Området under forntiden
Den minoiska kulturen på Kreta (2600–1400 f Kr) hade nära kontakter med Egypten och Mesopotamien och utvecklade ett eget skriftspråk.
Efter 1400 f Kr drabbades Kreta av en nedgångsperiod, sannolikt till följd av naturkatastrofer, missväxt och uppror. Ungefär samtidigt växte den mykenska kulturen fram på fastlandet. Självständiga stadsstater med befästa palats uppstod. Det skriftspråk som utvecklades under denna tid (cirka 1400–1100 f Kr) är den tidigaste formen av grekiska.
Efter 1100 f Kr intogs stora delar av fastlandet av dorerna, som troligen kom från den nordvästra delen av dagens Grekland. Under de följande seklerna blandades de tidigare folken i området med dorerna och nya stadsstater byggdes. Trots ständiga krig mellan staterna uppfattade deras medborgare sig som ett folk med ett gemensamt språk och en gemensam religion, med oraklet i Delfi som samlande symbol. Homeros diktning gav dem en känsla av ett gemensamt förflutet. Från 776 f Kr tillkom idrottstävlingarna i Olympia där alla greker kunde delta. Med tiden grundade grekerna kolonier kring Medelhavet.
Antikens Grekland
De två främsta stadsstaterna var rivalerna Aten och Sparta. I Aten utvecklades historiens första folkstyre för fria män, demokrati. Sparta låg på södra Peloponnesos och var ett renlevnadssamhälle (därav ordet spartansk) som präglades av krigaranda.
I början av 400-talet f Kr enades Sparta och Aten under trycket från en invaderande persisk armé. Segern i perserkriget 490–479 f Kr stärkte Aten, som skapade Deliska förbundet med flertalet kuststater – dock inte Sparta. Förbundet utvecklades till ett atenskt imperium, och under ledaren Perikles blomstrade Aten. Rikedomen byggde dock på att en liten grupp fria män utnyttjade en stor mängd slavar.
Missnöje började sprida sig bland Atens underlydande stater vilket utnyttjades av Sparta. Det peloponnesiska kriget pågick, med korta uppehåll, 431–404 f Kr. Kriget slutade med nederlag för Aten, men Spartas försök att göra sig till ny stormakt misslyckades. Ständiga krig mellan Aten, Sparta och Thebe gjorde att kaos rådde i Grekland, tills Makedonien i norra delen av dagens Grekland framträdde som ny stormakt på 300-talet f Kr. Makedoniens kung Filip II besegrade i slaget vid Chaironeia 338 f Kr Aten och Thebe, och småstaterna gjordes till lydriken. När det stod på sin höjdpunkt omfattade Makedonien nästan hela det nuvarande Grekland samt delar av dagens Makedonien, Albanien och Bulgarien.
Kung Filip II mördades 336 f Kr och efterträddes av sin son Alexander, kallad den store. Alexander vände sin armé mot perserväldet i Mindre Asien. Han erövrade Syrien, Palestina och Egypten och trängde vidare österut genom Asien. Grekiskt, hellenistiskt inflytande spreds ända till Indien.
Antikens Grekland föll dock samman under Alexanders långa fälttåg, och den nya stormakten Rom lade efterhand under sig de grekiska småstaterna. Hela Grekland hade införlivats med romarriket 146 f Kr. Romarriket delades formellt 395 e Kr, och Grekland ingick därefter i Östrom, det bysantinska riket, där kristendomen blev officiell religion.
