I det stora hela hade Sverige en liten befolkning jämfört med många andra av Europas länder. Men under 1600-talet kunde Sverige ändå uppträda som en europeisk stormakt. Hur var det möjligt?
Sverige blir en stormakt
Under Vasatiden utvecklades Sverige till ett mer enat rike där kungen hade större makt än tidigare. Detta ledde till en djärvare svensk utrikespolitik vars främsta mål var att få kontroll över den lönsamma Östersjöhandeln.
I början av 1600-talet var många av staterna runt Östersjön politiskt splittrade. År 1611 blev Gustav II Adolf kung. Han erövrade delar av Baltikum och tog upp skatt på handeln i de stora städerna där. Sverige byggde snabbt upp ett herravälde i Baltikum (främst Estland och Lettland).
År 1630 ingrep Sverige på protestanternas sida mot katolikerna i trettioåriga kriget som pågick i Tyskland sedan 1618. Gustav II Adolf (1594-1632) vann flera stora segrar men stupade i slaget vid Lützen 1632.
Andra svenska fältherrar stred vidare i Tyskland med växlande framgång. Den tyska befolkningen led oerhört svårt av kriget.
I Stockholm styrde Axel Oxenstierna (1583-1654), medan Kristina, Gustav II Adolfs dotter, växte upp.
Det trettioåriga kriget tog slut 1648. Sverige vann flera områden i norra Tyskland och räknades sedan som en stormakt i norra Europa.
År 1654 abdikerade (avgick) drottning Kristina och följdes på tronen av sin kusin Karl X Gustav. Han förde flera krig mot Danmark och lyckades erövra de danska landskapen Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän som snabbt införlivades i det svenska stormaktsväldet. Hans son, Karl XI, gav Sverige en bra armé genom att införa indelningsverket (se nedan). Det var ett sätt att skaffa soldater till armén mot att de i utbyte fick ett torp. Karl XI följdes 1697 på tronen av sin son som också hette Karl (XII).
Kungamakten stärks
Under de första årtiondena av 1600-talet började Sverige utveckla en stark statsmakt. En modern byråkratisk organisation med centrala ämbetsverk (myndigheter) växte fram. Ett av dessa var lantmäteriverket som kartlade Sverige och landets resurser. Med hjälp av Lantmäteriets kartor kunde staten också lättare bestämma hur mycket varje bonde skulle betala i skatt.
Vid den här tiden etablerades också ett postverk som underlättade spridandet av information. Samtidigt byggdes det svenska vägnätet ut.
Gymnasier och universitet grundades för att förse den växande statsmakten med dugliga ämbetsmän. Utbildningen förbättrades, men även domstolarna moderniserades. Den svenska staten (och byråkratin) gjordes också effektivare genom att Sverige delades in i län som hade landshövdingar, länsstyrelser och en residensstad.
Men stormaktspolitiken innebar samtidigt att skattetrycket ökade i Sverige. Bondebefolkningen drabbades dessutom hårt av militära utskrivningar.
Adeln blev däremot rikare, dels genom erövringar och krigsbyten och dels genom att staten var tvungen att sälja ut sin jord för att finansiera krigen. Många praktfulla slott och palats byggdes under perioden.
Den svenska högadeln hade under större delen av 1600-talet stor politisk makt, särskilt under de perioder då tronföljarna var minderåriga och landet styrdes av förmyndarregeringar. Men på 1680-talet bröts högadelns dominans då Karl XI (1655-1697) blev enväldig kung och lät genomföra en omfattande reduktion som tog tillbaka större delen av den jord som kronan tidigare hade förlorat till adeln (en reduktion är en indragning till staten av egendom, som jord och jordinkomster, vilka tidigare delats ut av staten till främst adeln i form av lön, belöning eller liknande).