Bantufolken kongo, teke och vili vandrade på 1200- och 1300-talen in i det som i dag är Kongo-Brazzaville, och under 1400-talet bildades flera nya riken. I slutet av samma sekel började portugiser att handla med slavar från området. Omkring 400 år senare inleddes Frankrikes kolonisation av området som i början av 1900-talet blev en del av Franska Ekvatorialafrika. Efter år av brutal exploatering fick Kongo-Brazzaville självstyre 1958 och blev en självständig stat två år senare.
Kongo-Brazzavilles historia
Under 1200- och 1300-talen vandrade bantufolken kongo, teke och vili in i det som i dag är Kongo-Brazzaville. Då bodde pygméer i området, men i övrigt är inte mycket känt om landets tidigaste historia.
Kongofolket grundade under 1400-talet ett rike längs den södra delen av Kongofloden och utmed kusten. Längre norrut bildade vili kungadömet Loango och i öster grundlades tekefolkets rike Makoko.
Portugiser började 1482 bedriva handel med lokalbefolkningen. Handelsvarorna var slavar och elfenben. Slavjakten blev under 1700- och 1800-talen så intensiv att delar av norra Kongo-Brazzaville än i dag nästan är obebodda. I slutet av 1800-talet ersattes slavhandeln med export av jordbruksvaror som gummi och palmprodukter.
År 1880 tog sig den franske sjöofficeren och upptäcktsresanden Pierre Savorgnan de Brazza som förste man upp för Kongofloden. Han slöt avtal med Makoko som ställde riket under franskt beskydd. Tre år senare ingicks ett liknande avtal med Loango. De båda rikena utgjorde grunden i vad som 1891 blev den franska besittningen Franska Kongo. 1910 blev besittningen en del av kolonin Franska Ekvatorialafrika, som inkluderade dagens Gabon, Kongo-Brazzaville, Centralafrikanska republiken och Tchad.
I slutet av 1800-talet överlät Frankrike koloniernas skötsel till privata företag som fick exploatera regionen mot betalning. Tvångsarbete infördes och kolonin plundrades på naturrikedomar. Trots ständiga uppror bland lokalbefolkningen avskaffades inte systemet förrän 1930 då kolonin hade blivit olönsam. 1945 avskaffades tvångsarbete och kongoleserna garanterades samma rättigheter som franska medborgare. De fick också välja egna representanter till det franska parlamentet.
År 1958 blev kolonin ett självstyrande territorium inom det franska samväldet. Den katolske prästen Fulbert Youlou utsågs till premiärminister. Landet blev självständigt från Frankrike 1960.
Läs i Landguiden om Kongo-Brazzavilles historia från 1960 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
Sidan uppdaterad:
15 augusti 2024
Ursprungligen publicerad:
14 oktober 2010
