Västra Nicaragua koloniserades på 1500-talet av spanjorerna, medan engelsmän kontrollerade de östra delarna. Nicaragua blev självständigt 1838, men först 1894 blev Atlantkusten en del av landet. 1909 ingrep USA militärt och hjälpte en konservativ regering till makten. Den liberale generalen Augusto César Sandino fortsatte att bekämpa USA:s styrkor. Sandino mördades 1934 på order av nationalgardets ledare, den blivande diktatorn Anastasio Somoza.
Nicaraguas historia
ANNONS
Spanjorerna anländer
Då spanjorerna anlände på 1500-talet beboddes Nicaragua av flera olika ursprungsfolk. Landet sägs ha fått sitt namn efter en hövding vid namn Nicarao eller Nicaragua. Området hyste inga stora guld- eller silvertillgångar och blev därmed en försummad del av det spanska imperiet. I den mer tättbefolkade västra delen tvingades de bland ursprungsbefolkningen som överlevt striderna mot spanjorerna och mötet med europeiska sjukdomar att producera kaffe och föda upp boskap för export.
Spanjorerna lyckades aldrig erövra den östra delen av nuvarande Nicaragua, som beboddes av de olika folkgrupperna miskito, rama och sumu. Engelska pirater och handelsmän, som nådde området på 1630-talet, fick dock kontakt med miskitofolket. Piraterna försåg dem med eldvapen och fick hjälp av dem vid sina räder in i den spanska delen av Nicaragua.
Västra delen av Nicaragua ingick i den stora spanska kolonin Guatemala. När Mexiko frigjorde sig från Spanien 1821 följde Nicaragua och de övriga centralamerikanska provinserna efter. 1838 blev Nicaragua en självständig republik.
William Walker blir president
1800-talet präglades av en maktkamp mellan de ledande familjerna i städerna León och Granada: de förra kallade sig liberala och de senare konservativa. En nordamerikansk legosoldat, William Walker, som hade hyrts in av liberalerna, lyckades under några år etablera sig som landets president. Han legaliserade slaveriet och införde engelska som officiellt språk, vilket ledde till att liberalerna och de konservativa tillfälligt enades mot honom. Walker avsattes 1857.
1863–1893 var en ganska lugn period under en konservativ regim. De liberala revolterade 1893 under ledning av diktatorn José Santos Zelaya. Året därpå införlivades Atlantkusten med Nicaragua, men banden mellan centralmakten och området i öster var svaga. På Atlantkusten dominerade amerikanska bolag som exploaterade naturresurserna.
1909, då Nicaragua befann sig i finansiellt kaos, ingrep USA militärt och hjälpte en konservativ regering till makten. Med amerikanskt stöd slogs ett par liberala upprorsförsök ned i mitten av 1920-talet. En av liberalernas generaler, Augusto César Sandino, vägrade att kapitulera och fortsatte att bekämpa USAs styrkor. Efter presidentvalet 1933 drogs de amerikanska styrkorna tillbaka och Sandino slöt ett fredsfördrag med den nyvalde liberale presidenten. Året därpå mördades Sandino på order av nationalgardets ledare, Anastasio Somoza.
Läs i Landguiden om Nicaraguas moderna historia från 1930-talet och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
Sidan uppdaterad:
16 augusti 2024
Ursprungligen publicerad:
14 oktober 2010
