Rättssystemet och domstolarna

Civilrätt omfattar de lagar och regler som gäller mellan enskilda individer. Civilrätten kan delas in i olika rättsområden.

Ett viktigt delområde inom civilrätten är avtalsrätt som beskriver lagar och regler kring olika former av avtal. Det finns även ett område som hör till avtalsrätt som kallas för kontraktsrätt. Kontraktsrätten behandlar vad som gäller då någon bryter mot ett ingånget avtal eller om en av parterna exempelvis är missnöjd med en produkt eller tjänst som avtalet omfattar.

Även familjerätt tillhör civilrätten. Familjerätten är ett viktigt rättsområde som berör flertalet svenskar. Dit hör nämligen lagar och regler kring äktenskap, samboskap och föräldraskap.

När någon avlider och arvet ska fördelas, eller om ett testamente ska upprättas så är det successionsrätten som reglerar vad som gäller, och likt avtalsrätt och familjerätt så är den en del av civilrätten.

Straffrätt och processrätt - två viktiga delar av offentlig rätt

När man talar om regler och lagar så tänker nog många människor på de delar av den offentliga rätten (se ovan) som kallas straffrätt och processrätt.

Straffrätten tydliggör vad en brottslig handling innebär och vilka påföljder det finns. Den viktigaste lagen inom straffrätten heter Brottsbalken (den förkortas BrB). I Brottsbalken tydliggörs vad ett brott är och även vad straffen böter och fängelse innebär.

De svenska domstolarna och vad som gäller vid rättegångar regleras av processrätten där Rättegångsbalken (förkortad RB) är den viktigaste lagen.

Brottsliga handlingar enligt Brottsbalken

En brottslig handling är en handling som enligt BrB är straffbar. De brottsliga handlingar som nämns i BrB tillhör det som kallas för den allmänna straffrätten. Det finns brottsliga handlingar som tas upp i andra lagtexter (exempelvis narkotikabrott) men dessa brott tillhör specialstraffrätten. En brottslig handling inom straffrätten kallas för gärning, och den som utför gärningen kallas för gärningsperson. I vissa fall kan även förberedelse till en gärning vara straffbart.

I BrB:s brottskatalog delas brotten in i fyra kategorier. Dessa fyra kategorier är:

1. Brott mot person
Till brott mot person räknas bland annat:

• Mord (att döda en annan människa med uppsåt)

• Dråp (att döda en annan människa med uppsåt men det finns omständigheter som gör brottet mindre grovt)

• Olaga hot (att hota en annan människa med en brottslig handling)

• Våldtäkt (att utföra en sexuell handling mot en annan människa utan dennes medgivande)

2. Förmögenhetsbrott
Denna brottskategori kan bland annat bestå av brottsliga gärningar som:

• Stöld (att avsiktligt ta något med ekonomiskt värde från en annan person)

• Snatteri (en form av stöld som inte bedöms lika grovt som stöld då det ekonomiska värdet på det som snattas är lägre än vid stöld)

• Häleri (att köpa stulna föremål eller varor)

3. Brott mot allmänheten
Exempel på brott mot allmänheten är:

• Mordbrand (att anlägga en brand som kan skada eller döda andra människor. Det kallas för mordbrand även om ingen dör i branden)

• Hets mot folkgrupp (då någon eller några exempelvis sprider nedsättande budskap om människor utifrån deras hudfärg, religionstillhörighet eller sexuella läggning)

4. Brott mot staten
Ett välkänt exempel är:

• Spioneri (då någon samarbetar med en främmande makt och sprider information som kan skada Sverige)

Exempel på brottsliga gärningar som inte tas upp i BrB utan i specialstraffrätten är narkotikabrott och brott mot knivlagen

Straff och övriga påföljder

I Sverige blir man straffmyndig (man kan dömas till ett straff) vid 15 års ålder. Är man under 15 år så är det de sociala myndigheterna som kopplas in.

Den som åtalats och dömts för ett brott får en brottspåföljd (straff) som är anpassad efter hur grov gärningen (den brottsliga handlingen) var.

I lagens mening är det böter och fängelse som räknas som straff. De andra påföljderna kallas i stället för "övriga påföljder".

Straff:

• Böter: Den dömde får betala en summa pengar till den svenska staten. Böter är den vanligaste formen av straff i Sverige.

• Fängelse: Den dömde frihetsberövas och blir inlåst på en kriminalvårdsanstalt. Är straffet lägre än 6 månader kan straffet avtjänas med en elektronisk fotboja vilket innebär att den dömde kan avtjäna sitt straff utanför anstalten men med en elektronisk boja runt foten. Den längsta formen av fängelsestraff i Sverige kallas för livstid, men innebär ofta inte att den dömde sitter hela sitt liv i fängelse (även om det finns exempel på nutida brottslingar som suttit mer än 30 år i fängelse). Exempel på brott som kan ge livstids fängelse är mord och grov mordbrand. I Sverige måste gärningspersonen ha fyllt 21 år då brottet begicks för att kunna dömas till livstids fängelse.

Övriga påföljder:

• Villkorlig dom: Om domstolen kommer fram till att gärningspersonen med största sannolikhet inte kommer återfalla i brottslighet så kan en villkorlig dom bli aktuell. Oftast kombineras denna påföljd med böter och samhällstjänst, vilket innebär att man får arbeta oavlönat under en begränsad period.

• Skyddstillsyn: Om det finns risk för återfall i brottslighet kan skyddstillsyn utdömas. Den som döms till skyddstillsyn övervakas samt måste ha kontakt med och träffa någon myndighetsperson vid upprepade tillfällen.

• Särskild vård för unga: Till detta räknas påföljderna ungdomsvård, ungdomstjänst och sluten ungdomsvård. Vilken av dessa påföljder som blir aktuell beror på gärningspersonens ålder och hur allvarlig gärningen varit. Ungdomsvård innebär att den unge (mellan 15-18 år) placeras i familjehem eller får gå i terapi. Är brottet allvarligt kan sluten ungdomsvård bli aktuellt vilket innebär en placering på ungdomshem.

• Särskild vård för missbrukare och psykiskt sjuka: Gärningspersoner som bedöms som allvarligt psykisk sjuka, eller lider av allvarligt missbruk, döms inte till fängelse utan får istället det som kallas för rättspsykiatrisk vård.

De svenska domstolarna

I Sverige delas domstolarna in i tre olika kategorier: allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar och specialdomstolar.

De allmänna domstolarna dömer i både tvistemål (när människor eller företag är oense om något eller i vårdnadstvister) eller i brottsmål (då en åklagare driver ett åtal mot en brottsmisstänkt person).

De allmänna domstolarna (och även förvaltningsdomstolarna) delas in i s.k. instanser. Med det menas att det finns allmänna domstolar på olika nivåer. När ett tvistemål eller brottsmål inleds börjar det alltid på lägsta nivå och kan sedan överklagas till en högre nivå. Att överklaga ett mål är dock inte alltid möjligt.

De allmänna domstolarna består av tre instanser: tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen.

1. Den lägsta instansen (nivån) av allmänna domstolar i Sverige är tingsrätten. Det finns 48 tingsrätter förlagda över landet. Det är med tingsrätten man först kommer i kontakt vid ett tviste- eller brottsmål.
    
2. Nästa instans är hovrätten. Det finns sex hovrätter i Sverige. Dessa finns i Malmö, Göteborg, Jönköping, Stockholm, Sundsvall och i Umeå.
    
3. Den högsta instansen i det svenska domstolssystemet är Högsta domstolen som finns i Stockholm. Högsta domstolens huvudfunktion är inte att pröva tviste- och brottsmål och ta upp mål som överklagats från lägre instans, utan att pröva ärenden som inte tidigare är prövade. Högsta domstolen tar därigenom fram vägledande domar, så kallade prejudikat, som sedan kan användas som vägledning vid mål i lägre instanser.

Förvaltningsdomstolarna dömer i tvister mellan enskilda människor och staten (myndigheterna). Det kan vara i frågor som exempelvis berör tvångsomhändertagande av ett barn, tvångsvård eller skatter.

Även förvaltningsdomstolarna delas in i tre instanser där förvaltningsrätten är den lägsta instansen, sen kommer kammarrätten och högst upp Högsta förvaltningsdomstolen.

Specialdomstolarna omfattar speciella rättsområden. Exempel på specialdomstolar i Sverige är arbetsdomstolen samt patent- och marknadsdomstolen. Arbetsdomstolen prövar och dömer i tvister mellan arbetsgivare och anställda, medan patent- och marknadsdomstolen (fram till 2016 endast marknadsdomstolen) exempelvis prövar brott mot konkurrenslagen eller marknadsföringslagen.