning och de verkliga makthavarna var ett antal tutsiprinsar eller klanledare, kallade ganwa. Mellan olika ganwa rådde stark rivalitet, så var och en blev beroende av stöd från "sina" boskapsskötande tutsier och odlande hutuer. I detta löst sammanhållna land utvecklades inte lika starka motsättningar som i Rwanda.
Rivaliteten mellan klanerna försvagade landet, som 1890 blev ett lätt byte för tyska trupper. Under kolonialtiden styrdes Burundi och Rwanda tillsammans av först Tyskland och efter första världskriget av Belgien på uppdrag av Nationernas förbund (FN:s föregångare) under namnet Ruanda-Urundi.
Demokrati
På 1950-talet genomgick det koloniala styret viss demokratisering inför en planerad självständighet för området. Nya partier bildades, bland vilka de dominerande var Nationella framstegsförbundet (på franska förkortat till UPRONA) och Kristdemokratiska partiet (PDC). UPRONA stöddes av den makthavande klanen Bezi och leddes av kungens äldste son prins Louis Rwagasore. Partiet var nationalistiskt och försökte ena tutsier och hutuer. Konservativa PDC grundades av den rivaliserande klanen Batare och hade den lilla framväxande urbana medelklassens stöd. Även belgarna gynnade PDC, som förespråkade demokratiska reformer snarare än snabb självständighet.
Inför självständigheten delades Ruanda-Urundi upp i två stater, och 1961 hölls parlamentsval. I Urundi segrade UPRONA. Rwagasore blev premiärminister men mördades efter bara två veckor av PDC-anhängare, sannolikt med belgiskt stöd.
Läs i Landguiden om Burundis moderna historia från 1962 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om