Sydsudan tros ha befolkats av invandrande folkgrupper från cirka 900-talet och framåt.
Landet antas ha blivit utsatt för räder av arabiska slavhandlare redan från sen medeltid, men det finns ingen tydlig dokumentation om detta förrän från cirka 1700-talet.
Slavhandeln fanns i färskt minne hos befolkningen när Egyptens och Storbritanniens koloniseringen av Sydsudan inleddes under de sista decennierna av 1800-talet och lade grunden till en djupt rotad misstänksamhet mot arabers och andras inflytande.
Inför Sudans självständighet 1956 ökade den sydliga befolkningens fruktan för att styras av en arabisk regim i Khartoum. Lokala ledare i södern underblåste rykten om arabiska massakrer på sydsudaneser. Den låga utbildningsnivån i södern medförde också att sydsudaneserna var kraftigt underrepresenterade i förberedelserna för självständigheten.
När de södra provinserna inte fick självstyre gjorde lokala militära förband myteri 1955. Det blev början på inbördeskriget mellan syd och nord. Förbanden bildade senare stommen i gerillarörelsen Anyanya (Ormgiftet), som fick starkt stöd hos dinkafolket.
Läs i Landguiden om Sydsudans historia från 1956 och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
