Kartografi

För oss nutida svenskar är en heltäckande världskarta inte längre bort än i våra smarttelefoner. De flesta smarttelefoner har en GPS-mottagare. GPS står för Global Positioning System och är ett system för satellitnavigering. Om du vill veta var en plats på jorden ligger, finns det flera karttjänster som snabbt hjälper dig att hitta rätt.

Idag kan jordens landområden avbildas med hjälp av flygbilder och satellitbilder. Därför finns det inte längre några stora ”vita fläckar” på vanliga världskartor. Det betyder ändå inte att hela jorden är utforskad. Det finns svårtillgängliga platser på bland annat Antarktis och i Amazonas som få eller inga människor har besökt. Stora delar av djuphavet är fortfarande dåligt undersökta. Men vi behöver bara gå ett hundratal år tillbaka i tiden – innan flygets och satelliternas tid – då det fanns stora outforskade ytor på världskartan.

Från antikens kartor till medeltidens världsbild

Historikerna vet inte med säkerhet när de första kartorna framställdes. En väggmålning från omkring 6600 f.Kr i Çatalhöyük i nuvarande Turkiet har tolkats som en karta, men forskarna är inte eniga om vad bilden föreställer. Tydliga exempel på mycket tidiga kartor finns bland annat från Mesopotamien och Egypten. När dessa kartor ritades fanns ännu ingen vetenskapligt grundad kunskap om jordens exakta form och storlek.

I det antika Grekland (700-300 f.Kr) kom kartografin att utvecklas mycket, bland annat genom att grekerna använde astronomiska observationer när de utformade kartor. Grekiska tänkare kom även fram till att jorden var klotformad, men enligt dåtidens världsbild var det jorden som var universums centrum.

Med hjälp av solens skuggor räknade den grekiske matematikern Eratosthenes (ca 276-194 f.Kr) ut jordens omkrets. Hans beräkning låg förvånansvärt nära den verkliga omkretsen på ungefär 40 000 kilometer.

Även i romarriket framställdes och användes kartor. Romarna hade bland annat stor nytta av kartor när de byggde vägar, mätte upp mark, styrde sitt stora rike och genomförde militära fälttåg.

Under medeltiden fortsatte kartografin att utvecklas i både Europa och den muslimska världen. Många bevarade europeiska världskartor hade ett religiöst innehåll och var inte främst gjorda för att visa exakta avstånd. Kyrkans teologi genomsyrade människors tänkande och världsbilden utgick ifrån att jorden var universums centrum. Att opponera sig mot kyrkans världsbild och universums uppbyggnad kunde vara förenat med livsfara. Samtidigt användes praktiska kartor vid exempelvis sjöfart, resor och uppmätning av mark. Lärda i den muslimska världen bevarade och utvecklade geografiska kunskaper från bland annat Grekland och Persien.

Det är dock en myt att alla medeltidens människor ansåg att jorden var platt. De flesta bildade människor i Europa vid denna tid visste att jorden var klotformad. Föreställningen att nästan alla under medeltiden trodde på en platt jord spreds framförallt under 1800-talet. Den användes då för att framställa medeltidens människor och kyrkan som okunniga.

Världskartan växte med upptäcktsresorna

Det fanns däremot olika uppgifter om jordens omkrets och diameter. Osäkerheten gjorde det svårt att beräkna avstånden över haven. Denna ovisshet var en av anledningarna till varför de stora upptäcktsresorna dröjde till slutet av 1400-talet.

Att de europeiska upptäcktsresorna tog fart i slutet av 1400-talet hade flera orsaker, bland annat bättre fartyg och navigationskunskaper samt en stark önskan att hitta nya handelsvägar.

Efter att Christofer Columbus hade nått Karibien 1492 (han dog 1506 fortfarande övertygad om att han hade nått delar av Asien) utvecklades den europeiska kartografin i takt med att nya resor genomfördes och fler kuster ritades in på kartorna. 

I slutet av 1600-talet räknade bland andra Isaac Newton ut att jorden borde vara något tillplattad vid polerna. Mätningar under 1700-talet gav stöd åt denna slutsats.

Under 1800-talet gick utvecklingen inom kartografin vidare i och med att vetenskapspersoner och upptäcktsresande försökte kartlägga områden som fortfarande saknades på de europeiska världskartorna. Arbetet fortsatte en bit in på 1900-talet. 

Flyg och satelliter förändrade kartografin

Flygets utveckling under 1900-talet gjorde det möjligt att fotografera och kartlägga stora områden från luften med hög precision. Kartläggningen blev ännu mer omfattande när satellitbilder började användas på 1960-talet.

Idag kombineras bilder från satelliter, flygplan och drönare med mätningar på marken. Uppgifterna kan samlas i GIS, geografiska informationssystem, som används för att skapa och uppdatera digitala kartor.
 

När FN ville rätta världskartan Den 4 september 2026 röstade FN:s generalförsamling för en resolution med namnet ”Correct the Map”, som betyder ”Rätta kartan”. Beslutet har ofta beskrivits som att FN antog en ny världskarta. Kartan som lyftes fram kallas Equal Earth och skapades redan 2018. Det nya var att FN gav sitt stöd till denna och andra kartor som visar världsdelarnas ytor i mer rättvisa proportioner. Bakgrunden är kritiken mot Mercatorprojektionen från 1569. Den skapades för sjöfart och gör det lättare att följa en bestämd kompassriktning. Nackdelen är att områden nära polerna ser mycket större ut än de är. På en sådan karta kan Grönland verka nästan lika stort som Afrika, trots att Afrika har omkring 14 gånger större yta. Europa och Nordamerika blir också överdrivet stora i jämförelse med områden närmare ekvatorn. På Equal Earth behåller länder och världsdelar sina storlekar bättre i förhållande till varandra. Afrika blir inte större i verkligheten. Det är istället överdriften av de nordliga områdenas storlek som minskar. Ingen platt världskarta kan dock visa både ytor, former, avstånd och riktningar helt korrekt. Även Equal Earth måste därför förvränga vissa former och riktningar. Förslaget drevs av Togo med stöd av Afrikanska unionen. Det fick stöd av 164 länder. USA var ensamt om att rösta emot, medan sex länder avstod. Resolutionen är inte bindande och förbjuder inte Mercatorprojektionen. Den uppmanar däremot bland annat regeringar, skolor, internationella organisationer och teknikföretag att använda kartor som visar ländernas relativa storlek bättre när detta är viktigt. Debatten visar att kartor inte bara beskriver världen. De kan också påverka vilka länder och världsdelar som uppfattas som stora, centrala och betydelsefulla.

M  LÄS MER: Kartor och kartkunskap

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
 

Litteratur:
Ulf Jansson m.fl., Introduktion till kartografi och geografisk information, Studentlitteratur, 2003
Jeremy Black, Bilder av världen – kartornas historia, Historiska Media, 2005
SVT Nyheter – Afrika större och USA mindre: FN godtar ny karta
Förenta nationerna – Victory for Africa as UN Votes on Resolution to “Correct the Map”

FÖRFATTARE

Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli