Koloniseringen av Kanada inleddes på 1500-talet. Århundradena därefter tävlade England/Storbritannien och Frankrike om att anlägga nya kolonier i Nordamerika, samtidigt som våld från kolonisternas sida, och sjukdomar som européerna förde med sig ledde till att antalet indianer minskade snabbt. På 1700-talet besegrade britterna fransmännen, men många fransktalande blev kvar i det som då kallades Nedre Kanada (Québec). 1867 beslöt det brittiska parlamentet att Övre Kanada (Ontario), Nedre Kanada (Québec), New Brunswick och Nova Scotia skulle förenas till en förbundsstat som också fick ett eget parlament. Denna utökades successivt med flera nya provinser.
Kanadas historia
ANNONS
Fransmännen utgjorde då majoriteten av befolkningen i Kanada och fick behålla sitt språk, sin katolska religion och sitt rättssystem enligt Québec-lagen som antogs år 1774. Britter började invandra i stort antal, men de bosatte sig främst i Övre Kanada (nuvarande Ontario), och därmed kom fransmännen att fortsätta att dominera i Québec. Svåra ekonomiska förhållanden och politiskt missnöje ledde till att fransk-kanadensarna gjorde uppror för att kräva ökat självstyre 1837–1838. Revolten slogs ned av brittiska styrkor och ledde till att de fransktalandes politiska inflytande i Québec beskars.
Sammandrabbningar mellan brittiska och amerikanska styrkor 1812 hade bidragit till att stärka banden mellan Storbritanniens olika kolonier i Nordamerika. 1867 antog det brittiska parlamentet den så kallade British North America Act som förenade Övre Kanada, Nedre Kanada (Québec), New Brunswick och Nova Scotia till en förbundsstat (federation). Några år tidigare hade British Columbia på västkusten fått status som brittisk koloni.
1869–1873 växte Kanada ytterligare till att omfatta även British Columbia, Manitoba, Prince Edward Island och Northwest Territories. 1905 anslöts Alberta och Saskatchewan.
Det första kanadensiska parlamentet upprättades i Ottawa 1867 och John Alexander MacDonald utsågs till den förste federala premiärministern. Han ledde ett konservativt parti, bildat 1854, vilket dominerade kanadensisk politik under större delen av 1800-talets andra hälft. Partiet utmanades främst av Liberala partiet (bildat 1867) som styrde landet 1896–1911.
Utvinningen av de rika naturtillgångarna, uppodlingen av prärien och en snabb industrialisering i öster skapade ekonomisk tillväxt i början av 1900-talet. Samtidigt tog invandringen fart.
Kanadensiska trupper deltog på Storbritanniens sida i boerkriget i Sydafrika samt i både första och andra världskriget. När värnplikt infördes i Québec under världskrigen utbröt kravaller där. Missnöje med regeringens politik under 1930-talets ekonomiska depression ledde till att det bildades två nya partier, ett socialistiskt i Saskatchewan och ett högerparti i Alberta som vann röster från de traditionella partierna.
Läs i Landguiden om Kanadas historia - tiden efter andra världskriget och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om