Salomonöarna har varit bebodda av melanesier i minst 3000 år. När spanjoren Alvaro de Mendaña anlände till öarna 1567 trodde han sig ha funnit kung Salomos sägenomspunna guldrike – därav landets namn. Spanjorerna försökte kolonisera området men misslyckades.
Det europeiska inflytandet över öarna var begränsat fram till slutet av 1700-talet, då fransmän och britter anlände. Européerna kidnappade lokala invånare, främst från ön Malaita, och förde dem till plantager i Australien för att arbeta.
De norra öarna blev 1885 ett tyskt protektorat, medan de södra öarna 1893 blev ett brittiskt protektorat. Strax före år 1900 gav tyskarna upp de flesta av sina öar, vilka överfördes till britterna.
Under andra världskriget invaderades Salomonöarna av Japan. Hårda strider följde mellan Japan och USA med allierade, särskilt på ön Guadalcanal och i Korallhavet där japanernas offensiv söderut i Stilla havet hejdades. Amerikanerna erövrade bland annat ett halvfärdigt flygfält på Guadalcanal och byggde det klart med hjälp av invandrad arbetskraft från Malaita. Japanerna fördrevs 1943 och de allierade uppförde därefter huvudstaden Honiara. Invandrarna från Malaita blev kvar, köpte mark och utvecklades till en ekonomisk och politisk elit, som kom att dominera Guadalcanal.
Läs i Landguiden om Salomonöarnas historia från andra världskriget och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
