Adelsätten De la Gardie var en fransk krigarsläkt som kom till Sverige med Pontus De la Gardie (1520-1585). Som officer i dansk tjänst försvarade han Varbergs fästning mot svenskarna 1565. När fästningen kapitulerade gick han över i svensk tjänst. Han upphöjdes till friherre 1571 och anlitades länge som diplomat. Efter att 1580 ha gift sig med Johan III:s utomäktenskapliga dotter Sofia Gyllenhielm fick han befälet över de svenska trupperna i Finland under kriget mot Ryssland och hade stora framgångar. Kexholm, flera fästen i Estland och delar av västra Ingermanland erövrades.
ANNONS
Hans största triumf var stormningen av Narva i september 1581, varigenom ryssarna på nytt avskars från Östersjön. Pontus De la Gardie befann sig i Ryssland för förhandlingar då han drunknade i Narvafloden.
Pontus De la Gardies liv visar hur rörliga militära karriärer kunde vara under 1500-talet. Han föddes i Frankrike, tjänade både Danmark och Sverige och blev till slut en av Johan III:s viktigaste män. På så sätt blev han också stamfader till en släkt som senare skulle få mycket stor betydelse under Sveriges stormaktstid.
Pontus son Jacob (1583-1652) var krigsfånge i Polen 1601-1606 och begav sig sedan till Nederländerna för att utbilda sig hos samtidens störste fältherre, Moritz av Oranien. När han kom tillbaka till Sverige fick han befälet över den militära hjälpexpedition som Karl IX sände till tsaren Vasilij Sjuskij och lyckades tillsammans med Sjuskijs trupper – som ende fältherre i historien jämte Napoleon – tåga in i Moskva i mars 1610.
Efter att stora delar av armén hade deserterat, alltså lämnat sin tjänst, led han dock kort därpå nederlag mot polackerna vid Kljusjino och återvände från Ryssland med bara 400 man.
I en ny framstöt 1611 intog han Kexholm och Novgorod och bidrog till Novgorodfördraget 1611, enligt vilket en av Karl IX:s söner skulle erkännas som tsar.
Jacob De la Gardie fortsatte senare som befälhavare under Gustav II Adolfs ryska krig och utnämndes till riksråd, greve, guvernör i Estland, krigsrättspresident – chef för en militär domstol – och riksmarsk. Han blev även medlem i drottning Kristinas förmyndarregering. Magnus Gabriel de la Gardie var hans son.
Bild: Matthias Alder Det vitputsade Läckö slott på Kållandsö, ett levande och storslaget minnesmärke från den svenska stormaktstiden då fältmarskalken Jakob De la Gardie och senare hans son Magnus Gabriel satte sin tydliga prägel på anläggningen.
Läckö – slottet som blev De la Gardies skyltfönster
Släkten De la Gardie byggde inte Läckö slott från grunden. Borgen hade funnits sedan medeltiden, men år 1615 fick fältherren Jacob De la Gardie Läckö som förläning av kronan. Han började genast bygga ut och smycka slottet. Bland annat höjdes huvudborgen och nya försvarsverk, stall och förråd uppfördes.
När Jacob dog 1652 ärvde sonen Magnus Gabriel De la Gardie slottet och grevskapet. Han och hans hustru Maria Eufrosyne hörde till Sveriges rikaste personer och hade över 1 000 skattepliktiga gårdar i Sverige och områdena runt Östersjön. Läckö skulle bli en bostad som visade familjens rikedom, smak och höga ställning.
År 1654 inleddes en stor ombyggnad. Slottet fick en fjärde våning, en ny kyrka och fler rum för både familjen och tjänstefolket. Konstnärer från andra delar av Europa anlitades för att måla väggar och tak. I salarna hängde uppemot 80 vävda tapeter, som var dyrbara statusföremål under 1600-talet. Det Läckö som besökare möter idag präglas därför fortfarande starkt av Magnus Gabriel De la Gardies idéer.
Prakten blev inte långvarig. Vid Karl XI:s reduktion 1681 tog kronan tillbaka slottet och stora delar av släktens egendomar. Möbler, konst och andra föremål skingrades. Magnus Gabriel hade velat bli begravd i slottskyrkan, men hamnade istället i Varnhems klosterkyrka. Sarkofagen under golvet på Läckö står därför tom.
Familjen De la Gardie hade Läckö i drygt sextio år. Under den tiden hann de förvandla en gammal borg till ett av Sveriges mest kända barockslott.
ANNONS
ANNONS
Palatset Makalös
Makalös var ett stort palats i Stockholm som började uppföras på 1630-talet för Jakob De la Gardie, som fått en tomt vid dagens Karl XII:s torg i gåva av drottning Kristina. Arkitekt och byggmästare var strassburgaren Hans Jacob Kristler, och palatset stod färdigt 1642. Det hade en praktfull utformning med torn, loggior, reliefer och pelare.
Vid reduktionen, då staten tog tillbaka egendomar från adeln, övergick palatset i kronans ägo och blev arsenal, alltså ett militärt förråd, för bl.a. kronans vapensamling. De ståtliga festernas tid var förbi och inredningen förstördes eller skingrades.
År 1793 flyttade Dramatiska teatern in i palatset, men 1825 brann huset ned.
Släkten De la Gardie visar hur krig, politik och adelsmakt hängde ihop under Vasatiden och stormaktstiden. Pontus och Jacob De la Gardie blev mäktiga genom militära framgångar och kungliga uppdrag. Palatset Makalös blev senare en tydlig symbol för släktens rikedom och ställning. Samtidigt visar släktens historia att makt kunde förändras snabbt: genom reduktionen tog kronan tillbaka stora egendomar, och även ett praktpalats som Makalös kunde gå förlorat.
En radioserie om människor som tänkte något annat än sin samtid och vars tankar har levt vidare in i vår nutid. Möt människor som gått mot strömmen och förändrat vår tid.
Människor har alltid bott i närheten av vatten, vid sjöar, älvar och hav. Några av de öar som ligger i Sveriges största sjöar har sin egen historia. Här följer några historiska fakta om sex öar i svenska sjöar...
För 400 år sedan lyckades en svensk fältherre med något som otalet andra fältherrar efter honom skulle misslyckas med - att erövra Moskva. Vetenskapsradion Historia (15 min) berättar historien om Jakob de la Gardie och hans marsch mot den ryska huvudstaden 1610, under en tid då Ryssland var sönderslitet av inbördeskrig och Sverige hoppades få kontroll över den värdefulla ryska pälshandeln...
