År 108 f Kr erövrade Kina norra delen av Koreahalvön för att sedan ha kolonier där i nordväst fram till 400-talet e Kr.
Utanför kolonierna utvecklades samtidigt flera koreanska stadsstater, däribland Koguryo som i början av 300-talet drev bort kineserna. Mot slutet av 600-talet lade kungariket Silla i sydöst under sig både Paekche i sydväst och Koguryo i norr. Därmed enades halvön.
Sillas blomstringsperiod övergick i sönderfall och 918 grundades en ny dynasti, Koryo. Krig mot angränsande stammar följdes av en ekonomisk och kulturell storhetstid på 1000- och 1100-talen. Med Kina som förebild utvecklades bl a boktryckarkonsten.
På 1200-talet invaderades halvön av mongoler som dominerade fram till början av 1300-talet, då Koryo-dynastin återtog makten. Efter attacker från kinesiska arméer och maktkamp vid hovet grep generalen Yi Song-gye makten 1392. Han grundade en ny dynasti med det gamla riket Chosons namn och med Söul som huvudstad. Choson-dynastin kallas även Yi-dynastin.
Konfucianismen övertog nu buddhismens roll i det offentliga livet. Efter en kort kulturell och vetenskaplig storhetstid under första halvan av 1400-talet förföll även Choson. Japanska attacker på 1590-talet ödelade landet, och efter två kinesiska invasioner i början av 1600-talet blev Korea en kinesisk lydstat.
Bortsett från kontakterna med Kina isolerade sig Korea från omvärlden fram till 1875, då koreanerna tvingades att öppna hamnar för japanska handelsmän. Korea slöt sedan fördrag med en rad västländer och med Ryssland. Efter Japans seger över Kina i kriget 1894–1895 och över Ryssland i rysk-japanska kriget 1904–1905 blev Korea ett japanskt protektorat, d v s koreanerna fick själva styra sina inre angelägenheter medan relationerna med omvärlden kontrollerades av Japan. 1910 annekterades landet av Japan.
Den japanska regimen förde en hård koloniseringspolitik, och koreanerna pressades att anta japanska seder och namn. Samtidigt utvecklade japanerna gruvdriften, industrin och jordbruket, men vinsterna fördes ut ur landet till Japan.
Missnöjet med Japans kolonisation ledde till uppror. 1919 slogs en fredlig folkresning ned. Motståndsrörelsen växte dock, både i och utanför Korea. I Shanghai i Kina bildades en provisorisk koreansk regering, ledd av Syngman Rhee, som tidigare levt i exil i USA. Men exilregeringen splittrades. I norra Korea leddes motståndet mot japanerna av gerillaledaren och kommunisten Kim Il Sung.
Vid andra världskrigets slut besattes norra Korea av sovjetiska trupper, medan södern intogs av amerikanerna. De allierade hade tidigare bestämt att Korea skulle återfå sin självständighet, men i slutet av 1945 beslöt USA, Storbritannien och Sovjetunionen att Korea skulle förvaltas av de allierade under fem år.
Läs i Landguiden om Sydkoreas historia - tiden efter andra världskriget och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
